Entomologisk Tidskrift  Volym 120 - 1-2 / 1999

 « Tillbaka

Naturligt sällsynta, hotade eller förbisedda? Nattsländorna Semblis phalaenoides och S. atrata i Sverige.    Topp

Berglind, S.-Å., Engblom, E. & Lingdell, P.-E.: Naturligt sällsynta, hotade eller förbisedda? Nattsländorna Semblis phalaenoides och S. atrata i Sverige. [Naturally rare, threatened, or overlooked? Semblis phalaenoides and S. atrata (Trichoptera: Phryganeidae) in Sweden.] – Ent. Tidskr. 120 (1-2): 1-16. Lund, Sweden 1999. ISSN 0013–886x.

A compilation is made of distributional records, flight behaviour and habitats of the two caddis flies Semblis phalaenoides (L.) and S. atrata (Gmelin) in Sweden. Their distribution areas are large and generally overlapping, ranging from south central Sweden to the Arctic Circle, a distance of more than 1000 km. However, their areas of actual occupancy seem to be small and fragmented. In total, 43 localities are known for S. phalaenoides and 51 for S. atrata, of which 15 and 35 respectively represent localities found during the last 20 years (including 5 and 25 localities respectively with larvae). Larvae of both species have been found predominantly in slow flowing sections of 2-7 m wide brooks and streams with clear, humus coloured, oxygen rich and slightly acidic water, and with a stony sand bottom with rather dense vegetation of Potamogeton, Myriophyllum, Carex and mosses. Adults of both species have been observed flying at brooks, streams and rivers, S. phalaenoides mainly at slow running rivers and streams, S. atrata mainly at streams and brooks. All the waters have been surrounded by mixed forest, often in sandy terrain, and with a riparian zone of Salix, Carex and moist meadow vegetation subject to natural flooding. The flight period is concentrated to two weeks in mid June for S. phalaenoides, and to the second half of June for S. atrata. Flight activity of S. phalaenoides was observed at a steep and sandy cut bank at the meandering part of the Klarälven river. Several males were seen during a 30 min-period, flying gracefully back and forth in bright sunshine in late afternoon. During a 10 min-period of cloudiness they stopped flying, and continued again when the sun was clear. Flight activity in bright sunshine in late morning has also been reported. There are several reports of flight activity only in sunshine for S. atrata also, mostly in late morning and around moist meadows close to water. Dissections of larvae of both species proved that they are predators, feeding on larvae of Chironomidae (dominant prey), Neuroptera (Sialis), Trichoptera, Ephemeroptera and Plecoptera, and that they occasionally eat algae and other plants. It is suggested that both species normally occur locally at very low abundance throughout their Swedish ranges. Both species are included in the Swedish Red List, and are considered to be threatened principally by acidification and hydropower-induced flow perturbations. The nature of their rarity and their conservation status are discussed.

S.-Å. Berglind, Uppsala University, Dept. of Conservation Biology and ­Genetics, Box 7003, S-750 07 Uppsala, Sweden.
E. Engblom & P.-E. Lingdell, Limnodata HB, Gunnilbo 20 C, S-739 92 Skinnskatteberg, Sweden.

Inledning
Sveriges två största nattsländor, Semblis phalaenoides (L.) och S. atrata (Gmelin) (Trichoptera: Phryganeidae), hör till några av de mest gåtfulla insekterna i vår fauna. Få människor har sett dem, trots att de flyger i solsken, är stora och vackra, samt vitt utbredda. I juni 1933 obser­verade Carl H. Lindroth och Thure Palm ett flertal flygande S. phalaenoides vid Klarälven i Värmland (Lindroth & Palm 1934). Nästan 60 år senare såg en av oss (SÅB) flera flygande ­exemplar längs en sandig nipa vid Klarälven, inte långt från där Lindroth och Palm varit. På håll påminde sländorna om mindre makaonfjärilar, både till utseende och flygsätt. De flög i maklig takt fram och tillbaka på olika höjd längs nipan, från någon meter ovan vattnet till uppe bland träden på nipkrönet.

Då kunskapen om såväl S. phalaenoides som S. atrata är liten, även sett i ett internationellt perspektiv, följer här en presentation av de båda arterna, inklusive en sammanställning av alla hittills kända svenska fyndlokaler. Arterna är också intressanta att diskutera ur naturvårdssynpunkt eftersom de belyser ett ofta återkom­mande problem vid upprättandet av rödlistor. Är arterna naturligt sällsynta, och kanske beroende av en ovanlig och eventuellt hotad biotop, eller är de förbisedda, och isåfall varför?

Den ene av oss, SÅB, svarar för uppgifter om adulta sländor samt den övergripande texten, medan EE och PEL svarar för uppgifter om larver samt vattenmiljökaraktäristika

Utseende
Släktet Semblis Fabricius omfattas i Europa endast av arterna S. phalaenoides och S. atrata (Malicky 1983). Vid ett flyktigt påseende liknar sländorna, som nämnts, brokiga fjärilar med sina benvita vingar med svarta-svartbruna ­fläckar (Fig. 1-2). Likt alla andra nattsländor, men till skillnad från fjärilar, saknar de dock vingfjäll och de kan knappast förväxlas med andra svenska insekter. De båda Semblis-arternas färg och teckning överensstämmer i grova drag, och faktiskt trodde Zetterstedt i början av 1800-talet att de var varieteter av samma art (se Boheman 1846), men sländorna kan enkelt skiljas på bl.a. nedanstående karaktärer (efter McLachlan 1874–80, Wallengren 1880 och 1891 samt efter bedömning av riksmuseets och egna exemplar).

Semblis phalaenoides (Fig. 1). Vingspännvidd: 55–65 mm (n = 17) (1 ex 72 mm, coll. K. Trosell); framvingarna gulaktigt vita med större och mindre skarpt avgränsade svarta-svartblåa fläckar; i framvingens ytterkant en regelbunden serie med mörka fläckar; bakvingarna vita med 2–4 svarta-svartblåa fläckar i framkanten och ett brett sammanhängande mörkt band i bakkanten; antenner, kropp och ben svarta (bakersta benparets tibior stundom mörkt brungula).

Semblis atrata (Fig. 2). Vingspännvidd: 42-55 mm (n = 28) (upp till 60 mm enligt Wallengren 1891); framvingarna genomskinligt vitgulaktiga med större och mindre, delvis sammanflytande, svartbruna fläckar; framvingens ytterkant utan regelbunden serie med mörka fläckar (endast små skuggningar); bakvingarna genomskinligt vitaktiga med 2–3 svartbruna fläckar i framkanten och mörka skuggningar kring ribbornas utlopp i bakkanten; antenner, kropp, lår och tibiornas bas övervägande svarta–svart­bruna, tibiorna i övrigt jämte tarserna brungula, särskilt på insidan och på det bakre benparet som stundom också kan ha delvis brungula lår.

Sländornas genitalier erbjuder andra säkra kännetecken. För hannarna finns dessa tydligt avbildade i Kachalova (1987, s. 147) och Malicky (1983, s. 126), för honorna i Malicky (1983, s. 129). Färg och teckning verkar inte skilja sig mellan könen. Hos S. phalaenoides har konstaterats att honorna har i snitt något längre vingar än hannarna (Kuusela 1998). Även hos S. atrata verkar honorna vara i snitt något större. Hos gamla, torrpreparerade exemplar har de mörka vingteckningarna ofta brunblekts hos båda arterna.

Larverna beskrivs detaljerat i Lepneva (1971, s. 56-63). Kort kan sägas att larven av S. phalaenoides är upp till 45 mm lång och med ett upp till 70 mm långt hus (Fig. 8). Det svagt böjda huset är vanligen uppbyggt av 5–6 skilda segment som består av uttuggade växtdelar. Frontoclypeus har en bred, brun mittstrimma som blir bredare mot den bakre delen och antar en spadliknande form. Vidare finns en bred, brun strimma längs vardera sidan av frontoclypeus. Pronotum har en diffus, brun fläck på var sida om mittlinjen.

Larven av S. atrata är upp till 30 mm lång och med ett upp till 45 mm långt hus. Huset har samma utseende och konstruktion som hos S. pha­laenoides. Frontoclypeus har en smal, brun mittstrimma och en smal, brun strimma längs var­dera sidan. Pronotum har ett smalt, brunt, diagonalt band på var sida om mittlinjen.

Svenska namnförslag
På engelska kallas S. phalaenoides för ”Spotted caddisfly”. Något accepterat svenskt trivialnamn finns ännu inte. I den finländska rödlistan har använts de svenska namnen ”björnspinnarlik nattslända” för S. phalaenoides och ”rotfjärillik nattslända” för S. atrata (Kommissionen för övervakning av hotade djur och växter 1992). Att hänga upp nya insektsnamn på andra måttligt kända insektarters är dock föga progressivt eftersom det inte föder några associationer för andra än de som kan den insektsgrupp som refereras till. Vi föreslår istället namnen ”storfläckig kungsnattslända” för S. phalaenoides och ”småfläckig kungsnattslända” för S. atrata. Dessa namn knyter direkt an till arternas vingmönster samt ”aristokratiska” utseende och uppträdande (se nedan.

Utbredning samt fynd i Sverige
Semblis phalaenoides är funnen inom den norra delen av den palearktiska regionen med löv- och taigaskogar (Kuusela 1991, 1998), från Nord- och Centraleuropa österut till Sibirien, Sakhalin, Korea, norra Kina och Japan (Lepneva 1971, Botosaneanu & Malicky 1978). Utbredningsbilden för S. atrata överlappar delvis och sträcker sig från Nordeuropa till Sibirien, Mongoliet och Japan (Lepneva 1971). I Finland förekommer båda arterna över i stort sett hela landet, om än lokalt (Nybom 1960, Kuusela 1998). I Norge är blott S. atrata funnen (Andersen & Wiberg–Larsen 1987, Solem & Gullefors 1996). I Sverige har S. phalaenoides noterats från Småland och Västergötland norrut till Lule lappmark, och S. atrata från Västergötland till Lule lappmark (Forsslund & Tjeder 1942, Gullefors 1988, samt denna uppsats).

Nedan och i Fig. 3-4 presenteras samtliga kända fynd av S. phalaenoides och S. atrata i Sverige. Totalt 43 lokaler är kända för S. phalaenoides och 51 för S. atrata, varav 5 respektive 24 lokaler grundar sig på larvfynd (fr.o.m. 1980). Under den senaste 20-årsperioden är S. phalaenoides funnen på totalt 15 lokaler i Sverige och S. atrata på 35 lokaler. En sammanställning av antalet fyndlokaler för adulta djur under olika tidsperioder ges i Fig. 9. Flera av uppgifterna grundar sig på Karl-Herman Forsslunds efterlämnade journalnoteringar (FJ), som inkluderar fynddata för de flesta svenska museiexemplar. Journalen förvaras i Zoologiska museet i Lund (sista årtalet för fyndnotering är 1955, Forsslund död 1973). Därtill har gjorts en genomgång av samlingen i Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm (RM; som inkluderar Forsslunds samling) samt riktats förfrågningar till de entomologiska museerna i Lund (LM), Göteborg (GM) och Uppsala (UM). Nya fyndlokaler har under arbetets gång också vänligen meddelats av flera entomologer, bl.a. efter ett upprop i Ent. Tidskr. nr 3 1993. Om inte annat anges nedan, avses adulta djur.

Semblis phalaenoides. – Sm: ”I närheten av Jönköping, vid Munksjön”, 7 ex (Wallengren, FJ); ån som sammanbinder Rocksjön och Munksjön, 1 ex juni 1914 (Porat 1914). – Vg: Finnerödja, 26.6 1955 (S. Leijon i brev 10.9 –55, FJ); Hova, åkant, 1 ex mitt på dagen juli 1944 (leg. skolpojke, FJ) samt ”Flera tiotal år före –44, 2 ex kröpo i landsvägdammet i solskenet” (leg. J. Lundberg, det. E. Roth, brev 27.12 –44, LM 1 ex, FJ). – Ds: Mon (L. Fredberg enl. Ander 1953, p. 150, FJ). – Nä: Frösvidalsbäcken mellan Frösvidal och Tysslingen (förmodad kläckning vid utloppet i sjön), 1 ex fångat 24.5 1844 (flera ex observerade några dagar senare), flera ex observerade 1845, samt 8 infångade ex 4-18.6 1846 (Boheman 1846, 4 ex i RM). – Vs: Sävälven ovanför Sävenfors, 1 ex juni 1989 (D. Salmonsson, pers. medd.); Lindesberg, Torphyttan, Torphyttebäcken vid Bäcktorpet (RN 6609/1465), 1 dött ex 25.6 1992 samt 1 ex (fångat av svartvit flugsnappare) 15.6 1993 (leg. C. Eliasson, pers. medd.); Fagersta, Trehörningsbäcken (664295/150455), 1 larv 16.10 1992 (leg. PEL/EE). – Vr: ” ’Vid Klara elf nära Ek.’ Zett.s saml. enl. Thomson” (FJ); ca 6 km S om Kristinehamn, 1 ex omkr. 1932 (leg. B. Nyström, FJ och RM); Klarälven, 5 km S om Fastnäs, Sandnäs, västra stranden, ca 25 ex 9-10.6 1933, Vingäng, 1 ex 13.6 1933, Långflon (två olika lokaler), 3 ex 15.6 1933 (Lindroth & Palm 1934); Klarälven, Ekshärad, 1 ex 13.6 1978 (leg. R. Axelsson, pers. medd.); Klarälven, Bergsäng, Rudsängen (RN 66690/137445), 1 ex 15.6 1989 (leg. SÅB); Klarälven, Gravol, nipspetsen V om Backamon (RN 66936/136415), ca 10 ex 17.6 1989 (1 ex tillvarataget, leg. SÅB); Klarälven, Stöllet, Bråten, 1 ex 1990 resp. 2 ex 1991 (T. Lundberg, pers. medd.); Klarälven, Stöllet, Värnäsmon (RN 67031/13597), 1 ex flög över put and take-vatten (f.d. korvsjö) 10.6 1993 (leg. T. Lundberg, coll. SÅB); Brattforsheden, flygplatsen i NO, 1 bakvinge på skogsväg 15.6 1988 (leg. SÅB); Brattforsheden, Svartån, NNO om Kvarntorp (66312/138740), 1 ex 16.6 1990 (leg. SÅB, lokalen beskriven i Berglind et al. 1997). – Dr: Oxberg, 1 ex (B. Lunell i Bo Tjeders saml., FJ); Nås, Prästviken vid läkarebostället, 24.6 1921 (Tore Ekblom, UM, FJ); Floda, Noret, framvingar 1930 (C.H. Lindroth, FJ och RM); Malingsbo, bro över vatten, 2 ex (Gösta Grönberg, FJ och RM); Lima, Västerdalälven vid Limedsforsen, 1 ex 1933 (leg. E. Dahl, det. Bo Tjeder, FJ); Nås, Sässflottan, bäck som rinner över myr 1 km från Dalälven, flera ex på 1950-talet (B. Ehnström, pers. medd.); Rättvik samhälle, 1 framvinge 2.7 1975 (leg. Christer Larsen, coll. Tord Tjeder, RM). – Hs: Edsbyn (FJ); Voxna, 22.6 1914 (T. Lagerberg, RM, FJ); Färila, Svartån vid Kilbo, 1 ex 14.6 1943 (leg. O. Lundblad, FJ och RM); Bollnäs, SV Sunnerstaholm, 1 levande ex sittande på grusvägen till Prästnäsgården juni 1980 (leg. K. Trosell, pers. medd.); Rossån, 1 ex 1987 (G. Lindgren, pers. medd.). – Vb: Degerfors, Kulbäcken, 1 ex 16.7 1937 (leg. K.-J. Hedqvist, FJ); 3 km N om Sävar, intill Sävarån, 1 ex 12.6 1980 (leg. N. Hyden, pers. medd.); Åbyälven, Åbyn, 16 ex 18.6 1986 (leg. H. Wärmling, GM); 25 km NNV om Vindeln, Vargbäcken (lokalen beskriven i Nilsson 1989), 1 larv 1987 (leg. A.N. Nilsson, pers. medd.); Vindeln, Ekorrbäcken (RN 715495/166205), 5 larver 15.8 1990 (leg. PEL/EE). – Nb: Nedertorneå, Haapasaari, 1 ex 15.6 1948 (leg. Ingvar Svensson, RM); Pajala, Kengis, Utmockan, 1 framvinge 7.7 1951 (Ander, LM, FJ); Råne älv, Storåholm resp. Polcirkeln, larver juli 1986 (Nilsson 1986); Piteå, Lillpiteälven (RN 727655/171895), 1 larv 13.8 1990 (leg. PEL/EE). – Lu: Jokkmokk, Lillåforsen (ca 5 km NO om Lakaträsk intill NB-gränsen), 1 ex 20.6 1943 (leg. B. Petersen, FJ och UM).

Semblis atrata. – Vg: Habo, Gjutarbrobäcken (= Gagnån) (RN 643143/139465), 2 larver 14.10 1985 (leg. PEL/EE). – Nä: Frösvidal, 1 ex 17.6 1944 (leg. Lohmander, GM, det. Forsslund efter genit.-fig., FJ). – Up: Tierp, Lerån (RN 671105/158235), 1 larv 8.7 1987 (leg. PEL/EE). – Vs: Lindesberg, vägkant vid bron S om samhället, 1 trafikdödat ex 15.6 1983 (leg. N. Hyden, pers medd.). – Vr: Hagfors bruk, 2 ex juni 1884 (leg. S. Bengtsson, det. Tjeder, LM, FJ). – Dr: Idre fjäll (trol. Långfjället), 12.6 1889 (C.G. Andersson, FJ); Idre by, 25.6 1926 (E. Bergström, FJ); Idre, Öja å, Riskista, 2 ex 20.6 1928 (G. Sthen, FJ och RM); Lima, Dalälven vid Sörnäs by, 2 ex juni 1930 (Axel Olsson, FJ och RM); Sundborn, O Toxen, bäck Fagertjärn-Logärden, 15.6 1930 (Bo Tjeder, FJ); Särna, 4 ex 19.7 1937 (G. Sthen, FJ och RM); Älvdalen, S Jöllen, 2 ex 28.6 1955 (K.-H. Forsslund, RM); Dala-Floda, Ringforsen, över fuktäng ca 150-200 m från älven, 10-tal flygande ex i solsken under sen e-m 11.6 1978 (2 ex tillvaratagna, leg. J.-O. Björklund, pers medd.); Idre, 68 ex (!) 18.6 1989 (leg. H. Wärmling, GM); Älvdalen, Gryvlan (RN 680585/137790), 1 larv 8.8 1990 (leg. P. Holmberg/EE); Falun, Tallbergsbäcken (RN 676160/151040), 17 larver 10.8 1995 (leg. Magnus Bjurman). – Gä: Ovansjö skogar (coll. Wall., FJ); Torsåker, Dalkarlssjöbäcken (RN 670265/153584), 1 larv 1995 (leg. SLU). – Hs: Delsbo, 1 ex juli 1907 (leg. H. Rosin, det. Tjeder, LM, FJ); Loos, Hästtjärnsbäcken (O. Sjöberg, FJ); Hässjaberg, 14.6 1921 (O. Sjöberg, FJ och RM); Loos, Nätsjö bäcken, 2 ex 7.7 1924 (O. Sjöberg, FJ, RM och UM); Hudiksvall, Örabäcken (RN 686680/152395), 1 larv 10.8 1984 (leg. PEL/EE); Hudiksvall, Tjärnabäcken (RN 683970/154650), 1 larv 15.8 1984 (leg. PEL/EE); Ljusdal, Älgtjärnsbäcken (RN 683915/153850) (Fig. 6), 1 larv 13.8 1984 (leg. PEL/EE); Ovanåker, Klinga Källa (RN 680025/149500), 1 larv 8.11 1989 (leg. G. Lindgren); Bollnäs, Grannäsån (RN 678320/151565), 1 larv 31.8 1992 (leg. G. Lindgren); Hudiksvall, Svartvallstjärnbäcken (RN 683760/154710), 1 larv 22.7 1993 (leg. P. Holmberg/EE); Hudiksvall, Prettingvallbäcken (RN 684125/154140, -45/-35, resp. -80/-4090), 1 larv 9.8 resp.11.8 1984, 1 larv 7.10 1985, 1 larv 12.8 1988, 2 larver 19.7 1989, 2 larver 23.7 1993 (leg. PEL/EE, L. Norin/EE resp. P. Holmberg/EE); Rickebo, Klubbkällbäcken där den korsar vägen över Slåtterna, 2–5 ex per observationstillfälle flygande i solsken vid månadsskiftet juni-juli från 1989-95 (leg. K. Trosell, pers. medd.). – Hr: Råndan, 6–7 km nedströms Råndalen, bl.a. vid Gälderängarna (RN 69012/1377-78), minst 5 ex 20-26.6 1985, 3 ex 27.6 1988 och 1 ex 26.6 1994 flög i solsken mitt på dagen över strandängar, samt 1 ex 24.6 1994 i solsken längs åkanten över en liten äng (RN 69008/13833) (4 ex tillvaratagna, leg. R. Lindgren, pers. medd. med fotobelägg); strax uppströms Sodans utlopp i Råndan (RN 69013/13850-5), minst 5 ex 20-26.6 1985, några ex 17.7 1993, 4 ex 24.6 1994 och något ex 24.6 1995 flög i solsken på dagen över strandängar (J.Å. Andersson via R. Lindgren, pers. medd); Härjedalen, Glöten (RN 688470/138350), 1 larv 6.8 1990 (leg. PEL/EE), samt okänt antal larver 1995 (RN 688321/138461) (leg. SLU). – Me: Ånge, Länsterån (RN 692792/145688 resp. -90/-90), 2 larver 14.6 1990 (leg. H. Söderberg). – Ån: Forsed, 1 ex sittande i gräset (Gullefors 1985 samt pers. medd.); Sollefteå, Lafsan (RN 704510/151230 resp. -20/-33), 2 larver 12.6 1991 (leg. H. Söderberg); Örnsköldsvik, Kunnån (RN 704130/158870), 1 larv 10.6 1992 (leg. H. Söderberg). – Vb: Degerfors sn, Kulbäckslidens försökspark, Storkåtatjärnsbäcken, 3.7 1928 (FJ); Norsjö, Mensträskbäcken (RN 722045/166770), 2 larver 24.7 1980 resp. 1 larv 14.8 1990 (leg. PEL/EE); Vindeln, Kulbäcken (RN 712745/168195), 1 larv 14.8 1983 (leg. PEL/EE). – Nb: Raknäs, 1 ex 28.6 1946 (leg. F. Nordström, FJ och RM). – Ås: Dorotea, 1 ex 26.6 1944 (I. Svensson, RM); Marsåns utlopp ur Fatsjön (RN 72080/15095), 5 ex flygande i solsken på f-m 20.7 1995 (1 ex infångat, leg. R. Lindgren, pers. medd.); Vilhelmina, Lögdån (RN 715680/158455), 2 larver 24.7 1980 (leg. PEL/EE); Vilhelmina, Hornsjöbäcken (RN 719070/151510), 3 larver 13.7 1989 (leg. L. Bondestad); Bjurholm, Trehörningsbäcken (RN 709945/167625), 1 larv 10.5 1990 (leg. L. Bondestad); Bjurholm, Myrkanalen (RN 710085/167685 resp. -95/-55), 2 larver 9.5 1990 (leg. L. Bondestad). – Ly: Lycksele, 1 ex 25.6 1832 (Zett:s saml., FJ och RM, se även Boheman 1846); Sorsele, 1908, -09 och -11 (C.B. Gaunitz, FJ); Sorsele, byn, Rankbäckstjärn 2.7 1920, Stenskraveltjärn 14.6-14.7 1921, byn 27.6 och 30.6 1921 (Sven G., FJ och 8 ex i RM); Norsjö, Skeppträskån (RN 723370/164970), 1 larv 23.7 1980 (PEL/EE). – Lu: Jokkmokk, juli 1924 (C.H. Lindroth, FJ och RM).

Habitat
Arternas habitatkrav är inte närmare definierade. Lepneva (1971, s. 56-63) anger att i f.d. Sovjet lever arternas larver bland vegetation på bottnen av stillastående och strömmande vatten. Botosaneanu & Malicky (1978) skriver att S. phalaenoides kan leva i såväl stillastående vatten som i åar med smärre vattenfall samt lugna partier av mindre floder. Kuusela (1991, 1998) karaktäriserar närmare dess habitat i Finland, där den är funnen vid bäckar, åar och älvar. I norra Finland, där större populationer påträffats, föredrar arten lugna partier av älvar med vegetation på bottnen samt med busk- och örtbevuxna stränder, småöar och översvämningsmarker. Vattnen här karaktäriseras som (dys-)oligotrofa och av god kvalitet. Kuusela noterar dock att arten även påträffats vid sura och polyhumösa vatten vars pH-värden temporärt understigit 5 vid vårfloder.

Angående habitatvalet i Sverige, visar de här redovisade fyndlokalerna att S. phalaenoides förekommer i väsentligen samma typer av miljöer som i Finland, således vid bäckar, åar och älvar. Flertalet biotopbeskrivningar därutöver är mycket knapphändiga. Arten verkar i hög grad vara knuten till blandskogsomgivna vattendrag med klart vatten och stenig eller ren sandbotten (Fig. 5). En närmare karaktäristik av svenska fyndlokaler för larver ger Lingdell (1995a), som påträffat enstaka larver av S. phalaenoides i 2–7 m breda, sandiga/steniga och hastigt rinnande vatten som man kan gå över, med tämligen tät vegetation av nate (Potamogeton), slinga (Myriophyllum), videört (Lysimachia) och starr (Carex). Vattendragen har ofta varit omgivna av tät och skuggande blandskog, och vattnet klart, humusfärgat, kyligt och syrgasrikt med medelhögt pH-värde. I Trehörningsbäcken i Västmanland har en larv av S. phalaenoides påträffats i en biotop med pH 5.7, medan den fria vattenmassan hade pH 4.4 (PEL, pers. obs.). Lingdell (1995a) påpekar att flertalet fyndlokaler ligger inom mycket försurningskänsliga marker. Den beskrivna typen av vattendrag, med syrerikt vatten av god kvalitet, tycks intressant nog också gälla/ha gällt för de sydliga utpostlokalerna i Sverige. Det har t.ex. troligen funnits harr (Thymallus thymallus) – en fisk med stora krav på vattenkvalitet och bottensubstrat – i lokalen vid Munksjön-Rocksjön strax S om Vättern i Småland (T. Öst, pers. medd). I Thörne & Sjöstrand (1988) framgår att det finns ett flertal syrerika tillflöden med god vattenkvalitet och stenig sandbotten till Vättern, där det vore värt att söka efter S. phalaenoides.

Beträffande habitatvalet för S. atrata, anger Lepneva (1971) skogsbäckar och andra små vattendrag. Nybom (1960) anger likaså bäckar som habitat i Finland. Även i Sverige tycks S. atrata vara knuten i huvudsak till bäckar, men flera fynd av sländor har också gjorts vid åar och ­några vid Dalälven. Särskilt många observationer av flygande sländor har gjorts längs Råndan i Härjedalen. Denna å strömmar försiktigt fram med långa sträckor av relativ selkaraktär. Ån omges främst av tallhed, lokalt även granskog, är ca 1-1.5 m djup, och med bottenmaterial av huvudsakligen sand med inslag av grövre stenar. Flera platser har flera hundra meter långa ­sträckor med strandängar, som översilas vid kraftiga vårfloder, och det är här de flesta observationerna gjorts (R. Lindgren, pers. medd.). Inga larver av S. atrata har påträffats i Råndan, trots att en mängd bottenfaunaprover tagits. Noteras bör att det finns många ej undersökta smärre tillflöden till Råndan som är snarlika de lokaler i övriga Sverige varifrån larvfynd föreligger (EE och PEL, pers. obs., se även nedan). En annan större population av arten, nära Rickebo i Hälsingland, har konstaterats flyga vid den 1-1.5 m breda Klubbkällbäcken, som erbjuder sandbotten och en hel del strand- och vattenvegetation (K. Trosell, pers. medd.). Vidare har flera sländor setts söka sig till partier med finsediment och gräs mellan block vid stranden av Marsån i Åsele lappmark, där strand- och bottenmaterialet i övrigt domineras av grova block (R. Lindgren, pers. medd.).

Angående de fyndlokaler för larver av S. atrata som registrerats, utgörs flertalet av små (mindre än 5 m breda), steniga, hastigt rinnande vattendrag med ofta ett stort inslag av sand i bottenmaterialet (Fig. 6). Vattnet har varit av samma karaktär som för S. phalaenoides, d.v.s. klart, humusfärgat, kyligt och syrgasrikt med medelhögt pH-värde. Vegetationen har varit tämligen tät och bestående av starr och mossor. Om­givningarna har oftast utgjorts av skuggan­de blandskog, men ofta nära öppna marker med strandängsvegetation. Lingdell (1995b) understryker att även för S. atrata ligger de svenska fyndlokalerna inom mycket försurningskänsliga områden. Intressant nog har också för denna art konstaterats en sydlig utpostlokal av liknande karaktär som för S. phalaenoides, nämligen Gagnån vid Vättern i Västergötland (Lingdell 1995b) – ett vattendrag som för övrigt också rymmer harr (Thörne & Sjöstrand 1988).

Flygperiod
Av de totalt 27 svenska fyndtillfällen av adulta S. phalaenoides för vilka fångst- eller observationsdatum är känt, är 20 tämligen jämnt fördelade från 9-26.6 med en topp kring månadens mitt (Fig. 7). Flygtiden tycks vara något tidigare än den i Finland, där arten flyger främst runt sommarsolståndet under de två sista veckorna i juni (enstaka exemplar har också påträffats fram till första veckan i augusti) (Kuusela 1998). Angående flygperiodens längd för enskilda populationer, är mycket lite känt. Majoriteten fynd härrör från enstaka exemplar vid respektive lokal. Vid Frösvidalsbäcken i Närke har dock S. pha­laenoides observerats under en tvåveckors-pe­riod år 1846 (Boheman 1846). Vidare anger Kuusela (1998) att flygperioden kan sträcka sig över en månad i norra Finland.

Av 40 svenska fyndtillfällen av känt datum för adulta S. atrata är 38 relativt jämnt fördelade från 11.6-7.7 med en topp under de två sista veckorna i juni (Fig. 7). Forsslund citerar i sin journal O. Sjöberg som skriver apropå fynd av S. atrata vid Nätsjöbäcken och Hästtjärnsbäcken vid Loos i Hälsingland: ”Förekommer sällsynt vid forsande bäckar, tycks ha helt kort flygtid omkr. midsommar, ut ungefär då häggen blommar.” Vid Råndan i Härjedalen, där arten observerats under flera år, är de flesta fynden likaså koncenterade till omkring midsommar (se Fyndförteckningen). I Finland har fynd av arten noterats från 6.6-15.7 (Nybom 1960).

Flygbeteende
Eftersom sländorna så sällan observerats – och dessutom flyger på ett för nattsländor mycket ovanligt sätt – förtjänar deras flygbeteende att närmare beskrivas. En första beskrivning av flygande S. phalaenoides gjordes av Löwenhjelm år 1844, som vid den ovan nämnda Frösvidalsbäcken gjorde följande observation när han upptäckte arten för första gången i Sverige: ”Ehuru vid första ögonkastet under flygten lik en större hvit fjäril, skiljes den likväl snart derifrån, genom dess vinglande och mer fladdrande flygt. Den är ej särdeles svår att fånga, så vida den icke drifves af vinden. Den slår ofta ned i gräset, der den än kryper på marken, än sitter längs något strå. Ofta springer den på vattenytan och synes vara lifligare i sina rörelser på det våta än på det torra elementet. Dess flygt är tung, och frambringar den derunder ett smattrande ljud med vingarna.” (Boheman 1846). Att arten tycks röra sig obehindrat även på vattenytan understryks senare av Porat (1914), som ”en junidag vid middagstiden passerade ån, som sammanbinder Rocksjön och Munksjön, och fick se hur en ’fläckig nattslända’ (Holostomis phalaenoides L.) lugnt och med jämna simtag förflyttade sig några meter på vattenytan i riktning mot mig, tills hon fann vilostad på ett näckrosblad. Hon begagnade därvid, som jag tyckte, sina stora framvingar och det med god verkan, ty farten var jämn och ganska snabb.”

En mycket intressant observation av S. phalaenoides gjorde Lindroth & Palm (1934) under deras monumentala insamlingsresa av skalbaggar längs Klarälven år 1933. Under en solig, lugn och varm kväll vid en hög sandnipa iakttogs att sländorna ”slogo till på vegetationen eller på den nakna marken alldeles invid vattenkanten. Innan djuren blivit skrämda, var deras flykt långsam och fladdrande; varsnade de fara, försökte de däremot med snabba kast rädda sig och gjorde därunder ofta långa flygturer ut över vattnet. Länge brukade det dock ej dröja, innan de återvände till nipan, som föreföll vara deras älsklingstillhåll. Nästa förmiddag, då vädret fortfarande var vackert, uppträdde Neuronia (= Semblis, förf. anm.) på samma plats och i något större antal.”

Under en inventering av sandmarksinsekter längs Klarälven år 1989 kunde SÅB bekräfta att nipor tycks vara gynnsamma för S. phalaenoides. Från krönet av en nipa vid Gravol iakttogs den 17.6 uppskattningsvis ett tiotal exemplar flyga i starkt solsken kl. 17.00–17.30 (sommartid). Sländorna flög ledigt och lugnt fram och tillbaka på olika höjd utefter nipan, från någon meter ovan älven till uppe bland träden på nipkrönet. Intressant nog upphörde sländorna att flyga under ca 10 minuter då solen gick i moln, för att omedelbart återuppta flygningen då solen visade sig igen. Ett exemplar infångades, som var en hanne. Två dagar innan de flygande sländorna iakttogs påträffades en S. phalaenoides på en glest videbevuxen sandbank på näset Ruds­ängen (Fig. 5), 4 mil S om föregående lokal. Under sen eftermiddag i starkt solsken flög plötsligt en hanne upp ur en videbuske, ca 5 m från älven. Detta exemplar infångades omedelbart, vilket intetgjorde fortsatta iakttagelser av flygbeteendet. Slutligen bör nämnas en observation av en hona, vid den betydligt mindre men likaså i sandig jord meandrande Svartån inom norra Brattforsheden i Värmland (se Berglind et al. 1997). Den här individen kom flygande ensam en solig eftermiddag den 16.6 1990, ca 1 m ovan vattnet vid en lugnflytande meanderbåge. Trots många ytterligare besök av SÅB i soligt väder i juni 1989-97 vid både Klarälven och Svartån har inga fler sländor observerats.

Sammanfattningsvis kan sägas att S. phalaenoides flyger längs vattendrag i solsken, företrädesvis under sen eftermiddag-tidig kväll, med ett flygsätt likt en större dagfjärils, t.ex. en makaon- eller kanske ännu mera en hagtornsfjäril. Enligt Kuusela (1991, 1998) är detta flygande en del av artens svärmning och kan pågå under flera timmar. Arten kan också företa snabba, riktade rörelser flera hundra meter om den blir skrämd. Kuusela menar att dessa flyktrörelser föranlett en uppfattning i gammal litteratur att arten skulle migrera. McLachlan (1874-80) refererar bl.a. till att migrerande svärmar flera gånger har setts i östra Preussen och att ett hundratal individer utan svårighet kunnat infångas!

Vi har inte funnit någon beskrivning i litteraturen av flygbeteendet för S. atrata och vi har inte heller själva sett några flyga. Flera rapportörer har dock observerat arten flyga i solsken med relativt långsam, vinglig flykt påminnande om dagfjärilars. Vid Råndan i Härjedalen har Roine Lindgren vid minst fem tillfällen observerat arten flyga över strandängar i solsken mellan kl. 11.30-13.00. På andra håll har flygande sländor iakttagits kl. 10.45-11.30, ”mitt på dagen” respektive under sen eftermiddag – alltid i solsken (R. Lindgren, K. Trosell och J.-O. Björklund, pers. medd.).

Larvernas födoval och uppträdande
Semblis-larver (Fig. 8) har observerats krypa omkring på vattenväxter, och deras föda har antagits bestå av växtdelar och mikroskopisk påväxt (Lingdell 1995a och b). En detaljstudie av en larv av S. atrata i Mensträskbäcken i Västerbotten visar att de kan äta alger, och det enda maginnehållet i fem dissekerade larver av S. atrata från Tallbergsbäcken i Dalarna var växtdelar (EE och PEL, pers. obs.). Vegetabilier utgör dock bara en del av födan. En undersökning av maginnehållet i larver av båda arterna och från flera lokaler visar att de i hög grad är rovdjur (Tab. 1). Fjädermygglarver (Chironomidae) har huvudsakligen svalts hela medan övrig föda varit mer eller mindre tuggad. Födans skick indikerar att den ej var död då den intogs. Det kan synas märkligt att larver av Semblis, med sitt långa och krökta hus att släpa på, har förmått att fånga snabbsimmande bytesdjur som larver av dagsländorna Baetis och Centroptilum. Faktum är dock att Semblis-larver kan röra sig mycket snabbt över kortare sträckor. Som andra stora phryganeider har Semblis ett hoppspringande rörelsemönster.

Maginnehållet i de två Semblis-arterna påminner i hög grad om maginnehållet från larver av nattsländan Rhyacophila nubila, sävsländan Sialis lutaria och bäcksländan Diura nanseni, som alla är allmänt förekommande i och omkring de biotoper där vi påträffat Semblis-larver. Någon av de nämnda arterna, likväl som andra konkurrerande rovdjur, fanns vid 100% av Semblis-biotoperna.

Att döma av det relativt stora antalet fynd av flygande S. phalaenoides vid Klarälven i Värmland under en lång tidsperiod (se Fyndförteckningen) tycks denna älv rymma en ovanligt stor population av arten. En märklig omständighet är dock att larver av S. phalaenoides aldrig påträffats i Klarälven. Detta trots att det finns över 300 registrerade bottenfaunaprover tagna längs hela älven inklusive vid nipor och i avsnörda restvatten (av EE och PEL m.fl.). Prover har tagits på ett standardiserat sätt, dels vid stranden, dels utåt så långt man kan gå (alternativt till mitten av mindre vattendrag), och dels mittemellan dessa prover (för metodik, se Engblom & Lingdell 1991). En möjlighet är att larverna utvecklas i mindre biflöden till Klarälven och att blott flygaktiviteten koncentreras till älvstranden. Rent sannolikhetsmässigt kan man emellertid tänka sig att larverna undgått infångning helt enkelt p.g.a. den mycket större bottenarealen jämfört med vid de mindre vattendrag där larver påträffats. Larverna kan också leva på så djupt vatten att de undgått proven. I Råne älv har dock två fynd gjorts på liknande provvattendjup som i Klarälven (Nilsson 1986).

Det verkar som om larverna av Semblis normalt förekommer mycket glest i Sverige. Av de 11 223 bottenfaunaprover från Limnodata HBs databas som ligger till grund för de artutbredningskartor som redovisas i Degerman et al. (1994), påträffades larver av S. phalaenoides i blott 3 prover (3 olika lokaler) och av S. atrata i 28 prover (22 lokaler). Vid Naturvårdsverkets riksinventering av bottenfauna i 1 232 skilda sjöar och vattendrag 1995 gjordes inget fynd av S. phalaenoides respektive två fynd av S. atrata (varav det ena noterades intill en tidigare känd fyndlokal). Sedan 1994 har Limnodata HBs databas utökats med ytterligare 1 234 prover, som resulterat i ett enda nyfynd av S. atrata. I nästan samtliga dessa fyndprover har det rört sig om enstaka larver. Intressant att notera är att larver av S. atrata påträffats vid flera provtagningstillfällen i Prettingvallbäcken, Tjärnabäcken och Svartvalltjärnsbäcken i Hälsingland, men inte i någon av 80 andra bäcklokaler inom en radie av 20 km som undersökts regelbundet sedan 1981. Det finns ingen anledning att tro att arten skulle ha förbisetts i de andra bäckarna även om lar­verna synes uppträda i så låga tätheter som 0.05-0.2 individer/m2 där de förekommer. Den hittills tätaste förekomsten av larver av S. atrata, 2.8 individer/m2 (17 larver), har noterats i Tallbergsbäcken i Dalarna. Motsvarande siffra för S. phalaenoides är 0.8 individer/m2 (5 larver), i Ekorrbäcken i Västerbotten. Larver av S. atrata har påträffats från maj-november och de få larvfynden av S. phalaenoides har gjorts under augusti och oktober.

En närmare granskning visar att Semblis-larverna i strömmande vatten endast påträffats i små, vegetationsrika lugnvattenmikrobiotoper, medan Rhyacophila och Diura finns i såväl dessa miljöer som i merparten av övriga mikrobiotoper inom det strömmande området. Av de totalt 6 m2 bottenyta som undersökts vid flertalet av fyndlokalerna för Semblis torde i snitt mindre än 10% av ytan ha lämpat sig för Semblis, ­medan ca 70% lämpat sig för Rhyacophila och Diura. De båda senare är anpassade till ett liv i strömmande vatten. Många husbyggande nattsländor i strömmande vatten bygger tunga hus av sand och/eller grus, och kan på så vis hålla sig kvar i strömmen. För Semblis-larverna, med sina långa och lätta hus av växtdelar, är det sannolikt mycket svårt att hålla sig kvar i och framförallt jaga i strömmande vatten. Semblis-lar­verna torde således utnyttja endast små nischer i lugna partier av strömmande vatten.

Intressant att notera är också att av totalt ca 1000 undersökta maginnehåll från öring, lax, harr, regnbåge, elritsa, amerikansk bäcköring, sik, gädda, abborre, gers, stensimpa, bergsimpa, lake, mört, löja, sarv, braxen, sutare, grönling, nissöga och flodkräfta har inget innehållit larver av Semblis. Semblis har även saknats i de totalt 150 strömstarefekalier som undersökts. Däremot har larver av Rhyacophila, Sialis och Diura varit vanliga i maginnehållen hos ett flertal av nämnda fiskarter och inte ovanliga i strömstarefekalier. Det verkar således som att predation från andra arter inte är en särskilt viktig anledning till de glesa populationerna av Semblis.

Märkligt är att Semblis-larver kortare än 5.5 mm inte noterats i något av de 30 prover som författarna tagit del av, trots en ganska stor uppmätt variation i längder. I det prov med 17 larver av S. atrata som insamlats i Tallbergsbäcken varierade längden från 5.5-10.5 mm. I normala fall får man in betydligt fler småvuxna än storvuxna larver av en given art, och av andra phryganeider har vi påträffat larver ner till 1 mm längd.

Naturligt sällsynta?
Arter med stora utbredningsområden förekommer i regel på många lokaler samt tenderar att vara lokalt allmännare än arter med mera begränsad utbredning (se t.ex. Gaston & Lawton 1988, Gaston 1991, Hanski et al. 1993, Gaston 1994). Med tanke på den vida utbredningen för S. phalaenoides och S. atrata såväl globalt som i Sverige, kunde man förvänta sig att de skulle vara lokalt allmänna. Så tycks emellertid sällan vara fallet (även om vissa spektakulära undantag noterats av McLachlan 1874-80). Varför har så relativt få individer av S. phalaenoides och S. atrata observerats i Sverige?

Först kan konstateras att de storvuxna Semblis-arterna passar in i ett generellt mönster mellan lokal abundans och kroppsstorlek, där större arter normalt är sällsyntare än mindre (se Gaston 1994). Mönstret är dock mindre väl styrkt för insektspopulationer (Gaston & Lawton 1988) och det kan i sin tur korreleras till flera andra faktorer, bl.a. trofisk nivå (se Gaston 1994). Semblis-larverna är rovdjur, och befinner sig således relativt högt upp i näringskedjan. Alla vattenlevande sländlarver som vi påträffat och med säkerhet vet är rovdjur har alltid haft väldigt låga populationstätheter jämfört med övriga funktionella grupper, d.v.s. detritusätare, filtrerare, sönderdelare och skrapare. Vi har å andra sidan hittat de sympatriska och likaledes rovlevande larverna av Rhyacophila, Sialis och Diura i betydligt större antal och på många fler lokaler än Semblis. Att Semblis-larverna helt enkelt skulle ha undgått upptäckt i större utsträckning bedömer vi som föga troligt, med tanke på de mycket omfattande bottenfaunaundersökningar som utförts i bäckar, åar, älvar och sjöar över hela landet, och som diskuterats ovan.

Att de adulta sländorna i väsentlig grad skulle ha förbisetts verkar likaså besynnerligt med ­tanke på deras iögonfallande yttre och dagaktiva leverne. Av Fig. 9 framgår att det låga antalet fynd av adulta djur ändå till viss del reflekterar graden av uppmärksamhet på dessa sländor. Flest fynd har gjorts under perioderna 1920–60 samt 1980–97 – då ett konsekvent insamlande av uppgifter har ägt rum, dels av Karl-Herman Forsslund, dels av oss. (Notabelt är att Forsslund, vårt lands främste nattsländekännare i början och mitten av 1900-talet, själv inte tycks ha sett några S. phalaenoides i naturen: alla exemplar i hans samling har tagits av andra samlare.) Nattsländekännarna i landet har aldrig varit något stort skrå, och de har knappast heller ökat de senaste decennierna. Å andra sidan borde även andra entomologer, inte minst fjärilsintresserade, lägga märke till dessa arter. Av de elva fyndrapportörer som observerat adulta Semblis under den senaste 20-årsperioden är tre nattsländekännare, fem andra entomologer och tre allmänt naturintresserade personer (inklusive fiskare). Ett upprop i ET 1993 resulterade i svar från blott tre nya rapportörer. När Kuusela (1991) riktade förfrågningar till entomologer i Finland om S. phalaenoides steg antalet fynd mera, från totalt 76 före 1980 till 107 tio år senare.

Mot bakgrund av nuvarande kunskap kan arterna onekligen karaktäriseras som ”naturligt” sällsynta. Likväl är sländorna totalt sett funna inom ett ganska stort spektrum av vattendrag, i Finland har S. phalaenoides t.o.m. kallats eurytop (Kuusela 1991, 1998). Arter kan dock vara sällsynta trots att deras biotoper inte förefaller vara särskilt ovanliga. Så är inte sällan fallet med geografiskt marginella populationer av en art, d.v.s. sådana som befinner sig i periferin för artens utbredning (se t.ex. den eleganta studien av virvelbaggar omkring ”Limes norrlandicus” av Svensson 1992). Kuusela (1991, 1998) menar att detta mönster kan gälla för S. phalaenoides, där arten blir allt sällsyntare i västra kanten av sitt utbredningsområde från Finland till Sverige. Som Kuusela anger, överensstämmer detta utbredningsmönster med begreppet ”diffusive rarity” som introducerades av Schoener (1987), och som avser att en art blir allt glesare förekommande mot kanten av sitt utbredningsområde. Men Kuusela tillägger också att de sammanlagda fynden är så spridda att begreppet ”suffusive rarity”, d.v.s. arten är sällsynt inom hela dess utbredningsområde (Schoener 1987), kan vara giltigt för S. phalaenoides. Ifall eventuellt båda Semblis-arterna är sällsynt förekommande inom hela deras utbredningsområden har vi att göra med två anmärkningsvärda undantag mot det ovan nämnda generella mönstret om ett positivt samband mellan utbredningsarea och lokal abundans (jfr Gaston 1994, s. 162).

En alternativ förklaring till Semblis-arternas sällsynthet i Sverige är att de trots allt är ekologiskt specialiserade på en ovanlig biotop. Detta kan likaså vara en följd av att de här befinner sig på gränsen för sin utbredning, eftersom den sammanlagda miljömässiga lämpligheten i regel minskar från centrum av en arts utbredningsområde mot periferin (Brown 1984). En indikation på att Semblis är habitatmässigt starkt begränsade i Sverige är att deras larver paradoxalt nog bara är funna i friska, lite näringsrikare vattendrag med medelhöga pH-värden – inom försurningskänsliga områden. Förmodligen är detta en ovanlig typ av vatten. Man skulle kunna tänka sig att fyndmönstret delvis är av sent ursprung och en följd av bl.a. den ökande försurningen, som kanske trängt undan arterna från många lokaler som tidigare var bebodda. Detta motsägs dock av att antalet fyndlokaler per 20-årsperiod för adulta djur inte är större före jämfört med efter 1980 (Fig. 9). Arterna tycks därtill vara habitatmässigt begränsade av att larverna kräver en viss typ av lugnvattenmikrobiotoper inom ström­mande vatten, som tidigare nämnts. Vidare bör noteras att de vattendrag som är bebodda av Semblis verkar rymma generellt sett stora naturvärden, med flera andra sällsynta och rödlistade evertebrater, t.ex. Råne älv i Norrbotten (Nilsson 1986) och Svartån i Värmland (Berglind et al. 1997).

Hotsituation
Semblis phalaenoides och S. atrata är rödlistade i både Finland (”Hänsynskrävande”; Kommissionen för övervakning av hotade djur och växter 1992, s. 126) och Sverige. I Sverige förs de till kategori 3 (”Sällsynta”) respektive 4 (”Hänsynskrävande”; Ehnström et al. 1993). Lingdell (1995a och b) menar att båda arterna främst hotas av försurning och sannolikt också av strandnära skogsbruk. Vidare att de kan skadas av syrgastärande föroreningar, grumling av vattnet samt av ändrad flödesrytmik. För att trygga arternas fortlevnad i nuvarande numerär måste åtgärder vidtas mot samtliga dessa hot, bl.a. genom att stävja ökande försurning, spara blandskogsbevuxna skyddszoner längs stränderna samt undvika vattenkraftreglering (Lingdell 1995a och b).

Säkerligen har ökad försurning drabbat och riskerar att drabba vattendrag med Semblis. Många av de vatten som idag ligger i riskzonen är dock föremål för nitisk kalkningsverksamhet – om de innehåller ädelfisk. Men naturligtvis är detta en räddning endast på kort sikt. Vi vet heller inte om kalkningen hjälper just Semblis. Kalkning leder normalt till artrikare bottenfaunasamhällen, men sett över ett stort antal kal­kade vatten verkar dessa sammanlagt hysa färre arter än ej försurade okalkade vatten (EE och PEL, pers. obs.). Troligen har en del koloni­serade vattendrag, speciellt i landets södra delar, även förändrats genom ökad eutrofiering. Detta gäller t.ex. Frösvidalsbäcken i Närke (H. Ljungberg, pers. medd.), där S. phalaenoides sågs senast 1846.

Därtill har säkerligen den dramatiska utbyggnaden av vattenkraft i Sverige (se t.ex. Bernes 1994) medfört att åtskilliga av de vattendrag där sländorna observerades under 1900-talets första hälft vid det här laget är reglerade. Flera studier har visat att art- och individrikedomen av såväl nattsländor, dagsländor som andra akvatiska insekter minskar i vattendrag som regleras (Gullefors & Sjöberg 1987, Englund & Malmqvist 1996, Malmqvist & Englund 1996, Englund et al. 1997). Oroväckande är det ökande intresset för s.k. minikraftverk, eftersom Semblis ofta tycks leva i vattendrag av den storlek som nu hotas av utbyggnad. Det är känt sedan tidigare att räknat per utvunnen energienhet blir de ekologiska skadorna oftast större av minikraftverk än av stora kraftverk (Nilsson 1982). Det finns risk att Semblis-larverna påverkas negativt av den ändrade flödesrytmiken, bl.a. på grund av att en minskad art- och individrikedom av andra insektslarver kan leda till problem med födotillgången för de storvuxna, rovlevande Semblis-larverna. Särskilt allvarligt kan vara om nolltappning tillämpas, även tillfälligt, eftersom vissa nattsländelarver har svårigheter med syre­upptagningen i stillastående vatten (Philipson 1954). Den rovlevande nattsländan Rhyacophila nubila, som ofta observerats tillsammans med Semblis (EE och PEL, pers obs.), har konstaterats försvinna helt nedströms ett kraftverk med nolltappning (Gullefors & Sjöberg 1985).

Vidare är det ett sorgligt faktum att många skogsbäckar förstörts av det tills för helt nyligen mycket vårdslösa storskogsbruket, som ofta inte efterlämnat någon nämnvärd skyddszon av skog kring bäckarna (se t.ex. Bernes 1994). En förhoppningsvis mindre vanlig hotfaktor är direkt avtappning av vattendrag, som konstaterats vara orsaken till det hittills enda dokumenterade utdöendet av en population av S. phalaenoides i Finland (Kuusela 1991).

Risken är stor att alla nämnda hotfaktorer resulterat i att Semblis-arterna idag förekommer i ett glesare nätverk av lämpliga vattendrag än förr. Särskilt allvarligt kan vara om avstånden mellan koloniserade vattendrag blivit/blir så ­stora att spridning mellan dem inte längre äger rum. Risken för utdöende av mer eller mindre slumpvisa faktorer kan då öka dramatiskt för de kvarvarande isolerade populationerna, i synnerhet om arterna dessutom uppträder i låga numerär (jfr t.ex. Thomas 1990, Hanski & Simberloff 1997).

Mycket återstår ännu att lära om Semblis-arterna för att bättre ringa in deras krav på livs­miljö. Vi behöver också veta mer om deras aktuella utbredning för att säkrare kunna bedöma deras hotsituation i Sverige. Genom att först inven­tera de gamla fyndlokalerna vore mycket vunnet. Med tanke på flygvanorna borde det vara möjligt att påvisa flygande sländor med koncentrerade insatser under flygtiden (under förutsättning att de kläcks varje år). Vidare är bottenprovtagning efter larver, men också ­direkta observationer av larver vid soligt väder, en metod att finna arterna under en större del av året.

Tack
Artikeln tillägnas minnet av Karl-Herman Forsslund († 1973), vars noggranna journalnoteringar ligger till grund för vår kunskap om Semblis-arternas utbredning i Sverige i äldre tid. Forsslund var en pionjär inom entomologisk naturvård, och en av Sveriges genom tiderna mest mångkunniga entomologer. Vidare riktas ett hjärtligt tack till: Bo Gullefors, Hudiksvall, Kalevi Kuusela, Oulu (Finland), och Bo W. Svensson, Uppsala, för uppmuntran och kloka synpunkter på manuset; Roy Danielsson, Lund, som gjorde Karl-Herman Forsslunds journalnoteringar tillgängliga; Bert Gustafsson, Lars-Åke Janzon och Per Lindskog (†), Stockholm, som förmedlade fynduppgifter och visade rätt i samlingarna på riksmuseet; Håkan Ljungberg, Lund, och Torbjörn Öst, Knivsta, för bl.a. diverse intressant muntlig information om lokalers utseende; samt inte minst Rune Axelsson, Åkers­berga, Magnus Bjurman, Falun, Jan-Olof Björklund, Stockholm, Lena Bondestad, Umeå, Bengt Ehnström, Uppsala, Claes Eliasson, Lindesberg, Per Holmberg, Nils Hydén, Enköping, Gunilla Lindgren, Gävle, Roine Lindgren, Gävle, Torbjörn Lundberg, Stöllet, Anders N. Nilsson, Mullsjö, Lars Norin, Stockholm, Kjell Trosell, Bollnäs, Dan Salmonsson, Stöllet, och Håkan Söderberg, Härnösand, för alla sentida observationer och fynduppgifter. SÅB riktar ett särskilt tack till Länsstyrelsen i Värmlands län som finansierade insektsinventeringen i Övre Klarälvdalen och på Brattforsheden under 1989 respektive 1990, och PEL och EE vill speciellt tacka Naturvårdsverket samt alla länsstyrelser och kommuner som finansierat de bottenfaunaprovtagningar som ligger till grund för flera av de uppgifter om larver som lämnas i denna artikel.

Figurtexter
Fig. 1. Nattsländan Semblis phalaenoides, här föreslagen det svenska namnet storfläckig kungsnattslända, är en stor och vacker insekt med vita vingar med svarta fläckar. Arten flyger i solsken längs vattendrag i en stor del av Sverige men observationerna är fåtaliga. Hanne från Värmland, Klarälven, Gravol, 17.6 1989, spännvidd 58 mm (leg. et coll. S-Å. Berglind). Foto: S.-Å. Berglind.
Fig. 2. Semblis atrata, här föreslagen namnet småfläckig kungsnattslända, har vitgenomskinliga vingar med mörkbruna fläckar och är likaså en i Sverige sällan observerad art, som i många avseenden liknar sin större släkting S. phalaenoides. Hanne från Hälsingland, Loos, Nätsjöbäcken, 7.7 1924, spännvidd 47 mm (leg. O. Sjöberg, coll. Naturhisto­riska riksmuseet, Stockholm). Foto: S.-Å. Berglind.
Fig. 3. Kända fyndlokaler för S. phalaenoides i Sverige. Punkt = fynd 1980-97, cirkel = före 1980.
Fig. 4. Kända fyndlokaler för S. atrata i Sverige. Symboler som i Fig. 3.
Fig. 5. Fyndlokal för Semblis phalaenoides vid Klarälven, Värmland. Större sandbank med buskar av daggvide (Salix daphnoides), mandelpil (S. triandra) och svartvide (S. nigricans). I denna miljö uppträder också ett särpräglat artsamhälle av strandlevande sandmarksinsekter med fläckvis och begränsad förekomst i Sverige, såsom silverlöpare (Bembidion argenteolum), sandborre (Anomala dubia), rovflu­gan Philonicus albiceps och styltflugan Rha­phium basale. Bergsäng, Rudsängen 20.7 1989. Foto: S.-Å. Berglind.
Fig. 6. Fyndlokal för S. atrata: Älgtjärnsbäcken i Hälsingland. En larv påträffades på botten nära strandkanten 13.8 1984. Foto: E. Engblom.
Fig. 7. Flygtider för S. phalaenoides (n = 27) respektive S. atrata (n = 40) i Sverige enligt datum för fyndtillfällen (insamlade eller observerade exemplar), som grupperats veckovis.
Fig. 8. Larven av S. phalaenoides bygger sitt upp till 70 mm långa, strutliknande hus av större växtfragment som arrangeras i ringar. Endast tio larver har hittills påträffats i Sverige. Den avbildade larven från Västerbotten, Vindeln, Ekorrbäcken 15.8 1990. Teckning: E. Engblom.
Tab. 1. Föda för larver av S. phalaenoides och S. atrata. Maginnehållet har undersökts i 1 individ från tre olika lokaler för respektive art. Andelen anges som: x liten, xx medelhög, xxx dominerande andel i maginnehållet. Lokalerna för S. phalaenoides är: Ekorrbäcken i Vb, Trehörningsbäcken i Vs, och Lill­pite­älven i Nb; lokalerna för S. atrata är: Gjutar­bro­bäcken i Vg, och Mensträskbäcken och Kulbäcken i Vb.
Fig. 9. Antalet kända lokaler för adulta S. pha­­lae­­noides och S. atrata under olika tidsperioder. Arterna upptäcktes i Sverige första gången 1844 respektive 1832.

Litteratur

Andersen, T. & Wiberg-Larsen, P. 1987. Revised check-list of NW European Trichoptera. – Ent. scand. 18: 165-184.
Berglind, S.Å., Ehnström, B. & Ljungberg, H. 1997. Strandskalbaggar, biologisk mångfald och reglering av små vattendrag – exemplen Svartån och Mjällån. – Ent. Tidskr. 118: 137-154.
Bernes, C. (ed.). 1994. Biologisk mångfald i Sverige – en landsstudie. Naturvårdsverket, Monitor 14. 280 p.
Boheman, C.H. 1846. Om Phryganea phalaenoides och Phryganea pantherina. – Öfv. Akad. Förhandl. 3: 215-218.
Botosaneanu, L. & Malicky, H. 1978. Trichoptera. – In: Illies, J. (ed.). Limnofauna Europea, s. 333-359. Stuttgart (G. Fischer Verlag).
Brown, J.H. 1984. On the relationship between abundance and distribution of species. – Am. Nat. 124: 253-79.
Degerman, E., Fernholm, B. & Lingdell, P.-E. 1994. Bottenfauna och fisk i sjöar och vattendrag – utbredning i Sverige. Naturvårdsverket, rapport 4345.
Ehnström, B., Gärdenfors, U. & Lindelöw, Å. 1993. Rödlistade evertebrater i Sverige. Uppsala (Databanken för hotade arter).
Engblom, E. & Lingdell, P.-E. 1991. Vattenkvaliteten i några sjöar och vattendrag i Stockholms län: bedömningar utifrån bottenfaunans artsammansättning. Länsstyrelsen i Stockholms län, Rapport. 185 p.
Englund, G. & Malmqvist, B. 1996. Effects of flow regulation, habitat area and isolation on the macroinvertebrate fauna of rapids in North Swedish rivers. – Regulated Rivers: Research & Management 12: 433-445.
Englund, G., Malmqvist, B. & Zhang, Y. 1997. Using predictive models to estimate effects of flow regulation on net-spinning caddis larvae in North Swedish rivers. – Freshwater Biology 37: 687-697.
Forsslund, K.-H. & Tjeder, B. 1942. Catalogus Insectorum Sueciae, II. Trichoptera. – Opusc. Ent. 19: 173-189.
Gaston, K.J. 1991. How large is a species geographic range? – Oikos 61: 434-438.
Gaston, K.J. 1994. Rarity. London (Chapman & Hall).
Gaston, K.J. & Lawton, J.H. 1988. Patterns in the distribution and abundance of insect populations. – Nature 331: 709-712.
Gullefors, B. 1985. Nattsländor i Ångermanland. – Ent. Tidskr. 106: 121–128.
Gullefors, B. 1988. Förteckning över Sveriges nattsländor (Trichoptera), med fyndangivelser för de nordliga landskapen. – Ent. Tidskr. 109: 71-80.
Gullefors, B. & Sjöberg, B.G. 1987. Nattsländor (Trichoptera) fångade nedströms ett kraftverk i Ljusnan, Härjedalen. – Ent. Tidskr. 108: 109-116.
Hanski, I., Kouki, J. & Halkka, A. 1993. Three explanations of the positive relationship between distribution and abundance of species. – In: Ricklefs, R.E. & Schluter, D. (eds.). Species diversity in ecological communities. Chicago (University of Chicago Press).
Hanski, I. & Simberloff, D. 1997. The metapopulation approach, its history, conceptual domain, and application to conservation. – In: Hanski, I. & Gilpin, M. (eds). Metapopulation biology – ecology, genetics, and evolution. San Diego (Academic Press, Inc.).
Kachalova, O. 1987. Ordo Trichoptera – caddisflies (imagoes). – In: The determination book of the insects of the European part of USSR, Vol. IV: 107–193. Leningrad. (På ryska.)
Kommissionen för övervakning av hotade djur och växter. 1992. Betänkande av kommissionen för övervakning av hotade djur och växter. – Kommittebetänkande 1991: 30 (Miljöministeriet, Helsingfors).
Kuusela, K.K. 1991. Historical account and new Finnish records of Semblis phalaenoides (L.) (Tri­choptera: Phryganeidae). – In: Tomaszewski, C. (ed.). Proceedings of the 6th International Symposium on Trichoptera, Lodz-Zakopane, s. 259-263. Poznan (Adam Mickiewicz University Press).
Kuusela, K. 1998. An account of Finnish records and ecology of the Spotted caddis-fly, Semblis pha­laenoides (L.) (Trichoptera). – Oulanka Reports 19: 71-82.
Lepneva, S.G. 1971. Fauna of the U.S.S.R., Tricho­ptera, Vol 2, No 2, Larvae and Pupae of Integripalpia. 700 p. Israel Progr. Sci. Transl., Jerusalem.
Lindroth, C.-H. & Palm, T. 1934. Neuronia pha­laenoides L. iakttagen i antal i Övre Klarälvdalen. – Ent. Tidskr. 55: 322.
Lingdell, P.-E. 1995a. Semblis phalaenoides (Lin­naeus, 1758). Artfaktablad. Uppsala (ArtData­banken).
Lingdell, P.-E. 1995b. Semblis atrata (Gmelin, 1790). Artfaktablad. Uppsala (ArtDatabanken).
Malicky, H. 1983. Atlas of European Trichoptera. – Ser. Ent. 24: 1-298. The Hague (Junk).
Malmqvist, B. & Englund, G. 1996. Effects of hydropower-induced flow perturbations on mayfly (Ephemeroptera) richness and abundance in north Swedish river rapids. – Hydrobiologia 341: 145–158.
McLachlan, R. 1874-80. A monographic revision and synopsis of the Trichoptera of the European fauna. Hampton, Middlesex (E.W. Classey Ltd., Reprinted 1968).
Nilsson, A.N. 1986. Översiktlig inventering av bottenlevande evertebrater i Råne älv, juni–juli 1986. Länsstyrelsen i Norrbottens län, rapport nr 12 1986. 54 s.
Nilsson, A.N. 1989. Larval morphology, biology and distribution of Agabus setulosus (Coleoptera: Dytiscidae). – Ent. scand. 19: 381-391.
Nilsson, C. 1982. Biologiska effekter av små vattenkraftverk. Naturvårdsverket, Rapport 1593. 88 s.
Nybom, O. 1960. List of Finnish Trichoptera. – Fauna fenn. 6: 1-56.
Philipson, G.N. 1954. The effect of water flow and oxygen concentration on six species of caddis fly (Trichoptera) larvae. – Proc. Zool. Soc. Lond. 124: 547-564.
Porat, C.O. von. 1914. Simmande nattslända. – Ent. Tidskr. 35: 229–230.
Schoener, T.W. 1987. The geographical distribution of rarity. – Oecologia (Berl.) 74: 161–173.
Solem, J. & Gullefors, B. 1996. Trichoptera, Caddis­flies. – In: Nilsson, A.N. (ed.). Aquatic insects of North Europe. Stenstrup (Apollo Books).
Svensson, B.W. 1992. Changes in occupancy, niche breadth and abundance of three Gyrinus species as their respective range limits are approached. – Oikos 63: 147–156.
Thomas, C.D. 1990. What do real population dynamics tell us about minimum viable population sizes? – Conserv. Biol. 4: 324–327.
Thörne, L. & Sjöstrand, P. 1988. Inventering av lekområden för harr i Vätterns tillflöden. – Information från Sötvattenslaboratoriet Drottningholm, nr 2 1988. 25 s.
Wallengren, H.D.J. 1880. Om Skandinaviens arter af familien Phryganeidae. – Ent. Tidskr. 1: 64-75.
Wallengren, H.D.J. 1891. Skandinaviens Neuroptera, II. Neuroptera Trichoptera. – Kongl. Sv. Vetensk.-Akad. Handl. 24 (10): 1–173.

Är getingspindeln, Argiope bruennichi, etablerad i Sverige?     Topp

Jonsson, L. J., & Wilander, P.: Är getingspindeln, Argiope bruennichi, etablerad i Sverige? [Is the wasplike spider, Argiope bruennichi, established in Sweden?] – Ent. Tidskr. 120: (1-2): 17-21. Lund, Sweden 1999. ISSN 0013-886x.

Females of the wasplike spider Argiope bruennichi, have been found on several localities in 1995 and 1998 in Skåne, southern Sweden. One female was also found in Skåne in 1997, and one female was found on the island of Gotland as early as 1989. Most of the females found in 1995 where found in areas with human activities (disturbed areas). In contrast, the findings from 1997-1998 were mostly in natural habitats.

Lars J. Jonsson, MNA, Högskolan i Kristianstad, 291 88 Kristianstad
Per Wilander, Avd. för Systematisk Zoologi, Lunds Universitet, 223 62 Lund

När naturintresserade människor kommer hem från resor till medelhavsområdet berättar de ibland att de sett en stor och vackert tvärrandig spindel som suttit uppochned i ett kraftigt nät. Det är då oftast getingspindeln, Argiope bruennichi (Scopoli), som de lagt märke till. Under 1900-talet har arten spritt sig norrut och har nu även nått Sverige.

Spridningen norrut
I Tyskland och Frankrike är getingspindeln känd sedan länge. Dess tidigare nordgräns gick genom norra Frankrike (Simon 1926) och sydvästra Tyskland, med en nordlig utpostpopulation i Berlin (Wiehle 1931). En ryckvis spridning har skett från 30-talet från båda dessa områden (Martin 1978, Guttmann 1979, Sacher & Bliss 1990).

I södra England etablerade sig A. bruennichi i kustnära områden under andra världskriget (Bristowe 1958). Under 80-talet nådde arten områden i norra Tyskland där den tidigare inte var känd, t.ex. de nordtyska öarna Rügen och Hiddensee (Sacher & Bliss 1990). Under 90-talet har getingspindeln fortsatt att spridas, bl.a. till de delar i nordvästra Tyskland där den tidigare saknades (Altmüller 1998) och längre norrut i England (Harvey 1998).

I Danmark upptäcktes de första getingspindlarna i Dyrehaven i Köpenhamn 1992. 1994 upptäcktes en individ på Falster nära en av de tidigare nordligaste kända lokalerna i Tyskland. Under de senaste åren har getingspindeln påträffats årligen i Danmark. 1997 hittades den på många lokaler på Jylland, Lolland, Själland och Bornholm (Scharff & Langemark 1997). Även 1998 har den påträffats i mycket stort antal, bl.a. med hundratals honor på en lokal på Jylland (Scharff 1999).

Fynd i Sverige
Det äldsta kända fyndet gjordes av den tyske spindelkännaren Günter Schmidt (pers. medd.) sensommaren 1989. Han fann då en hona på alvarmark vid ett kärr med en liten sjö på sydligaste Gotland.

1995 rapporterades getingspindeln från flera ställen i Skåne. I några av dessa fall anser vi att det säkert rör sig om getingspindeln. Stor uppmärksamhet rönte en hona som i augusti bosatt 

sig i familjen Tillys soliga uterum i Trelleborg. Spindeln blev både omskriven och fotograferad i dagstidningar och TV. Först var Trelleborgs Allehanda (Svemark 1995). Enstaka honor påträffades även på fyra andra ställen i Skåne (se Tab. 1 och Fig. 1). I Dalby hittades honan på igenväxande mark inom ett industriområde och i Beddingestrand på ett hus med trädgård.

I mitten av augusti 1997 upptäcktes en hona bland smalbladig kaveldun och höga örter i Hunneröds mosse (Lemmeströ kärr), 9 km öster om Svedala. Under 1998 upptäcktes getingspindeln på åtminstone fyra olika lokaler i Skåne. En hona påträffades öster om Smygehuk 15 sept., nära lokalen från 1995. 5-7 honor upptäcktes på en gräsbevuxen vägren sydväst om Staffanstorp. Tre honor infångades vid håvning på sandig gräsmark i ett skogsbryn söder om Vombs by. En hona påträffades nära marken på en sandig torrhed med sandstarr och fältmalört vid Haväng.

Dessa fynd är de vi känner oss säkra på då vi antingen sedd getingspindlarna, fotografier av dem eller fått informationen av personer som känner till arten sen tidigare. Många rapporterade fynd har vi tyvärr inte kunnat ta med eftersom vi inte känner oss helt säkra på dessa.

Fynden från 1995 var från miljöer kraftigt påverkade av människan, till skillnad från fynden från 1997 och 1998 som i de flesta fall är från naturligare miljöer.

Ekologi
Getingspindeln påträffas i en mängd olika miljöer, både ganska torra och mer eller mindre fuktiga (Sacher & Bliss 1990, Merrett 1990, Martin 1991). Biotoperna domineras oftast av gräs. Vegetationen är för det mesta gles och väl genomluftig, normalt med öppna partier. Alla miljöer där getingspindeln lever har det gemensamt att de blir ordentligt uppvärmda (Höser 1992). Vanligt är att getingspindlar påträffas nära floder eller kusten, så en viss luftfuktighet verkar också behövas.

Vuxna honor påträffas under sensommaren och början av hösten, i Tyskland från slutet av juli till början av oktober. Hanarna blir vuxna något före honorna, i juli (Köhler & Schäller 1987). Detta är inte förvånande eftersom hanarna är betydligt mindre än honorna. Hanarna behöver alltså betydligt färre hudömsningar innan de är vuxna. I England blir honorna 11-15 mm och hanarna 4-4,5 mm (Roberts 1995). De få svenska getingspindlar vi sett har varit 12-14 mm långa. I medelhavsområdet är honorna betydligt större, ofta ca 20 mm långa.

Parningen sker under sensommaren. Den mycket mindre hanen letar då upp en hona. Honorna lägger ägg i en eller flera kokonger som hängs upp mellan grässtrån. Storleken på en kokong varierar från under 1 cm3 till mer än 10 cm3 (Köhler & Schäller 1987).

Livscykeln är endast 1-årig (Köhler & Schäller 1987), vilket är anmärkningsvärt för en så stor spindel. Det innebär att tillväxten under den enda sommaren är oerhört kraftig. Favoritfödan är stora insekter, framför allt gräshoppor och bin (Malt 1996).

Honorna gör ett stort hjulformat nät. Placeringen är ofta ganska nära marken, sällan mer än 50 cm över markytan. Nätet är lätt att känna igen, då det ofta har ett brett vitt sicksackformat band, kallat stabiliment, som går från den nedre och ibland ända upp till den övre kanten (Fig. 2. föregående sida). Att konstruera detta band kostar naturligtvis en del extra energi för honan, och det är inte heller alla honor som tillverkar ett sicksackband. Vilken fördel honan har av bandet är inte helt klargjort. De vita sicksackbanden reflekterar även UV-ljus och lockar till sig insekter som bin (Craig & Bernard 1990). Malt (1996) har funnit att nät med längre stabiliment i genomsnitt fångar fler bin.

Hur har getingspindeln spridit sig?
De flesta unga getingspindlar övervintrar i den kokong som honan gjort i augusti-september. På senvåren, oftast i maj, tar sig de små getingspindlarna ut. En vacker vårdag flyger de iväg på små trådar som de sänder iväg från spinnvårtorna och som uppvindar tar tag i (Follner & Klarenberg 1995). De klättrar då högst upp på grässtrån och örter och skickar ut några spinntrådar. För att spindlarna ska kunna lyfta får det inte vara blåsigt, så att de enda vindar som bildas är den termik som uppvärmningen genom solljuset ger. Enligt Follner & Klarenberg (1995) seglar alla unga getingspindlar, utan undantag, iväg. Deras undersökning är från en nyetablerad population i Bayern, och om det är likadant på andra ställen kan endast visas genom nya undersökningar. Att getingspindeln har en ovanligt effektiv förmåga att kolonisera nya lämpliga lokaler har uppmärksammats i många länder (t.ex. Merrett 1990).

Spridningen sker alltså troligen under maj och början av juni. De finns spekulationer om att ungarna kan segla iväg upp till 100 km (Guttmann 1979), även om det normala nog är endast på sin höjd någon kilometer. När de ger sig iväg på sina flygande trådar har ungarna ännu inte ätit något sen de kläcktes i kokongen på hösten. En del kokonger överges redan på hösten (Köhler & Schäller 1987).

Om all spridning norrut skett genom dessa "flygande" getingspindlar är väl osäkert. Man kan även tänka sig att transport med olika fordon kan ske. För det senare talar att många av fynden är från områden som är kraftigt påverkade av människor och med mycket trafik. Den långsamma spridningen norrut talar dock för att spridningen framför allt skett på naturlig väg.

Framtiden
Getingspindeln är en ursprungligen mediterran art (Wiehle 1931) som har spritt sig norrut. En delförklaring kan vara att getingspindeln har gynnats av att klimatet blivt varmare (Follner & Klarenberg 1995). Men detta är säkert inte den enda förklaringen.

Vad som kommer att hända framöver, om getingspindeln kommer att fortsätta att sprida sig, om förändringen i utbredningen kommer att stanna av eller om arten kommer att försvinna från Sverige, återstår att se. Att åtminstone vissa getingspindlar klarar ett kallare klimat än Skånes är säkert. Arten har under 90-talet påträffats i Harz, i mellersta Tyskland, på upp till 870 m. ö. h., och med reproducerande honor på upp till 500 m.ö.h. (Sacher & Seifert 1996). Med tanke på det kärva klimatet på högre höjder i Harz borde getingspindeln kunna klara sig åtminstone upp till Mälardalen.

Året efter en varm sommar har antalet getingspindlar ökat (Malt 1996) och möjligheterna för spridning till nya områden varit stora. Förhoppningsvis kommer denna vackra och intressanta spindelart att finnas kvar i landet och fortsätta att sprida sig.

Vi tar tacksamt emot alla rapporter om fynd. Ta en bild (eller samla in, helst i sprit) för säkerhets skull. Lokal, biotop, datum, antal, kön och eventuell äggkokong är viktiga fakta som vi helst vill ha.

Figurtexter
Tabell 1. Kända lokaler för de svenska fynden av getingspindeln Argiope bruennichi (Scopoli)
Fig. 1. Kända fyndlokaler för getingspindeln (Argiope buennichi) i Skåne 1995-1998.
Fig. 2. Hona av getingspindel (Argiope bruennichi) på vägbank sydväst om Staffanstorp i Skåne. Foto: Gert Pettersson.
Fig. 3. Hona av getingspindel (Argiope bruennichi) med artens karakteristiska sick-sackformiga stabiliment. Denna getingspindel är fotograferad i Spanien i september 1986. Foto: Torbjörn Kronestedt.

Tack
Väldigt många människor har visat intresse och varit till stor hjälp. Vi tackar dem alla.

Altmüller, R. 1998. Ausbreitung der Wespenspinne Argiope bruennichi in Niedersachsen (Arachnida: Araneae). – Inform. d. Naturschutz Niedersachs. 6: 178-181.
Bristowe, W. S. 1958. The world of spiders. Collins. London.
Craig, C.L. & Bernard, G.D. 1990. Insect attraction to ultraviolet-reflecting spider webs and web decorations. – Ecology 71: 616-623.
Follner, K. & Karenberg, A. 1995. Aeronautic behaviour in the wasp-like spider, Argiope bruennichi (Scopoli) (Araneae, Argiopidae). – Proceedings of the 15th European Colloqium of Arachnology 66-72. Ceske Budojovice.
Guttmann, R. 1979. Zur Arealenentwicklung und Ökologie der Wespenspinne (Argiope bruennichi) in der Bundesrepublik Deutschland und den angrenzenden Ländern. – Bonner zool. Beitr. 30: 454-486.
Harvey, P. 1998. Some Interesting Essex Records 1996-97. – Newsl. Br. arachn. Soc. 83: 7-9.
Höser, N. 1992. Befunde zur Habitatpräferenz der Wespenspinne, Argiope bruennichi. – Arachnol. Mitt. 3: 54-56.
Köhler, G & Schäller, G. 1987. Untersuchungen zur Phänologier und Dormanz der Wespenspinne Argiope bruennichi (Scopoli) ) (Araneae, Argiopidae). – Zool. Jb. Syst. 114: 65-82.
Malt, S. 1996. Untersuchungen zur Rolle ausgewählter netzbauender Spinnen (Araneae) im trophischen Beziehungsgefüge von Halbtrockenrasen. Dissertation, Friedrich-Schiller-Universität Jena.
Martin, D. 1978. Zur Verbreitung der Zebraspinne in der DDR. – Faun. Abh. Mus. Tierkd. Dresden. 7: 1-5.
Martin, D. 1991. Zur Autökologie der Spinnen (Arachnida: Araneae). I. Charakteristik der Habitatausstattung und Präferenzverhalten epigäischer Spinnenarten. – Arachnol. Mitt 1: 5-26.
Merrett, P. 1990. A Review of the Nationally Notable Spiders of Great Britain. N. C. C., Peterborough.
Roberts, M. J. 1995. Spiders of Britain & Northern Europe. HarperCollins Publishers.
Sacher, P. & Bliss, P. 1990. Ausbreitung und Bestandssituation der Wespenspinne (Argiope bruennichi) in der DDR – ein Aufruf zur Mitarbeit. – Entomol. Nachr. Ber. 34: 101-107.
Sacher, P & Seifert, S. 1996. Zur Höhenverbreitung der Wespenspinne Argiope bruennichi im Harz (Araneida: Araneidae). – Abh. Ber. Mus. Heineanum 3: 67-77
Scharff, N. 1999. Hvepseedderkoppen en ny dyreart i Danmark. – Naturens Verden 1: 34-37.
Scharff, N. & Langemark, S. 1997. Hvepseedderkoppen Argiope bruennichi (Scopoli) i Danmark (Araneae; Araneidae). – Ent. Medd. 65: 179-182.
Simon, E. 1926. Les Arachnides de France 6 (2): 309-532.
Svemark, M. 1995. Unik getingspindel funnen i Trelleborg. – Trelleborgs Allehanda 17 aug, 1995.
Wiehle, H. 1931. Araneidae. – Tierwelt Deutschlands 23: 1-136.

« Tillbaka

Anmärkningsvärda fynd av småfjärilar (Microlepidoptera) i Sverige 1998.      Topp

Svensson, I.: Anmärkningsvärda fynd av småfjärilar (Microlepidoptera) i Sverige 1998. [Remarkable records of Microlepidoptera in Sweden during 1998.] – Ent. Tidskr. 120 (1-2): 23-35. Lund, Sweden 1999. ISSN 0013-886x.

The series of annual compilations of remarkable records of Microlepidoptera is continued for the 26th year. Most collectors complained of a bad season owing to a late spring followed by rainy and cold weather during most of the summer. Northern Sweden was an exception with warmer and drier weather in periods. Probably the development of the different stages was affected by the hot and dry August and an unusually early winter spell the year before. However, six species can be added to the Swedish list: Digitivalva valeriella (Snellen, 1878), Coleophora cornutella Herrich-Schäffer, 1861, Scrobipalpula diffluella (Frey, 1870) (recently separated from S. psilella (Herrich-Schäffer, 1854)) Lobesia virulenta Bae & Komai, 1991 (recently separated from L. reliquana (Hübner, 1825)), Duponchelia fovealis Zeller, 1847 (considered accidentally introduced) and Synclera traducalis (Zeller, 1852) (considered an exceptional immigrant from far away). Totally 1670 species of Microlepidoptera are now known from Sweden.

I. Svensson, Vivedalsvägen 10, Österslöv, S-291 94 Kristianstad, Sweden.

Inledning
Detta är den 26:e rapporten om anmärkningsvärda småfjärilsfynd i Sverige. Liksom förut behandlas i ett särskilt avsnitt sådana arter som är nya för landet eller på annat sätt särskilt intressanta. Ett följande avsnitt behandlar immigranter. Förutom vetenskapliga namn används i dessa två avsnitt även svenska namn enligt Svensson & Palmqvist (1990). Berättelserna om de olika arterna grundas på insamlarnas egna uppgifter. I ett följande avsnitt förtecknas nya landskapsfynd, inklusive sådana från de föregående avsnitten. Insamlare anges här genom förkortningar enligt ZOO-TAX. Insamlingsår anges endast för fynd före 1998. En förteckning över insamlare följer därefter.

Rapporten bygger på senaste upplagan av fjärilkatalogen (Svensson et al. 1994), med samma systematik och nomenklatur. Katalogens numrering på arterna används i avsnittet om nya landskapsfynd. Auktorsnamnen utelämnas här.

Efter den ganska magra säsongen 1997 och den ovanligt tidiga vintern med snö i norra Skåne redan 24 oktober och köldrekord i Ljungbyhed 27 oktober kunde man misstänka att 1998 skulle arta sig dåligt. Visserligen blev vintern i huvudsak mild, och kortvarig snö återkom i Skåne först 24 januari. Tidiga vårfjärilar visade sig vid ganska normal tid. Men sedan kom bakslaget! April blev kylig i hela landet och sommarmånaderna blev både kyliga och regniga. Längst norrut visade sig dock solen ofta mellan åskskurar och enstaka regndagar. Sommaren var överallt starkt försenad trots tillfällig högsommarvärme med +26½ i Västervik och på Öland 10 maj. Annars nådde temperaturen på många platser aldrig över +25½. I Tornedalen allra längst i nordöst var det dock ganska svettigt vissa dagar. Sensommaren och hösten liksom vinterns ankomst visade inga större avvikelser från det normala.

Som befarat blev insamlingssäsongen i södra delen av landet ganska misslyckad, medan nordligaste delen hade mer normal flygning. Särskilt påfallande var frånvaron av många minerare, särskilt dvärgmalar. I början på hösten var det svårt att hitta minor, men på senhösten hade i alla fall många guldmalar färdiga minor. En art, Coleophora cornutella Herrich-Schäffer, 1861, anträffades dock ny för landet i Mellansverige redan i slutet av juni och en annan, Digitivalva valeriella (Snellen, 1878), i Skåne i början av augusti utan att avvika särskilt mycket från normal flygtid i deras närmaste förekomster i grannländer. Nya för landet är vidare Scrobipalpula diffluella (Frey, 1870), som återigen urskilts från S. psilella (Herrich-Schäffer, 1854), Lobesia virulenta Bae &Komai 1991, som först 1991 urskilts från L. reliquana (Hübner, 1825), tillfälligt införda Duponchelia fovealis Zeller, 1847 och Synclera traducalis (Zeller, 1852), en långväga immigrant. Totalt uppgår nu antalet kända småfjärilarter i Sverige till 1670.

Många tidigare rapportörer har meddelat att det inte finns någonting att rapportera. Det nya årets väder kan väl knappast bli sämre än det föregåendes och förhoppningsvis reparerar naturen själv nergångna fjärilpopulationer, så vi får önska varandra en framgångsrik säsong under detta årtusendes sista år och ett gott hopp inför nästa tusen år. Som vanligt bör rapporter lämnas till mig omedelbart efter trettondagen för att hinna publiceras före högsäsongen. Alla medhjälpare tackas hjärtligt för insatserna, även de som inte haft turen finna något att rapportera.

Immigration
Utomlands verkar livsmiljön för fjärilarna ha varit gynnsammare än i Sverige att döma av en förhållandevis stor inflygning. Eftersom vårt väder knappast kan ha lockat hit dem, kan man förutsätta att trängseln i stora populationer har inducerat utflygning, som inte särskilt ofta gynnats av sydliga eller sydostliga vindar. Clas Källander rapporterar de första kålmalarna, Plutella xylostellus (Linnaeus), från Uppsala 25.IV och Gävle 30.IV och 2.V. De blev sedan överallt vanliga i hans trakter för att småningom alltmer glesnas ut i det tråkiga vädret. För egen del fann jag arten, som väl också har en inhemsk stam, ovanligt lite besvärande i norra och södra delen av landet.

Nattflymottet, Nomophila noctuella (Denis & Schiffermüller), är en annan mer eller mindre regelbunden immigrant, som dock sällan uppträder i sådant antal att det är besvärande. Den förmodas inte kunna övervintra på våra breddgrader. Fjärilen har observerats av många samlare från Skåne och Halland i söder (Ingvar Svensson respektive Ronny Lindman) till Ångermanland i norr (Peder och Ulla-Britt Andrén genom Clas Källander) och från Öland i öster (Per-Eric Betzholtz och Markus Forslund) till Västergötland i väster (Nils Forshed). Mer än 100 exemplar i ljusfälla har Clas Källander haft 8-29.IX i Husbyborg vid Uppsala. Han har observerat två migrationsperioder, en i maj och en i september och däremellan möjligen en inhemsk sommargeneration. Per-Eric Betzholtz hade omkring 80 exemplar att sortera ut från sin ljusfälla i Näsby på Öland 19-21.IX.

Under 90-talet verkar tre tidigare sällan observerade inflygande mott ha blivit vanligare. Detta gäller i synnerhet vandrarängsmottet, Udea ferrugalis (Hübner), som även 1998 haft ett gott år och insamlats från Östra Hoby i Skåne 20-26.IX till hittills nordligaste fyndlokalerna på Rådmansö i Uppland 5-26.IX (Clas Källander och Nils Ryrholm) samt Lövhöjden i Värmland 10.IX (Carl-Åke Pettersson), liksom från Hamra på Gotland 16.IX-6.XI i öster (Källander & Ryrholm) till Ljunghem i Västergötland 15 och 17.IX i väster (Nils Forshed). Arten är ny för fyra landskap och tidigare funnen nordligast i Östergötland.

Långt ifrån lika ofta sedd i landet är immigrantgräsmottet, Euchromius ocellea (Haworth). Från över 10 exemplar 1997 har endast 3 exemplar anträffats 1998, 2 exemplar i Husbyborg 14.IX (Clas Källander) och 1 ex på Rådmansö 5-26.IX (Källander & Ryrholm). Man kan undra varför endast Uppland fått besök.

Ännu sällsyntare är vitt sydmott, Palpita unionalis (Hübner). Det sjunde exemplaret i Sverige fällfångades 13.VIII-16.IX i Sundre på Gotland (Källander & Ryrholm).

I en annan ljusfälla i Hamra på Gotland som stått på 17.IX-6.XI fann Clas Källander, Karl Källander och Nils Ryrholm ett okänt mott. En färgbild av fjärilen (Fig. 1, se nästa uppslag) har varit ute på Internet och Michael Shaffer på British Museum i London har efter att ha tittat på några bilder kommit till slutsatsen att det rör sig om en Synclera Lederer, 1863, och sannolikt traducalis (Zeller, 1852), dock med det lilla förbehållet att Afrikas pyralider är så pass dåligt kända att det möjligen kan handla om någon annan art från samma släkte. S. traducalis är utbredd över stora delar av tropiska Afrika och förekommer också på Cypern och i Mellanöstern. Arten är tidigare påträffad i Bulgarien, detta är dock enda tidigare kända fyndet från Europa. Nils Ryrholm har inte lyckats få fram om något är känt om artens biologi. Eftersom djuret togs under samma period som bl.a. nattflyet Luperina zollikoferi (Freyer), kan vi nog anta att det kom någonstans från sydost. Det stämmer också med de då rådande vindförhållandena. Som svenskt namn föreslår Nils brokigt sydmott.

Övriga intressantare arter
Nemophora amurensis (Alpheraky), sibirisk antennmal, har det varit mycket tyst om sedan den anmäldes ny för Sverige (Svensson 1982), kanske beroende på svårigheter att skilja den från N. degeerella (L.). Troligast är dock att få samlare är verksamma vid rätt tid och i lämpligt väder (solsken) i de nordliga trakter där arten förekommer. Att den finns kvar, framgår av att Jesper Lind och Mats Lindeborg insamlade 1 exemplar 12.VII och 3 ex 13.VII i Kengisfors, Norrbotten. Det skulle vara värdefullt om artens levnadsbetingelser kunde klarläggas.

Alloclemensia mesospilella, (Herrich-Schäffer), vinbärsbredvingemal, finns kvar i det vinbärsbuskage i Masugnsbyn, To, där jag fann en hona 2.VII.83 (Svensson 1984). Det var en smula vått efter regn, men jag lyckades ändå skrapa fram en hane och en hona 4.VII i mulet väder. Däremot lyckades det inte alls med närbesläktade Lampronia redimitella, måbärknoppmalen, i kanjonen nedanför. Inte heller hade jag någon tur med bredvingemalen Lampronia standfussiella, som nyligen anträffats i nordliga Finland på Rosa majalis. Endast några få mindre stånd av växten hittade jag i gränstrakterna, fast jag mindes mig ha sett åtminstone ett större bestånd någonstans förr i tiden.

Elatobia fuliginosella (Lienig & Zeller), tallbarkbomal, har Ingemar Frycklund hittat på en ny lokal. Han skraphåvade fjärilen från brandskadade tallstammar strax väster om Marma skjutfält, Up, 1.VII inom ett område som utsatts för skogsbrand 1996.

Phyllonorycter heringiella (Grønlien), svartvideguldmal, har blivit föremål för ytterligare uppmärksamhet, sedan jag skrev om arten (Svensson 1998). Roland Johansson kläckte en liten serie enligt min mening typiska fjärilar från svartvide, Salix myrsinifolia, Långlöt på Öland, bland vilka dock ett exemplar var avvikande och liknade salictella (Zeller). Eftersom den arten också förekommer på Öland, finns anledning misstänka att den mer undantagsvis kan gå över på svartvide. Själv fann jag hösten 1997 minor på en fristående svartvidebuske i Östergötland, men alla de fjärilar som kläcktes på våren blev normala heringiella. Bengt Å. Bengtsson har kläckt några heringiella från en inte närmare namngiven smalbladig Salix från Föra, Öl, vilket tyder på att inte heller denna art är helt bunden till en värdväxt.

Första maj fann jag exkrementspår i barkspringor på en gammal bok, Fagus silvatica, i Maglehem, Sk. En månad senare kläcktes Argyresthia glaucinella Zeller, ekbarkmal, ur insamlade barkspån. Normalt lever nog arten i ekbark. Man ser ofta liknande exkrementspår mellan barkåsarna på gamla ekar.

Digitivalva valeriella (Snellen). Den 3:e augusti sammanstrålade flera fjärilsamlare vid havsstranden i Gässie, Skåne, för att fånga nattflyet Photedes brevilinea (Fenn). När vi satt upp lamporna föreslog jag Jan-Olov Björklund att vi skulle gå ut på strandängarna för att se om fjädermottet Agdistis bennetii (Curtis) möjligen nu hade funnit vägen till marrispen där och därmed till Sverige. Vi hittade dock ingen utan gick över till att skrapa blommande bestånd av luddkrissla, Inula britannica och fick då in några små Elachista-liknande malar, som var mycket livliga i pannlampslyset. Vid närmare eftertanke kom jag på att vi äntligen hittat valeriella i Sverige, närmast känd från Sydsjälland i Danmark och monofag på luddkrissla. Jag hade förr om åren letat efter arten på lokalen utan resultat men troligen på fel tid eller på fel sätt. Den kan ha funnits där länge och troligen också på andra lokaler i Skåne. Omfattande dikningar det senaste århundradet har dock utrotat växten på många tidigare fuktmarker. Senare på natten infann sig också Magnus Wedelin och kunde skrapa upp några exemplar av fjärilen, liksom Göran Palmqvist ett exemplar på dagen 7.VIII samt senare ett antal på kvällen. Förmodligen hade fjärilarna varit på vingarna några dagar, då de inte verkade nykläckta. Lokalen med den färggranna blommande luddkrisslan (Fig. 2) liksom fjärilens utseende (Fig. 3) bör möjliggöra en säker bestämning. Genitalierna av mellaneuropeiska djur avbildade av Gaedike (1970), verkar inte riktigt stämma med de svenska (Fig. 4-5), som mycket liknar D. arnicella (Heyden) men bör tillhöra den rätta valeriella. Den nya arten kan lämpligen få det svenska namnet luddkrisslemal.

Agonopterix subpropinquella (Stainton), större tistelplattmal, har Magnus Wedelin tagit en hona av i Törringelund mellan Malmö och Svedala 16.VIII.97. Detta är det tredje fyndet av arten i landet under 90-talet men en bekräftelse att den sannolikt har en fast stam i Skåne.

Ethmia terminella Fletcher, gråkantad sorgmal, verkar ha goda spridningsmöjligheter längs våra järnvägar. Henrik Jeansson har funnit den talrikt på Spånga pendeltågstation i utkanten av Stockholm, Up, de tre sista veckorna i juni till första veckan av juli.

Aplota palpella (Haworth), palpmossmal. På lokalen på Kjugekull, Sk, har några fjärilar tagits på lampa sedan 1994. Ett försök med lampfångst på lokalen av Jan-Olov Björklund 5.VIII gav intet resultat, så han började syna mossiga klippor och ekstammar. Vid 23-tiden fann han så två hanar av palpella sittande 2 dm respektive en meter upp på stammarna. De var väl synliga i pannlampsljuset, då de satt med huvudet och de långa palperna snett utåt. Även ett exemplar av Infurcitinea argentimaculella (Stainton), eklavmal kunde hittas på en ekstam vid samma tillfälle. Därtill kan nämnas att Christer Ågren fått en hona av A. palpella på ljus i Hagapark, Öl, 26.VII.

Coleophora cornutella Herrich-Schäffer. På resa norrut stannade Bert Pettersson till för skymningsfångst och övernattning 22.VI vid Järlemosse i Ervalla, Västmanland. På myren håvade han in en säckmal som senare visade sig vara en hona av denna för Sverige nya art, närmast förekommande i södra Finland inklusive Åland. Från Holland och Belgien berättas att man på vårvintern kan hitta den karakteristiska bladsäcken i toppen av småbjörkar ute på myrar och andra öppna fuktiga ställen. Arten bör finnas på fler myrar i Mellansverige. Fjärilen (Fig. 6) är ganska lätt att känna igen, rödaktigt gul på framvingarnas ovansida med lysande gula fransar på undersidans framkant mot spetsen. De karakteristiska genitalierna avbildas av Toll (1952) som cornuta, liksom här den svenska honan (Fig. 7). Bert godkänner det svenska namnet mossesäckmal.

Chrysoclista lathamella Fletcher (razowskii Riedl), sälgbrokmalen, letade Bo Olsson och Bert Pettersson efter 30.VI på den numera välkända lokalen i Kläberget i Floda socken, Dr. De fann 40-50 fjärilar på en solitär sälg på ett granplanterat hygge. De kläcktes efterhand som de stod där och beskådade dessa granna fjärilar. En del parade sig. Arten har nog inte så lång framtid på denna sälg, men man får hoppas att stugägarna på den gamla fäboden är rädda om sina gamla sälgar och gärna ser till att det kommer nya efterhand.

Gnorimoschema valesiella (Staudinger), tårögd småstävmal, insamlade Göran Palmqvist ett exemplar av på kvällen 29.VI på sanddynerna vid jokken nära Pältsa-stugan, To. Samtidigt tog han en G. herbichi (Nowicki), grånad småstävmal, för båda arterna nordligaste lokalerna i Sverige. Själv sökte jag förgäves eftet valesiella 25.VI och 12.VII på min gamla lokal i Masugnsbyn. Enligt Henning Hendriksen lever arten sannolikt på Antennaria, kattfot, över vilken han fångat fjärilen i Norge. Den växten fanns åtminstone fortfarande på min lokal. I Finland har man emellertid funnit larven i augusti i lägre blad av Solidago, gullris, från vävrör i marken under bladet och anser vidare att Erigeron acer, gråbinka också kan vara en värdväxt (Kaitila 1996). Kanske kan det finnas flera korgblomstriga värdväxter. Enligt samma finska källa lever den andra arten herbichi i början av juli också i vävrör men under Equisetum palustre på sandmark (säkerligen felskrivning för E. arvense, åkerfräken). En tredje art i släktet, G. nordlandicolella (Strand), nordlig småstävmal, kunde jag samla in enkelt, då jag på eftermiddagen 17.VI kom på en liten fläck med Erigeron acre, gråbinka, i en vägslänt vid Torpshammar. Me, och då erinrade mig att Jari-Pekka Kaitila just berättat att han funnit larver i vävrör i marken under växten, minerande lägre blad, som han tillskrev arten. Jag skrapade upp ett tiotal exemplar, varav även den genomsnittligt mindre honan. I sammanhanget kan det finnas anledning nämna de återstående två svenska arterna i släktet. G. epithymellum (Staudinger), brunfläckig småstävmal, är den vanligaste, även om också den oftast påträffas tillfälligtvis. Larven lever i maj-juni på gullris på samma sätt som valesiella, gärna på sandmarker. G. streliciella (Herrich-Schäffer), brunögd småstävmal, kanske inte ens är svensk, då några beläggsexemplar inte anträffats. Den är mycket lokal i våra nordiska grannländer. Enligt Kaitila lever den förmodligen på kattfot eller gullris.

Scrobipalpula diffluella (Frey). Frithiof Nordström visade på sin tid denna art ny för Sverige på ett sammanträde med Entomologiska Föreningen i Stockholm 28 april 1952. Anmälan grundade sig på exemplar från Älvkarleby, Uppland, med Wilhelm Brandt som insamlare och bestämda av Per Benander (Nyholm 1953). Emellertid kom Benander uppenbarligen snart nog till slutsatsen att arten var synonym med den vanliga S. psilella (Herrich-Schäffer), fast Brandt hade kläckt sina djur från Eriogeron acre och psilella normalt lever på Artemisia campestris och Helichrysum, eftersom han i stället publicerade psilella som ny för Uppland (Benander 1953). Peter Huemer & Ole Karsholt har fingranskat släktet Scrobipalpa och funnit att arterna igen bör hållas som skilda (Huemer & Karsholt 1998). I utredningen har de kontrollerat Brandts material och dessutom publicerat arten också från Gotland, en hane tagen på Martebomyr 30.VII.85, leg. Karsholt. Utöver de nämnda har diffluella hittills konstaterats från Kalmar i Småland 29.VII.83, Anån i Härjedalen 29.VI.83 och även bekräftats från Martebomyr 13.VII.74, i samtliga fall insamlade och genitalpreparerade av Sten Wahlström. Alla uppgifter om psilella norr om Uppland har som väntat visat sig vara felaktiga, naturligtvis också de fjärilar som jag anmält från Karmaspakte i Torne Lappmark 22.VI.78. Den gamla uppgiften från Ångermanland har inte kunnat kontrolleras, men bör även den ändras till diffluella. Äkta psilella har jag från Skåne, Gotland och Östergötland, medan Jan-Olov Björklund har åtskilliga från Uppland, däremot ingen diffluella. Fjärilarna är mycket lika, men kan möjligen skiljas på att diffluella har mera jämnstrukna framvingar, som alltså oftast inte är ljusare mot framkanten, vilket är så typiskt för psilella. Även genitalierna visar små skillnader (Fig. 8-11). Valva är spetsig och når förbi uncus hos psilella, medan den är trubbig och högst når upp till uncuskanten hos diffluella. Hos honan är signum smalare och jämnbrett hos den förra, bredare efter mitten hos den senare. Andra detaljer i genitalierna synes vara alltför variabla för att kunna användas. Den reintroducerade arten kan förslagsvis kallas tvillingsmåstävmal.

Syncopacma sangiella (Stainton), motfläckpalpmal, skraphåvade Ingemar Frycklund över käringtand, Lotus, utanför Marma skjutfält i Uppland 21.VII. Inga nyare belägg från landskapet har funnits tidigare.

Anarsia lineatella Zeller, körsbärsbuskpalpmal, har Bengt Å. Bengtsson funnit inomhus 22.II i Löttorp på Öland. Han har inte kunnat räkna ut hur fjärilen hamnat där.

Lobesia virulenta Bae & Komai beskrevs 1991 som artskild från vår välkända L. reliquana (Hübner), vassvingad skottvecklare. Först nyligen upptäcktes den nya arten i Danmark och konstaterades förekomma också i Norge (Falck & Karsholt 1998). Som väntat har den visat sig finnas också i Sverige och därtill utbredd över större delen av landet, medan den gamla arten hittills kunnat beläggas nordligast i Uppland. Efter fångstlokalerna att döma synes den förra knuten till björk- eller aspskog (Betula, Populus tremula) och den senare till ekbestånd (Quercus). Litteraturuppgifter nämner både träd och örter som värdväxter, vilket bör utredas. Inga svenska kläckningar har kommit i dagen. Fjärilarna (Fig. 12-15) är mycket lika varandra, men kan oftast skiljas på att virulenta har en tydligare vitaktig diskpunkt i framvingarna, en mindre men mer distinkt, svart tornalfläck och mindre gulbrunt i rotfältet samt att vingarna är trubbigare, särskilt tydligt hos hanen. Genitalierna (Fig. 16-19) ger utslag i tveksamma fall. Hos hanen av virulenta är valva bredast omkring mitten men mera jämnt avsmalnande hos reliquana, som dessutom har en tandad kam på aedeagus. Honan av virulenta har en mer jämnt avsmalnande genitalplatta bakåt med smalare ostium, mer rundad bursa med större signum. Framför allt når bursa ända i "botten" av bakkroppen men slutar långt innan hos reliquana. Som svenskt namn för den tillkomna arten föreslås trubbvingad skottvecklare.

Vid genitalpreparering av Lobesia virulenta och reliquana fann jag bildningar i främre delen av bakkroppen som jag inte sett något liknade av hos någon annan art. Här fanns dels en lång, kitiniserad, kilforad platta som når genom två bakkroppssegment, dels en oval, säckliknande bildning i första segmentet på vardera sidan om kilen (Fig. 20). Vad kan dessa ha för funktion?

Eucosma saussureana (Benander), fjällskärefrövecklare, är en sällan sedd art, fast värdväxten, Saussurea alpina, inte är ovanlig i fjälltrakter. Bert Pettersson insamlade en hane vid Lillån 3.VII och en hona i Vivallen 9.VII, väster om Funäsdalen i Härjedalen, hittills sydligast i landet. De skrämdes upp på eftermiddagen och verkar helt nykläckta. Fjärilarna förväxlas lätt med E. aspidiscana men saknar mörka längsstråk i framvingarna.

Cydia cornucopiae (Tengström), aspskogsvecklare, har jag felaktigt uppgett från Gästrikland (Svensson 1994). De enda svenska exemplaren hittills är alltså de två från Dalarna. Vid närmare jämförelse med C. jungiella (Clerck), som de felbestämda djuren tillhör, visade det sig att de två arterna sannolikt står närmare varandra än placeringen i systemet antyder. Avflugna exemplar kan nog lätt felbestämmas, så mitt misstag är kanske förklarligt. Men även genitalierna är ganska lika. Kanske är cornucopiae inte bunden till asp, så som de få fynden låter förmoda, utan lever på någon ärtväxt liksom den vanliga arten. Det kanske lönar sig att skraphåva på markvegetationen. Å andra sidan ser man heller inte ofta en annan art i släktet som är bunden till asp, nämligen C. corollana, aspbarkvecklaren. När jag skrapade aspstammar efter cornucopiae i Kengis i Norrbotten 24.VI med tanke på finska fynd i Muonio, hamnade oväntat två honor av denna i håven, hos oss förut nordligast funnen i Uppland och Dalarna.

Epermenia falciformis (Haworth), rödgul strättemal, letade jag naturligtvis efter på lokalen vid Haparanda så snart jag kom så långt norrut. Det fanns gott om olika modeller hopspunna blad på strätta i Norrbotten i slutet av juni, men endast Agonopterix angelicella (Hübner) kläcktes. Men 13.VII fanns fjärilen där. Några exemplar skraphåvades på kvällen från rikliga bestånd av växten längs vägkanter men blev tyvärr inte så vackra i håven, som snabbt blev våt efter ett regn tidigare. Ljusfångst på natten i en tät lövdunge intill Torne älv gav emellertid bättre resultat. Några uppenbarligen nykläckta exemplar visade sig på lakanet. Till vad som förra året skrevs om fjärilarnas utseende (Svensson 1998) kan läggas att de är påtagligt mörkare än sydsvenska E. illigerella, vilket troligen beror på det nordliga läget. Nu har Jan Jonasson funnit äldre falciformis på Gotland, 3 hanar 5.VII.78 på en fuktig vegetationsrik högörtsäng i Gothem, Råbyträsk. Dessa är kontrastrika men inte särskilt mörka och har dessutom svart prick på framvingarna liksom illigerella, men kunde lätt bestämmas genom pensling av bakändan.

Amblyptilia acanthadactyla (Hübner), syskefjädermott, har Jan Jonasson studerat särskilt och funnit betydligt mer spridd än som tidigare antagits. Även exempelvis Anders Lewins gamla fynd från Halland och Västergötland har verifierats, varför utelämnandet av dessa landskap i nyare kataloger var obefogat.

Vitula edmansii (Packard), humlebomottet, hade vi väl väntat som snabbkolonisatör från Danmark i sydvästra Sverige, sedan Bengt Å. Bengtsson funnit det första exemplaret på Öland 31.VIII.85 (Svensson 1986, kallas där edmandsae). Kanske vittnar det senaste fyndet genom Christer Bergendorff i Stenkyrka, Stockevik i Bohuslän att kolonisationen är på väg. Han fick där en hane på lampa 27.VII på de yttersta klipporna på Tjörns västkust. Området var bevuxet med ljung och kråkris med enstaka en och rönn. Han hade förstås väntat sig Ephestia mistralella (Millière) kråkrismottet, på ett sådant ställe.

Agriphila latistria (Haworth), långstreckat gräsmott, har mest lyst med sin frånvaro efter sitt invandringsförsök 1991-92 (Svensson 1993). Kanske kommer den igen. Karl Källander, Clas Källander och Nils Ryrholm fick ett exemplar i sin ljusfälla i Skånes sydosthörn, Östra Hoby 9-15.VIII. Även ett exemplar av Catoptria verellus Zincken), äkta gräsmott, hamnade i samma fälla liksom ett annat exemplar redan 11-17.VII. Arten hör nog inte hemma där utan var ute på rekognoscering.

Gesneria centuriella (Denis & Schiffermüller), stora ugglemottet, tycker man borde vara en lättinsamlad art men är mest fåtalig i samlingarna. Kanske är den morgontidig. Per-Eric Betzholtz, Markus Franzén och Bertil Gunnarsson kom på en "svärmning" runt kl 03 i Jukkasjärvi, To, 13-14.VII.

Duponchelia fovealis Zeller. Henrik Jeansson hittade ett dött exemplar inomhus i Sundbyberg, Up, 18.II. Arten får betraktas som införd, även om Henrik inte trodde att han själv skaffat något material som den kunnat leva på. Fjärilen är funnen i alla våra grannländer och omskriven och avbildad av Buhl et al. (1998). Larven är polyfag. Arten förekommer närmast runt Medelhavet. Som svenskt namn föreslås tandsydmott efter den framträdande utåtriktade tanden i framvingeteckningen.

Figurtexter
Fig. 1. Synclera traducalis (Zeller), föreslagen det svenska namnet brokigt sydmott, en förmodat långväga immigrant, togs i ljusfälla på Gotland. I Europa förut endast funnen i Bulgarien. Foto: Nils Ryrholm.
Fig. 2. Första svenska lokalen för Digitivalva valeriella med den gulblommiga värdväxten luddkrissla Inula britannica. Foto: Magnus Wedelin.
Fig. 3. Digitivalva valeriella (Snellen), föreslagen det svenska namnet luddkrisslemal, funnen ny för Sverige i sydvästra Skåne. Närmast känd från Danmark. Foto: Ingvar Svensson
Fig. 4-5. Genitalier av Digitivalva valeriella. 4. Hane. - 5. Hona.
Fig. 6. Coleophora cornutella (Herrich-Schäffer), föreslagen det svenska namnet mossesäckmal, funnen ny för Sverige i Västmanland i Mellansverige. Närmast känd från Åland i Finland. Vingarnas undersida till höger. Foto: Christer Bergendorff.
Fig. 7. Genitalier av den svenska honan av Coleophora cornutella.
Fig. 8-11. Genitalier av Scrobipalpula. - 8. S. diffluella hane, kort och trubbig valva. -9. hona, signum bredast mot spetsen. - 10. S. psilella hane, valva lång och spetsig. - 11. hona, signum bredast vid basen. S. diffluella, den nya svenska arten, föreslås få det svenska namnet tvillingsmåstävmal.
Fig. 12-15. Lobesia virulenta Bae & Komai och reliquana (Hübner), två tvillingarter. - 12. L. virulenta, ny för Sverige men utbredd från Skåne till Norrbotten, föreslagen det svenska namnet trubbvingad skottvecklare, hane. - 13. hona. - 14. L. reliquana, vassvingad skottvecklare, gammal välkänd art men nordligast till Uppland, hane. - 15. hona. Foto Ingvar Svensson.
Fig. 16-19. Genitalier av Lobesia. - 16. L. virulenta hane, valva bredast på mitten, aedeagus utan utskott. - 17. hona, bursa når "botten" av abdomen. - 18. L. reliquana hane, valva bredast vid basen, aedeagus med låg, tandad kam. - 19. hona, bursa når föga över hälften av abdomen.
Fig. 20. Främre delen av bakkroppen av Lobesia reliquana med kitiniserad "kil" som sträcker sig genom två bakkroppssegment och omges på båda sidor av ovala säckliknande bildningar beströdda med stjärnlika knottror. Liknande bildningar finns också hos L. virulenta. Vad har de för funktion?

1. Micropterix tunbergella. Vr (PENS 96). 5. M. calthella. To (PENS 81). 9. Eriocrania sparrmanella. Vr (PENS) 116. Nematopogon schwarziellus. Ha (SVNS), To (PENS 74). 121. N. robertella. Gä (KJCS 91). 132. Cauchas fibulella. Jä (PEBS). 183. Montescardia tessulatellus. To (SVNS). 204. Nemapogon picarella. Gä (KJCS & SJNS 86). 210. Triaxomera fulvimitrella. Gä (KJCS & RYRS 90) 215. Monopis obviella. Vr (PENS). 216. M. imella. Vr (PENS). 217. M. monachella. Bo (BEFS). 226. Tinea columbariella. Vr (PENS 97). 238. Caloptilia betulicola. Ha (OLBS). 245. C. semifascia. Gä (KJCS), Me (SVNS). 246. C. leucapennella. Bl (PEBS). 253. Parornix loganella. To (SVNS). 258. P. betulae. Gä (KJCS 93). 265. Callisto denticulella. Vb (mina, SVNS). 274. Phyllonorycter quercifoliella. Hs (SVNS). 282a. P. heringiella. Ha (BEFS, SVNS), Öl (BÅBS, JOHS), Ög (SVNS). 324. Bucculatrix capreella. Sm (BÅBS). 340. Tinagma ocnerostomella. Nä (PGAS). 355. Argyresthia sorbiella. Vr (PENS). 363. A. pulchella. Hs (SVNS). 371. Yponomeuta malinellus. Gä (KJCS 90), Hr (KJCS & RYRS 94). 422. Ypsolopha vittella. Vb (SVNS). 423a.Digitivalva valeriella. Sk (BJOS, PGAS, SVNS, WMAS). 436. Leucoptera malifoliella. Dr (PEBS), Vb (mina, SVNS). 460. Depressaria ultimella. Bl (PEBS). 474. D. depressana. Nä (PEBS). 491. Agonopterix conterminella. Bo (RJES 96). 497. A. assimilella. Vr (PENS). 499. A. astrantiae. Vr (PENS 78). 522. Denisia obscurella. Gä (KJCS). 529. Borkhausenia minutella. Vr (PENS 97). 532. Decantha borkhausenii. Vr (PENS 96). 572. Elachista orstadii Ha (SVNS). 582. E. cerusella. Nä (CHAS, PEBS). 608. Biselachista albidella. To (KJKS, KJCS & RYRS). 624. Coleophora badiipennella. Dr (BJOS 92). 632a. C. cornutella. Vs (PEBS). 644. C. violacea. Ha (BÅBS). 651. C. potentillae. Nä (PEBS). 654. C. trifolii. Vr (PENS). 677. C. pyrrhulipennella. Vr (PENS). 688. C. laricella. Me (SVNS). 696. C. otidipennella. Pi (SVNS). 725. C. striatipennella. Pi (SVNS). 747. Heinemannia laspeyrella. Vr (PENS 96). 751. Blastodacna atra. Gä (KJCS). 755. Mompha langiella. Dr (ÅCHS). 770. Pancalia leuwenhoekella. Gä (KJCS). 775. Cosmopterix lienigiella. Sm (KJCS & RYRS 93). 811. Eulamprotes wilkella. Gä (KJCS). 813. E. unicolorella. Jä (PEBS). 820. Monochroa tenebrella. Nb (SVNS). 821. M. servella. Sm (KSMS). 830. M. arundinetella. Gä (KJCS & SJNS 96). 844. Xystophora pulveratella. Nb (SVNS). 847. Stenolechia gemmella. Gä (KJCS 94). 849. Recurvaria leucatella. Hr (PENS 78). 861. Teleiodes fugitivella. Vb (SVNS). 866. Teleiopsis diffinis. Pi (SVNS). 869. Athrips tetrapunctella. Vr (PENS 96). 877. Bryotropha desertella. Bo (RJES 97). 893. Chionodes nubilella. Vr (PENS 96). 902. Neofriseria singula. Vr (PENS 96). 907. Gelechia sabinella. Vr (PENS 97). 916. Psoricoptera speciosella. Bo (SVNS). 919. Gnorimoschema nordlandicolella. Me (SVNS). 922. Scrobipalpula psilella. Sk (SVNS 93), Go (SVNS 91), Ög (SVNS 97), Up (BJOS 90). Övriga landskap bör lämnas öppna tills belägg kontrollerats. 922a. S. diffluella. Sm (WHSS 83), Go (WHSS 74, KAOD 85), Up (BAWS 48), Hr (WHSS 83, Ån (BENS, publicerad 46 som psilella, tvivelsutan denna art), To (SVNS 78). 936. Caryocolum cassella. Hs (SVNS).945. C. pullatella. Gä (KJCS). 949. C. amaurella. Ha (SVNS). 972. Syncopacma taeniolella. Gä (KJCS 97). 986. Anarsia lineatella. Öl (BÅBS). 988. Mesophleps silacella. Sm (LTSS). 990. Dichomeris juniperella. Gä (KJCS 94), Ån (ÅEPS & ATTS 89). 995. Brachmia lineolella. Jä (SVNS). 1009. Pandemis dumetana. Vg (BEFS). 1010. Argyrotaenia ljungiana. Gä (KJCS). 1022. Ptycholomoides aeriferana. Ha (SVNS). 1029. Clepsis spectrana. Vr (PENS 96). 1051. Cnephasia incertana. Bo (BEFS), Gä (KJCS). 1057. Eana incanana. Gä (KJCS & SJNS 97), Me (SVNS), Hr (KJCS & RYRS 95), Nb (SVNS). 1093. Acleris nigrilineana. Hr (KJCS & RYRS). 1105. Phalonidia gilvicomana. Nä (PEBS). 1126. Aethes rutilana. Gä (KJCS). 1135. Cochylidia subroseana. Pi (SVNS). 1160. Olethreutes lediana. Vr (PENS 95). 1162. O. siderana. Nb (SVNS). 1164. O. umbrosana. Gä (KJCS). 1170. O. tiedemanniana. Vr (PENS). 1193. Hedya roseomaculana. Öl (BÅBS). 1212. Apotomis inundana. Vr (PENS 70). 1216. Endothenia nigricostana. Öl (BÅBS). 1220. Lobesia reliquana. Sk (SVNS 53, BÅBS 80), Bl (SVNS 53), Ha (SVNS 73), Sm (BÅBS 81, SVNS 86), Öl (BÅBS 72, PGAS 83, BJOS 86), Go (BÅBS 84), Vg (SVNS 68), Bo (BEFS 91), Nä (SVNS 72), Sö (PGAS 77), Up (PGAS 90, BJOS 93). Övriga landskap bör lämnas öppna i avvaktan på att belägg rapporteras. 1220a. L. virulenta. Sk (BÅBS 81, BEFS 96), Bl (SVNS 85, BÅBS 95), Sm (BJOS 84, BÅBS 91, PGAS 96), Öl (BÅBS 73), Go (SVNS 69, BÅBS 84, BEFS 90, PGAS 90), Sö (SVNS 70, PGAS 90), Vr (SVNS 67, BEFS 91), Dr (RYRS 81, BEFS 89), Vb (SVNS 51), Nb (SVNS 55). 1231. Eudemis profundana. Vr (PENS 96). 1257. Epinotia caprana. Gä (KJCS), Me (SVNS). 1279. E. pygmaeana. Gä (LEJS). 1287. Zeiraphera isertana. Hs (SVNS). 1288. Z. griseana. Gä (KJCS 97). 1292. Gypsonoma sociana. Vr (PENS 96). 1293. G. oppressana. Nä (PEBS). 1308. Epiblema cirsiana. Hr (PEBS). 1309. E. obscurana. Sk (SVNS), Gä (KJCS). 1328. Eucosma tripoliana. Sk (SVNS). 1329. E. saussureana. Hr (PEBS). 1337. Blastesthia turionella. Gä (KJCS & SJNS 90). 1346. Enarmonia formosana. Vr (PENS 78). 1349. Lathronympha strigana. Jä (PEBS). 1365. Pammene aurantiana. Bl (PEBS). 1368. P. fasciana. Ha (SVNS). 1383. Cydia cosmophorana. Nb (JOHS 67). 1386. C. indivisa. Sk (PEBS). 1389. C. cornucopiae. Gä strykes (felbestämning av SVNS). 1390. C. corollana. Nb (SVNS). 1398. C. tenebrosana. Nä (PEBS). 1404. C. orobana. Vr (PEBS). 1430. Prochoreutis ultimana. Vr (PENS). 1456a. Epermenia falciformis. Go (JOJS 78). 1471. Amblytilia acanthadactyla. Ha (LEWS 38, JOJS), Vg (LEWS 31, JOJS 63), Ds (JOJS 63). 1486. Pterophorus leucodactyla. Vg (RJES). 1493. Adaina microdactyla. Gä (KJCS). 1528. Microthrix similella. Vs (LJRS). 1545. Myelois circumvoluta. Up (NAFS). 1552. Euzophera pinguis. Gä (KJCS). 1561. Phycitodes saxicola. Gä (KJCS). 1562. P. albatella. Pi (SVNS). 1563. Vitula edmansii. Bo (BEFS). 1572. Hypsopygia costalis. Vr (ETBS 97). 1583. Parapoynx stratiotata. Vr (PENS 96). 1587. Schoenobius forficella. Vr (PENS 96). 1595. Crambus uliginosella. Vg (RJES 97). 1630. Gesneria centuriella. Gä (FOUS, KJCS). 1647. Evergestis aenealis. Vr (PEBS). 1660. Pyrausta ostrinalis. Vg (RJES). 1694. Udea inquinatalis. Vr (PENS 96). 1699. U. ferrugalis. Vg (FHDS), Sö (KJKS), Up (KJCS & RYRS), Vr (PENS). 1701. Nomophila noctuella. Ån (AEPS & ATTS). 1702. Dolicharthria punctalis. Bl (HEYS 97). 1703b. Duponchelia fovealis. Sverige (JHES). 1704a. Synclera traducalis. Go (KJCS, KJKS & RYRS). 1705. Palpita unionalis. Go (KJCS & RYRS).

Insamlare
AEPS=Peder Andrén, ATTS=Ulla-Britt Andrén, BAWS=Wilhelm Brandt, BEFS=Christer Bergendorff, BENS=Per Benander, BJOS=Jan-Olov Björklund, BZZS=Per-Eric Betzholtz, BÅBS=Bengt Å. Bengtsson, CHAS=Hans Carlsson, ETBS=Björn Ehrenroth, FAZS=Markus Franzén, FHDS=Nils Forshed, FOUS=Markus Forslund, FYKS=Ingemar Frycklund, HEYS=Benny Henriksson, JHES=Henrik Jeansson, JOHS=Roland Johansson, JOJS=Jan Jonasson,KAOD=Ole Karsholt, KJCS=Clas Källander, KJKS=Karl Källander, KSMS=Peter Koch-Schmidt, LEJS=Jon Lennström, LEWS=Anders Lewin, LJRS=Jesper Lind, LNYS=Ronny Lindman, LTSS=Mats Lindeborg, NAFS=Alf Nilsson, OLBS =Bo Olsson, PEBS=Bert Pettersson, PENS=Carl Åke Pettersson, PGAS=Göran Palmqvist, RJES=Jens Rydell, RYRS=Nils Ryrholm, SJNS=Göran Sjöberg, SVNS=Ingvar Svensson, WHSS=Sten Wahlström, WMAS=Magnus Wedelin, ÅCHS=Christer Ågren.

Litteratur

Benander, P. 1953. Catal. Ins. Suec., Additamenta. - Opusc. Ent. 18:89-101.
Buhl, O., Falck, P., Jørgensen, B., Karsholt, O., Larsen, K., Vilhelmsen, F. 1998. Fund af småsommerfugle i Danmark i 1997. – Ent. Meddr. 66: 105-115.
Falck, P., & Karsholt, O. 1998. Lobesia virulenta Bae & Komai, 1991 recorded for the first time in Europe, with description of a new subspecies. – Ent. Meddr. 66: 117-126.
Gaedike, R. 1970. Revision der palaearktischen Acrolepiidae. – Ent. Abhandl. 38, Nr. 1.
Huemer, P. & Karsholt, O. 1998. A review of the Old World Scrobipalpula (Gelechiidae), with special reference to central and northern Europe. – Nota lepid. 21: 37-65.
Kaitila, J.-P. 1996. Suomen jäytäjäkoiden (Gelechiidae) elintavat. The biology of the species of Gelechiidae occurring in Finland. – Baptria 21: 81-105
Nyholm, T. 1953. Föreningsmeddelanden. – Ent. Tidskr. 74: 164-170.
Svensson, I. 1982. Anmärkningsvärda fynd av Microlepidoptera i Sverige 1981. – Ent. Tidskr. 103: 81-88.
Svensson, I. 1984. Anmärkningsvärda fynd av Microlepidoptera i Sverige 1993. – Ent. Tidskr. 105: 75-80.
Svensson, I. 1986. Anmärkningsvärda fynd av Microlepidoptera i Sverige 1985. – Ent. Tidskr. 107: 71-79.
Svensson, I. 1993. Anmärkningsvärda fynd av småfjärilar (Microlepidoptera) i Sverige 1992. – Ent. Tidskr. 114 (1-2): 29-35.
Svensson, I. 1994. Anmärkningsvärda fynd av småfjärilar (Microlepidoptera) i Sverige 1993. – Ent. Tidskr. 115 (1-2): 45-52.
Svensson, I. 1998. Anmärkningsvärda fynd av småfjärilar (Microlepidoptera) i Sverige 1997. – Ent. Tidskr. 119 (1): 47-59.
Svensson, I., Elmquist, H., Gustafsson, B., Hellberg, H., Imby, L. & Palmqvist, G. 1994. Catalogus lepidopterorum sueciae. Stockholm (Naturhistoriska riksmuseet & Entomologiska föreningen).
Svensson, I. & Palmqvist, G. 1990. Förteckning över svenska fjärilsnamn. Stockholm (Entomologiska föreningen).
Toll, S. 1952. Rodzina Eupistidae Polski. – Dokumenta Physiographica Poloniae 32.

Coleophora paeltsaella (Lepidoptera: Coleophoridae), a new species of Microlepidoptera described from northern Sweden.      Topp

Palmqvist, G. & Hellberg, H.: Coleophora paeltsaella (Lepidoptera: Coleophoridae), a new species of Microlepidoptera described from northern Sweden. [Coleophora paeltsaella n. sp. (Lepidoptera: Coleophoridae), en ny säckmalart beskriven från norra Sverige.] - Ent. Tidskr. 120 (1-2): 37-42. Lund, Sweden 1999. ISSN 0013-886x.

Coleophora paeltsaella n.sp. is described from the fjeld Pältsa situated in the mountainous area in northernmost Sweden. The new species is compared with Coleophora algidella Zeller, 1857 and Coleophora artemisicolella Bruand, 1855 and seems most closely related to the last mentioned species. The foodplant is unknown.

G. Palmqvist, Sjösavägen 133, S-124 55 Bandhagen, Sweden.
H. Hellberg, Lofotengatan 16, S-164 33 Kista, Sweden.

Introduction
In 1990 the authors visited the mountainuos region of Duoibal and Pältsa in northernmost Sweden. In this area with its interesting Lepidopterous fauna, (see Elmquist et al 1994) two Coleophora females were caught which differed from the known species. At first we thought that the species was Coleophora algidella, Zeller 1857, primarily known from adjacent disricts in Norway (Opheim & Fjeldså 1980). An examination of the genitalia, however, showed similarities with Coleophora artemisicolella, Bruand 1855, which is distributed in the south of Sweden (Svensson et al. 1994). Consultations with Ingvar Svensson and Giorgio Baldizzone confirmed that the species was undescribed. Additional material was collected in 1996 and 1998, giving another five males and one female.

Though this area is type locality for three Coleophora species; viz. C. unigenella Svensson, 1966, C. thulea Johansson, 1967 and C. svenssoni Baldizzone, 1985, we were pleasantly surprised to find another new Coleophora species there. The distribution of the new species, Coleophora paeltsaella, is restricted only to the Pältsa region, but it can be assumed that it has a wider northern distribution.

Coleophora paeltsaella n. sp.
Type locality: Sweden, Torne lappmark, Pältsa (Fig.1).

Type material: Holotype: 1 male labelled: SUECIA, To., 30.VI.1998, Pältsa, 800-1000 m, RN 1678/7662, G. Palmqvist- Genitalpreparat [Genitalia mounted on slide] 2210 A, Göran Palmqvist, Coleophora paeltsaella Palmqvist & Hellberg, Holotypus, Coleophora paeltsaella Palmqvist & Hellberg (red label), in the Museum of Natural History in Stockholm. Paratypes: (Paratypus, red label): To., Pältsa, Pältsans SV-sluttning 800-1100 m, RN 1677-78/7662, 3.VII.1996 B. Pettersson- Genitalpreparat [Genitalia mounted on slide] 928, Bert Pettersson, C. paeltsaella Palmqvist & Hellberg, female, in coll. B. Pettersson; SUECIA, To, 1.VII.1990, Pältsa, RN c:a 1678/7662, G. Palmqvist- Genitalpreparat [Genitalia mounted on slide] 1710, Göran Palmqvist, C. paeltsaella Palmqvist & Hellberg, female, in coll. G. Palmqvist; SUECIA, To., 5.VII.1990, Pältsa, H. Hellberg- Genitalpreparat [Genitalia mounted on slide] 2425, Hans Hellberg, C. paeltsaella Palmqvist & Hellberg, female, in coll H. Hellberg; To., Pältsa,Pältsans SV- sluttning, RN 1677-78/7662, 3.VII.1996. Bert Pettersson- Genitalpreparat [Genitalia mounted on slide] 927, C. paeltsaella Palmqvist & Hellberg, male, in coll. B. Pettersson; SUECIA, To., 30.VI.1998, Pältsa, 800-1000 m, RN1678/7662, G. Palmqvist- Genitalpreparat [Genitalia mounted on slide] 2207, C. paeltsaella Palmqvist & Hellberg, male, in coll G. Palmqvist; SUECIA, To., 30.VI.1998, Pältsa, 800-1000 m, RN 1678/7662, G. Palmqvist, C. paeltsaella Palmqvist & Hellberg, male, in coll. G. Palmqvist; SUECIA, To., 30.VI.1998, Pältsa, 800-1000 m, RN 1678/7662, H. Elmquist, C. paeltsaella Palmqvist & Hellberg, male, in coll. H. Elmquist.

Diagnosis: C. paeltsaella n. sp. (Fig. 2-4) resembles C. algidella Zeller, 1857 and C. artemisicolella Bruand, 1855 (Fig. 5-8) but differs habitually; C.algidella is more brownish on the forewing and does not have any black scales, the light brownish fringes and the light greyish white costal and discal streaks are more distinct, wingspan on average14 mm, underside of forewing is brown, antennae brownish; the forewings of C. artemisicolella are ochreous to greyish-ochreous with whitish or greyish ochreous lines, labial palps more whitish and antennae whitish grey. The male genitalia differ in the following: the sacculus in algidella is wide ending in three processes (like that of C. striatipennella Nylander, 1848), in artemisicolella the incurved sacculus lacks the distinct margin shown by paeltsaella and the teeth on the prongs are situated in the middle. The female gentalia of algidella show marked lines nearly parallel with the anterior edge of the subgenital plate, the spiculate part of ductus bursae is thin and shorter than the 7th sternite, the posterior edge of the subgenitalplate is not rounded; artemisicolella differs from paeltsaella by the longer subgenital plate medially notched to 1/2 and ductus bursae expanding into the wide introitus vaginae (Fig. 9-14).

Etymology: The name refers to the fjeld Pältsa where the species was found.

Description:
Male (Fig. 2).
Wingspan:12-13 mm.
Forewings: Scattered with greyish white and brownish scales, the light scales also forming diffuse longitudinal costal and discal streaks; blackish scattered scales especially towards apex; costal fringes light greyish, dorsal fringes more greyish proximally covered with light dorsal wing scales; underside dark grey.
Hindwings: Grey; fringes grey.
Head: Brownish grey, second and terminal segment of palps fuscous covered with greyish scales; antennae mixed with grey and fuscous scales.
Thorax: Brownish grey; tegulae greyish.
Abdomen: Light grey, the last segment brownish grey.
Legs: Fuscous with grey scales; the long-haired tibia of the hindlegs brownish grey.
Genitalia: (Fig. 9). Sacculus incurved with a costal tooth and ending in one small process, margin with one distinct small tooth distally, aedeagus with one tooth near apex of each prong and one tooth in the middle of one of the prongs, 2-3 long cornuti on an elongate plate.

Female (Fig. 3).
No obvious difference from male in habitus.
Genitalia: (Fig. 10). Outer posterior edge of subgenital plate rounded, medially notched to 1/3, ostium incurved, apophyses anteriores short, apophyses posteriores relatively short about twice the subgenital plate, papillae anales elongated, ductus bursae widening gradually into a curve at one side and then in the middle narrowing introitus vaginae, the spiculate part of ductus bursae is longer than the subgenital plate and the rest of ductus bursae is long and colied, one signum with base plate.

Biology: Unknown. The moths were caught on the steep S-SW slopes of the Pältsa massive, in connection with occurrences of flowers of Mountain Avens (Dryas octopetala), about 800-1100 meters above sea level. Actually two moths were seen sitting in flowers (B. Pettersson and H. Elmquist, pers.comm.).

Distribution: Sweden. Known from the type locality only.

Discussion
The genitalia of the new species seem closely related to C. artemisicolella Bruand, 1855 and according to the group system used by Toll (1953), Patzak (1974) and Razowski (1990) paeltsaella should be placed in group 30, by Emmet et al. (1996) called the alticolella group.

The finds of C.paeltsaella restricted to the fjeld Pältsa perhaps indicate that the species is overlooked because of the early flight period, presumably the first Coleophora on wings, and one example of opportunistic early-season flight (see Mikkola 1992).

In 1998 cold weather situations in May and June delayed the summer and the warmth came at midsummer. On the 30 of June we arrived at Pältsa and found 4 males of C. paeltsaella and only one further species of Coleophora viz. C. svenssoni Baldizone, 1985. Because of bad weather conditions it was not possible to make more collections until the 7th of July. No further C. paeltsaella was found but now C. svenssoni Baldizone, 1985 and C. unigenella Svensson, 1966 were flying (J. Jonasson pers.comm.). The years 1990 and 1996 also were late summers. A more normal summer we believe the flight period is about two weeks earlier. The Mountain Avens (Dryas octopetala) seems to be an important nectar resource for the imagines but we do not suppose that it is the foodplant of the larva. Because of the close presumed relationship with C. artemisicolella we suspect that the foodplant ought to be searched for in the Asteraceae.

Figurtexter
Fig. 1. The steep S-slopes of Pältsa, about 1000 m (wiew towards east), type locality for Coleophora paeltsaella n. sp. Photo H. Hellberg.
Fig. 2. Coleophora paeltsaella n. sp. male, holotype (SUECIA To Pältsa, 800-1000 m, 30.VI.1998, genitalia slide 2210 A).
Fig. 3-8.Coleophora, habitus. - Left 3- 4. Coleophora paeltsaella n. sp. male, holotype (upper), female (lower), SUECIA To, Pältsa, SV-sluttning 800-1000 m, 3.VII.1996. - Middle 5-6. C. algidella Zeller, 1857 male (upper) ISLAND Skaftafell 26.VI.1951, female (lower) ISLAND Skaftafell 26.VI.1951. - Right 7-8. C. artemisicolella Bruand, 1855 male (upper) SUECIA Sk, Benestad e.l. 28.VII.1962, female (lower) SUECIA Sk Åhus 16.VII.1959.
Fig. 9- 14. Genitalia of Coleophora.- 9. C. paeltsaella n. sp. male, holotype (SUECIA To, Pältsa 30.VI.1998, genitalia slide 2210 A). - 10. C. paeltsaella n. sp. female, paratype (SUECIA To, Pältsa 3.VII.1996, genitalia slide 928). - 11. C. algidella Zeller, 1857 male (ISLAND Skaftafell 26.VI.1951, genitalia slide 2209 A). - 12. C. algidella Zeller, 1857 female (ISLAND Skaftafell 26.VI.1951, genitalia slide 2208 A). - 13. C. artemisicolella Bruand, 1855 male (SUECIA Sk, Benestad e. l. 28.VII.1962, genitalia slide 3707). - 14. C. artemisicolella Bruand, 1855 female (SUECIA Sk, Åhus 16.VII.1959, genitalia slide 2207 A).

Aknowledgments
We are indebted to the following persons; Bert Petterson, Sölvesborg and Håkan Elmquist, Mariefred, Dr Roy Danielsson, Department of Zoology, Lund University and Ole Karsholt, Zoological Museum, University of Copenhagen for loan of specimens, prof. Giorgio Baldizone, Asti and Jan Jonasson, Västra Frölunda for some informations, Ingvar Svensson, Österslöv for valuable informal discussions and comments on the manuscript, Sune Forsberg, Tungelsta for checking the English text and finally Göran Nyrén, Västerhaninge for helping us with the pictures.

Elmquist, H., Hellberg, H., Imby, L. & Palmqvist, G. 1994. The lepidopteran fauna of the Pältsa and Duoibal mountain area in northernmost Sweden - unique and threatened ? (In Swedish with English summary) – Ent. Tidskr. 115 (1-2): 1- 10.
Emmet, A. M., Langmaid, J. R, Bland, K. P., Corley, M. F. V. & Razowski, 1996. Coleophoridae. – In The Moths and Butterflies of Great Britain and Ireland. Volume 3. Harley Books.
Mikkola, K. 1992. The opportunistic early-season flight of the fjeld-Lepidoptera (In Finnish with Swedish summary). Baptria 17 (1): 1-5.
Opheim, M. & Fjeldså, A. 1980. The Lepidoptera of Norway. Check-List. Part VI. Gelechioidea (second part) and Yponomeutoidea. Det kgl. Norske Videnskabers Selskab Museet.
Patzak, H. 1974. Beiträge zur Insektenfauna der DDR: Lepidoptera- Coleophoridae. – Beitr. Ent., Berlin 24, 5/8: 153-278.
Razowski, J. 1990. Motyle (Lepidoptera) Polski 16- Coleophoridae. Polska Akademia Nauk Instytut Systematyki i Ewolucji Zwierzat. Warszawa. Krakow.
Svensson, I., Elmquist, H., Gustafsson, B., Hellberg, H., Imby, L. & Palmqvist, G. 1994. Catalogus Lepidopterorum Sueciae. Stockholm (Naturhistoriska Riksmuseet & Entomologiska Föreningen).
Svensson, I. 1991. Anmärkningsvärda fynd av Microlepidoptera i Sverige 1990. – Ent. Tidskr. 112: 65-72.
Toll, S. 1953. Rodzina Eupistidae Polski. Docum. Physiogr. Polon. 32.

Coleophora paeltsaella n. sp. beskrivs från fjället Pältsa i nordligaste Sverige, som också är den enda kända lokalen för denna art. Utseendemässigt ger fjärilen ett gråaktig intryck. Framvingarna har gråvita och brunaktiga vingfjäll. Inströdda förekommer också svarta vingfjäll särskilt mot vingspetsen. Ljusare vingfjäll bildar en diffus ljus framvingekant och ett mittgående diffust längsgående streck. Utseendemässigt liknar C. paeltsaella både C. algidella och artemisicolella men skiljer sig i följande karaktärer; C. algidella är mer bruntecknad med bruna vingundersidor, hos paeltsaella är dessa gråa, även antennerna är bruna hos algidella och hos paeltsaella gråaktiga; C. artemisicolella är ockra till ockragrå tecknad på framvingarna och har vitaktiga antenner. Hangenitalierna visar klara skillnader; C. algidella har bred sacculus som avslutas i tre utskott (påminnande om C. striatipennella Nylander, 1848 ), hos artemisicolella saknas kitinlisten hos den inböjda sacculus som paeltsaella har. Hongenitalien hos paeltsaella saknar den något böjda kitiniserade listen på subgenitalplattan som är så tydlig hos algidella. Gentemot artemisicolella skiljer sig paeltsaella genom att ostium inte är lika långt inböjt och brett och att introitus vaginae vid övergången från ductus bursae vidgar sig i en utbuktning på ena sidan för att sedan i mitten smalna av. Fjärilarna är funna genom skraphåvning på fjället Pältsans S-SV- sluttningar c:a 800-1100 m ö h, i anslutning till förekomster av fjällsippa. Två av exemplaren har hittats sittande i blommor av fjällsippan, förmodligen under nektarsök. Vi tror dock inte att fjällsippan är värdväxt. Antagligen har arten en större nordlig utbredning men kan vara förbisedd p g a den tidiga flygtiden som normalt torde ligga i mitten av juni. De kända exemplaren är funna kring månadsskiftet juni- juli men fynden är gjorda vädermässigt försenade år till följd av kyliga och regniga vår-försomrar. Som svenskt namn har tidigare föreslagits Pältsasäckmal (Svensson 1991).

 « Tillbaka

Intressanta fynd av fjällfjärilar i Sverige 1998.      Topp

Ryrholm, N. & Ohlsson, A.: Intressanta fynd av fjällfjärilar i Sverige 1998. [Interesting records of Lepidoptera in the taiga- and tundra regions of Sweden 1998.] – Ent. Tidskr. 120 (1-2): 43-53. Lund, Sweden 1999. ISSN 0013-886x.

This is the fifth report on interesting finds and events from the Swedish mountain range and adjacent areas that are generally not reported in the national lists for Micro- and Macrolepidoptera. Despite the mostly unfavourable weather, with the exception for a relatively warm period in the very north during the first three weeks of July, a large number of species has been observed during 1998. Some species, such as Metaxmeste schrankiana, Loxostege ephippialis, Pyrgus centaureae, Colias nastes, Pieris napi, Clossiana freija, C. frigga, Euphydryas iduna, Erebia pandrose, Caloplusia hochenwarthi, Sympistis heliophila, Anarta melanopa, Xestia lyngei, X. tecta, X. alpicola and X. lorezi, have appeared in higher, or even much higher, numbers than normal. Also taiga forest species, such as Xestia laetabilis, X. distensa, X. speciosa and X. rhaetica, were more abundant than during an average year. Presumably this is due to the mainly favourable weather during previous years. Among the more remarkable finds were: Depressaria leucocephala, Coleophora paeltsaella (n sp.), Ptycera petasitis, Gnorimoschema valesiella, G. herbichi, G. nordlandicolella, Diasemia reticularis, Clossiana polaris and Xestia borealis. Other remarkable finds were: Olethreutes boisduvaliana, which was found for the first time in Sweden for more than 20 years; Acerbia alpina which also this year was found in large numbers on Nissuntjårro and last, but not least, Xestia atrata, which was re-found in Härjedalen – this was the third record in Sweden and the fourth in Europe. A previously un-investigated area approximately 150 km SSE of Abisko was visited this year revealing that many alpine species, such as Polopeustis altensis, Catasia marginea, Loxostege ephippialis, Pyrgus andromedae, Colias nastes, C. hecla, Clossiana chariclea, Argiades glandon, Entephria polata, E. byssata, E. nobiliaria, Psychophora sabinii, Sympistis zetterstedti, Hada leucocycla, Polia richardsoni and Xestia lorezi, occur in this area. The extremely wet season in Härjedalen in combination with a cold and delayed spring is presumed to be the reason why a number of recently established species, such as Cosmia trapezina, Apamea monoglypha and Diarsia brunnea, could not be found this year. Just as a year with warm weather allows them to persist in this harsh environment a cold year probably will wipe them out again.

Nils Ryrholm, Avdelningen för zooekologi, Institutionen för evolutionsbiologi, Uppsala universitet, Norbyvägen 18 D, S-752 36 Uppsala.

Anders Ohlsson, Persikevägen 1, S-223 55 Lund.

 

Året i norr började kallt, fortsatte kyligt och avslutades kallt. Begrundar man vädret lite mer i detalj kan man konstatera att vintern i Norrland var ovanligt snörik och kall under januari-mars 1998. Även perioden april-maj var kylslagen och det kom kraftiga snöfall längst i norr både i början och slutet av maj. I södra fjällvärlden var senvintern och våren också kallare än vanligt vilket ledde till en mycket sen vår i hela Norrland. I juni började lågtrycken gå sin tunga ban över hela Skandinavien och vädret blev dystert i hela landet. Undantaget var nordligaste Norrland som från och med 28 juni fick känna på lite av den stora "ryssvärmen" som låg öster om Finland och som pumpades upp på "baksidan" av lågtrycken över södra Skandinavien. Detta omslag i vädret fick ett mycket kraftigt genomslag på fjärilarnas aktivitetsmöjligheter vilket framgår tydligt i rapporterna nedan. Även under kommande veckor, fram till ungefär 20 juli, var vädret betydligt varmare och soligare i norra Norrland än i resten av Sverige, även om det var en smula ostadigt också här. Vädret fortsatte längst i norr att vara varmt, men blött, ända till början av augusti då den stora lågtrycksdepressionen tog över även här. I hela mellersta och södra Norrland inklusive fjällvärlden var även hela juli mycket ostadig, solfattig och regnrik. Exempelvis var det så ont om solmöjligheter p.g.a. det ostadiga vädret att man i början av juli i Härjedalen for runt mellan Bruksvallarna – Funäsdalen – Mittådalen i jakt på luckor i molntäcket för att försöka locka glasvingar med hjälp av feromoner (RYRS, TBÖS, TSSS). När man väl fick en liten glugg i molntäcket och lyckades få ihop 20 minuters sol visade det sig att knappast något hade kläckt p.g.a. det kyliga vädret. Det fortsatte att vara blött och solfattigt i Härjedalen-Jämtland under både juli och augusti. Att vädret verkligen var dåligt visas bland annat av att den rutinerade fjärilsräven Barry Goater från det regntyngda landet England gav upp efter 14 dagars mer eller mindre kontinuerligt blötväder och åkte hem igen! Augusti blev i hela Norrland en mycket dyster månad med extremt mycket regn och knappt någon sol. Det myckna regnandet försvårade inte bara för insekter och entomologer utan ledde även till översvämningar i många av Norrlands älvar. Runt den 20 augusti var vi exempelvis några entomologer i Ramsele (AEPS, ATTS, KJCS, RYRS) som efter två dagars stugsittande p.g.a. ihållande hällregn till slut tog på oss allt som fanns i regnklädesväg och begav oss ut och i hällande regn tittade på den vanligen helt torrlagda men nu våldsamt forsande Faxälven. En upplevelse som sällan bjuds i dagens Sverige! På grund av det usla vädret i Ångermanland flög många fjärilar som normalt flyger i juli-augusti, exempelvis björkgördelmätare (Cyclophora albipunctata), litet jordfly (Ochropleura plecta), arktiskt jordfly (Xestia speciosa) och stort skogsfly (Eoris occulta) ända till mitten av september (AEPS, ATTS, FPLS). Regnet fortsatte sedan mer eller mindre dagligen till mitten av september då snön i stället tog över i norr. En månad senare hade snön nått ned till södra fjällvärlden och säsongen var obönhörligen slut. Troligen kommer det solfattiga och blöta vädret särskilt i nedre och mellersta Norrland att inverka menligt på populationsstorleken hos många arter under kommande säsong. Förhoppningsvis klarar sig de tvååriga arterna något bättre, förutsatt att 1999 års säsong blir varmare än den föregående.

Trots det mindre bra vädret under stora delar av säsongen har ovanligt många fjärilsarter rapporterats detta år. Dessutom var antalet individer av många fjärilsarter större än normalt vilket troligen beror på föregående års gynnsamma väder (jfr Ryrholm & Ohlsson 1998). Exempelvis har arter som klintvisslare (Pyrgus centaureae), gröngul höfjäril (Colias nastes), rapsfjäril (Pieris napi), Frejas pärlemorfjäril (Clossiana freija), lapsk nätfjäril (Euphydryas iduna), fjällgräsfjäril (Erebia pandrose), fjällmetallfly (Caloplusia hochenwarthi), vitvingat hedfly (Sympistis heliophila) och svartfläckat hedfly (Anarta melanopa) uppträtt talrikt på många lokaler (flera rapp.). Även många Xestia arter var ovanligt talrika, och exempelvis östligt fjällfly (X. distensa) uppträdde i stort antal i Jukkasjärvi (flera rapp.). Arter som högnordiskt fjällfly (Xestia laetabilis) och arktiskt jordfly (X. speciosa) flög mycket rikligt både i Jukkasjärvi och i Härjedalen (flera rapp.). Även högnordiskt jordfly (X. alpicola) och rödbrunt fjällfly (X. tecta) var mer eller mindre allmänna från Härjedalen i söder till Pältsa i norr (flera rapp.). Exempelvis var det massflygning av tecta på Halju varje kväll 20-26 juli, och under samma period samt kvällarna därefter fylldes betena av speciosa och alpicola (KJCS, KJKS, RYRS). Likaså var norskt fjällfly (Xestia lorezi) vanligare än normalt i Abisko-Björklidentrakten (BZZS, FAZS, GUSS) och i Härjedalen fångades 16 st vilket är mer än någonsin tidigare (KJCS, RYRS). Möjligen kan förskjutningen av säsongen i Härjedalen ha spelat in på att så många Xestior fångats eftersom flertalet flög i augusti då det är avsevärt mörkare än i juli och därför lockas mer effektivt av fällornas ljus. Dessutom var antalet mulna och mörka nätter större än normalt p.g.a. alla blöta lågtryck som drog förbi. En annan art som var vanlig utöver det normala var fjällbjörkmätaren (Epirrita autumnata) som hade massuppträdande i Härjedalen under 1998. Åtminstone från Hamrafjället till Mittådalen var fjällbjörkskogen på många ställen helt kaläten i juli, och gick man genom angripna skogspartier blev man snabbt nerkladdad med larver och larvexkrementer. Senast fjällbjörkmätaren hade massuppträdande i detta område var 1987.

I Härjedalen bromsades expansionen av nya arter troligen upp under 1998, och många nyetablerade arter uppträdde i mycket lägre antal än under föregående år eller visade sig inte alls. Exempelvis hade många av de nyligen invandrade arterna, t.ex. tvärkantat vecklarfly (Ipimorpha subtusa), fläckat stamfly (Amphipoea oculea) och Dahls jordfly (Diarsia dahlii), mycket lägre populationer än under 95-97. Andra nyss etablerade arter som ockragult rovfly (Cosmia trapezina), stort ängsfly (Apamea monoglypha), potatisstamfly (Hydraecia micacea) och rödbrunt jordfly (Diarsia brunnea) sågs överhuvud taget inte 1998 (KJCS, RYRS). De arter som visade sig för första gången var granvårvecklare (Acleris nigrilineana), fyrbandad fältmätare (Xanthorhoe quadrifasiata), brunbandad fältmätare (Thera firmata), svävfluglik dagsvärmare (Hemaris tityus), vitbrokigt slåtterfly (Callistege mi), maskroslövfly (Hopolodrina blanda) och vackert nejlikfly (Hadena confusa) (KJCS, RYRS; jfr Palmqvist 1999). Intressant att notera är att alla nya arter för Härjedalen, förutom vackert nejlikfly, togs på Duvberget vid Sveg. Med stor sannolikhet är årets nykomlingar arter som nått Härjedalen från söder och öster genom att de successivt kunnat flytta fram sina positioner under de föregående gynnsamma åren, snarare än att de under mycket gynnsamma förhållanden kunnat ta stora utbredningssprång (jfr Ryrholm & Ohlsson 1997). Framtiden får utvisa vilka av dessa som överlevde 1998! Anmärkningsvärt är att det för första gången visade sig fyra nejlikflyarter, violettrött nejlikfly (Hadena rivularis), vackert nejlikfly (H. confusa), förväxlat nejlikfly (H. capsincola och blågrått nejlikfly (H. caesia), under samma år. Uppgången av dessa tillsammans med uppgången av glimmalmätaren (Eupithecia venosata) tyder på att arter knutna till nejlikarter i bergsbranterna har gynnats starkt av det gynnsamma vädret under föregående säsonger (KJCS, RYRS).

Markus Franzén och Henrik Jeansson tog ett mycket lovvärt initiativ genom att ägna delar av säsongen åt undersöka fjärilsfaunan på kalkbergen Aralåbtå och Sierkatjåkkå i Lu Padjelanta nationalpark. Med hjälp av medel från Maria och Thure Palm minnesfond inventerades dessa berg vars fjärilsfauna tidigare har varit helt okänd. Flera mycket intressanta fjärilsarter, exempelvis polarfältmätare (Psychophora sabinii) och arktisk pärlemorfjäril (Clossiana chariclea; se Fig. 1 nästa uppslag) upptäcktes, övriga intressanta fynd redovisas även nedan . Delar av deras rapport finns på Internet under adressen: http://www.ng.hik.se/~mf11am/padjelanta.htm, där även ett antal bilder från de båda lokalerna kan beskådas.

Inflödet av varmluft från sydost över Norrland medförde att också sydliga migranter som kålmal (Plutella xylostella), amiral (Vanessa atalanta) och tistelfjäril (Cynthia cardui) visade sig lite varstans i fjällvärlden. Särskilt tistelfjärilen visade sig på många platser över hela fjällvärlden trots att vädret var föga lämpat för arter anpassade till medelhavsklimat.

Intressanta fynd och observationer
Stigmella dryadella, fjällsippedvärgmal. To, Nissuntjårro flera ex håvade på fjällsippblommor 17.7 (LJRS, LTSS).
Nemophora amurensis, sibirisk antennmal. Se Svenssons rapport över småfjärilsfynd i detta nummer av ET.
Alloclemensia mesospilella, vinbärsbredvingemal. Se Svenssons rapport över småfjärilsfynd i detta nummer av ET.
Dahlica charlottae, tunnvingesäckspinnare. To, Abisko Ö 1 ex 27.6 (FAZS, JHES).
Bruandia norvegica, norsk säckspinnare. To, Jukkasjärvi 1 ex 13.7 (BZZS, FAZS, GUSS)
Sterrhopterix fusca, hårig säckspinnare. To, Halju vid besöket hittades flera honsäckar vars avkomma mest liknar fusca men arttillhörigheten är fortfarande oklar. Om det handlar om denna art är det första fyndet i Torne lappmark (KJCS, KJKS, RYRS).
Sterrhopterix standfussi, Standfuss säckspinnare. To, Jukkasjärvi 2 ex håvade på ca 5 meters höjd 18.7, ytterligare ex sågs (LJRS, LTSS).
Scardia tessulatella, punktsvampmal. Nb, Nakkajärvi 1 ex 13.7 (LJRS, LNHS, LTSS, F. Lind).
Triaxomera fulvimitrella, rödhuvad svampmal. To, Nissuntjårro 1600 m.ö.h. 1 ex 17.7 (LJRS, LTSS). Man kan undra vad denna lilla svampmal gjorde uppe på Nissuntjårro, kanske en mycket extrem form av hilltopping (jfr Jodis putata)?
Lypusa maurella, hedsäckspinnare. To, 1,5 mil SV Karesuando 1 ex 12.7 (LJRS, LNHS, LTSS, F. Lind). Arten är uppenbarligen mycket utbredd i norr.
Tinagma dryadis, fjällsippeskäckmal. To, Pältsan S-SV-sluttning 30.6 (EQTS, PGAS).
Rhigognostis kuusamoensis, nordlig senapsmal. To, Pältsan 1 ex 29.6 (EQTS, PGAS); Nb, Seskarö 1 ex 21.6.(BJOS, WCMS).
Rhigognostis senilella, grå senapsmal. To, Björkliden flera ex på husväggar 27.6, Nissunsnåkke 2 ex 28.6. (BJOS, CHÅS, WCMS), Kärkevagge 1 ex 14.7 (LJRS, LNHS, LTSS, F. Lind).
Agonopterix broennoeensis, fjällskäreplattmal. Ån Ramsele 1 ex 22.8-13.9 (AEPS, ATTS).
Depressaria leucocephala, ljusbröstad gråboplattmal. Nb, Kalix, Frevisören larvangrepp på gråbo (Artemisia vulgaris) den 7.7. 2 ex kläcktes en månad senare (SVNS).
Elachista vonschantzi, kustgräsminerarmal. Nb, Kalix, Frevisören några ex 7.7 (SVNS).
Elachista subalbidella, gul gräsminerarmal. To, Nissunjåkk 2 ex 17.7 (LJRS, LTSS).
Biselachista kebneella, Kebnegräsminerarmal. To, Abisko 1ex. håvad på Luzula 30.6 (BJOS, WCMS).
Biselachista abiskoella, Abiskogräsminerarmal. To, Abisko flera ex håvade på Luzula 30.6.
Coleophora svenssoni, kilstreckad fjällsäckmal. To, Pältsan S-SV-sluttning 1 ex 30.6 (EQTS, PGAS).
Coleophora paeltsaella, Pältsasäckmal. To, Pältsan S-SV-sluttning 800-1000 m.ö.h. skraphåvades 4 ex 30.6 (EQTS, PGAS) (se Palmqvist & Hellberg i detta nummer av ET).
Aristotelia heliacella, fjällsippfilosofmal. To, Kärkevagge 1 ex 15.7 (LJRS, LTSS). Lu, Aralåbtå 1 ex 16-22.7 (FAZS, JHES).
Ptycera petasitis, fjällskråpmal. To, Jukkasjärvi 1 ex 9.7 (SVNS).
Gnorimoschema valesiella, tårögd småstävmal. Se Svenssons rapport över småfjärilsfynd i detta nummer av ET.
Gnorimoschema herbichi, grånad småstävmal. Se Svenssons rapport över småfjärilsfynd i detta nummer av ET. (jfr Fig. 2)
Gnorimoschema nordlandicolella, nordlig småstävmal. Se Svenssons rapport över småfjärilsfynd i detta nummer av ET. (jfr Fig. 2)
Acleris arcticana, arktisk vårvecklare. Mycket larver på lappvide (Salix lapponum) vid Halju i slutet av juli. Fjärilarna kläckte i slutet av augusti (KJCS, KJKS, RYRS). Troligen är arten oftast mycket allmän i fjällvärlden, men förbisedd på grund av att den flyger utanför den gängse säsongen.
Trachysma vulneratana, fjällskärepraktvecklare. Lu, Aralåbtå mer än 10 ex 16-22.7 (FAZS, JHES).
Aethes cnicana, tistelblomvecklare. Nb, Kengis 1 ex 12.7 (LJRS, LTSS).
Aethes triangulana, strandveronikeblomvecklare. Allmänt förekommande Nb, Kengis 25.6 (BJOS, WCMS) samt även 12.7 (LJRS, LTSS), Seskarö talrik 21.6 (BJOS, WCMS), Hedenäset flera ex 26.6 (BJOS, WCMS); Lu, Aralåbtå mer än 10 ex 16-22.7 samt Sierkatjåkkå 3 ex 22-27.7 (FAZS, JHES). Detta är det första fynden av strandveronikeblomvecklaren i Lule lappmark. Det tycks som arten följer värdväxten strandveronika (Veronica longifolia) överallt där denna uppträder. Tillsammans med Stenoptilia veronicae strandveronikefjädermottet utgör triangulana ofta successiva karaktärsarter på de lokaler värdväxten förekommer.
Cochlydia subroseana, halvrosa gullrisvecklare. Nb, Kengis 1 ex 12.7 och Pajala camping 1 ex 12.7 (LTSS).
Sparganothis praecana, fjällångpalpvecklare. Lu, Aralåbtå 1 ex 16-22.7 samt Sierkatjåkkå 2 ex 22-27.7 (FAZS, JHES).
Olethreutes boisduvaliana, blybandbrokvecklare. Nb, Åträsk riklig förekomst på slåtterängen där bokstavsmottet (se nedan) flyger 8.7 (SVNS) och 9.7 (EQTS, PGAS). Fjärilen flög endast där det växte ormrot (Polygonum viviparum) som alltså är trolig värdväxt (SVNS). Detta mycket glädjande fynd är det första av arten i Sverige sedan 1960, och möjligen finns här den enda kvarvarande populationen i landet. Lokalen är en sydsluttande ängsmark som markägaren, Ulf Öhlund, slår varje år för att ängen skall bevara sin ursprungliga karaktär. Detta är ett mycket gott exempel på att lång kontinuitet och regelbunden hävd möjliggör överlevnad för arter som i övrigt försvinner när landskapet utarmas.
Olethreutes noricana, fjällsippebrokvecklare. To, Pältsan S-SV-sluttning 30.6 (EQTS, PGAS). Lu, Aralåbtå 4 ex 16-22.7 samt Sierkatjåkkå 4 ex 22-27.7 (FAZS, JHES).
Olethreutes hyperboreana, nordlig barrskogsbrokvecklare. Lu, Aralåbtå 1 ex 16-22.7 (FAZS, JHES).
Ancylis paludana, sumpvialsikelvecklare. Nb. Frevisören 1 ex 23.6 (BJOS, WCMS), Mörön 1 ex 24.6 (EQTS, PGAS), Kalix, Storön 1 ex 25.6 (BJOS, WCMS). Arten verkar möjligen kunna förekomma längs hela kusen mellan Luleå och Haparanda.
Epiblema scutulana, större tistelstjälkvecklare. Nb, Kengis flera ex 12.7 (LJRS, LTSS).
Epiblema simploniana, fjällstjälkvecklare. Lu, Aralåbtå mer än 10 ex 16-22.7 samt Sierkatjåkkå 5 ex 22-27.7 (FAZS, JHES).
Cydia orobana, vickerärtvecklare. Nb, Kengis 1 ex 12.7 (LJRS, LTSS).
Cydia aureolana, fjällvedelvecklare. To, Pältsan S-SV-sluttning 30.6 (EQTS, PGAS), Nissuntjårro, 1 ex. håvat i rasbrant 29.6. på ca 1100 m (BJOS, WCMS). Lu, Aralåbtå mellan 50 och 100 ex 16-22.7 samt Sierkatjåkkå mer än 10 ex 22-27.7 (FAZS, JHES).
Synanthedon scoliaeformis, dolkstekellik glasvinge. To, Halju en mycket stadig hona fångades med hjälp av en keps 26.7 när hon skulle lägga ägg på en fjällbjörk. Vid närmare kontroll efter bytets nedläggande av träden runt omkring visade det sig att flera av träden hyste goda förekomster av scoliaeformis-larver (KJCS, KJKS, RYRS); Hr, Mittådalen 1 ex på feromon 1.7 (RYRS), 2 ex på feromon 9.7 (TBÖS, TSSS).
Synanthedon polaris, högnordisk glasvinge. To, Halju 1 hona som lade ägg på lappvide (Salix lapponum) 22.7 (KJCS, KJKS, RYRS); Hr, Bruksvallarna - Mittådalen, totalt 26 ex på feromon 30.6-8.7 (RYRS, TBÖS, TSSS) samt Bruksvallarna 20 ex på feromon 13.7 (Barry Goater).
Epermenia falciformis, rödgul strättemal. Se Svenssons rapport över småfjärilsfynd i detta nummer av ET.
Platyptilia tesseradactyla, kattfotfjädermott. To, Halju 1 ensamt ex hittades flygandes uppe på fjällheden 20.7 runt några förkrympta små plantor av kattfot (Antennaria dioica) (KJCS, KJKS, RYRS).
Stenoptilia islandicus, tuvbräckefjädermott. To, Kärkevagge 1 ex 14.7 och Nissunjåkk 1 ex 17.7 (LJRS, LTSS).
Polopeustis altensis, blågrått fjällmott. Lu, Sierkatjåkkå mer än 10 ex 22-27.7 (FAZS, JHES). Det blågrå fjällmottet är en art som flertalet samlare träffar på i Abiskotrakten eller på Pältsan, men i övrigt hittas den relativt sällan.
Catasia marginea, guldfransmott. To, Karesuando 1 ex 8.7 (BZZS, FAZS, GUSS). Lu, Aralåbtå mer än 10 ex 16-22.7 (FAZS, JHES).
Myelopsis tetricella, hedmott. To Pessinki ca 10 ex 20-30.7 (KJCS, KJKS, RYRS); Hr, Sveg, Duberget 30.5-29.6 (KJCS, RYRS).
Assara terebrella, granfrömott. To, Jukkasjärvi 1 ex 18.7 (LJRS, LTSS).
Crambus hamella, spetsgräsmott. Lu, Aralåbtå mer än 10 ex 16-22.7 (FAZS, JHES).
Crambus perlella, silvervitt gräsmott. To, Halju hittades vid flera tillfällen flygande på och runt jättemyrstackar, men syntes aldrig någon annanstans (KJCS, KJKS, RYRS).
Metaxmeste schrankiana, lapphedflymott. To, Pältsan S-SV-sluttning massflygning 30.6 (EQTS, PGAS) och Kärkevagge 1 ex 14.7 (LJRS, LTSS).
Pyrausta porphyralis, porfyrljusmott. To, Masugnsbyn många ex 8.7 (EQTS, PGAS). Hr, Bruksvallarna 1 ex 1.7 (RYRS).
Loxostege ephippialis, fjällängsljusmott. Lu, Sierkatjåkkå 5 ex 22-27.7 (FAZS, JHES).
Diasemia reticularis, bokstavsmott. Nb, Åträsk även i år rikligt förekommande 8.7 (SVNS) och 9.7 (EQTS, PGAS). Se även under blybandbrokvecklaren ovan.
Pyrgus andromedae, blomvisslare. To, Njulla 8.7 (LKHS); Jiebrenjåkk 1 ex 10.7 och Björkliden, kratersjöarna 3 ex 11.7 (BZZS, FAZS, GUSS); Kärkevagge 1 ex 15.7 (LJRS, LTSS). Lu, Aralåbtå ca 10 ex 16-22.7 samt Sierkatjåkkå 5 ex 22-27.7 (FAZS, JHES).
Carterocephalus silvicolus, svartfläckig glanssmygare. Nb, Kengis 1 hona 13.7 (LJRS, LNHS, LTSS, F. Lind).
Carterocephalus palaemon, gulfläckig glanssmygare. Lu, N Jokkmokk 1 ex 6.7 (LNHS). Hr, Vemdalen 1 ex 10.7 (Reine Andersson).
Colias nastes, gröngul höfjäril. Vanlig i To, Abisko-området 27.6-13.7 (flera rapp.); Pältsastugan några ex 30.6 (EQTS, PGAS). Lu, Sierkatjåkkå mer än 10 ex 22-27.7 (FAZS, JHES).
Colias hecla, rödgul höfjäril. To, N Torneträsk ca 20 ex 10-11.7 (BZZS, FAZS, GUSS); Lullehacorru flera ex 13.7 (JCAS); Kärkevagge 2-3 ex 14.7 (BZZS, FAZS, GUSS, JHES, LJRS, LNHS, LTSS, F. Lind). Lu, Aralåbtå allmän 16-22.7 samt Sierkatjåkkå 3 ex 22-27.7 (FAZS, JHES).
Vanessa atalanta, amiral. To, Masugnsbyn 1 ex 27.6 (EQTS, PGAS). Lu, Aralåbtå 1 ex 16-22.7 (FAZS, JHES).
Cynthia cardui, tistelfjäril. Spridda ex rapporterade 27.6-8.7 i Torne lappmark från Kiruna i söder till Kummavuopio i norr (flera rapp.). Lu, Aralåbtå 3 ex 16-22.7 samt Sierkatjåkkå 1 ex 22-27.7 (FAZS, JHES).
Clossiana polaris, högnordisk pärlemorfjäril. To, Lullehacorru 5 ex 13.7 (JCAS).
Clossiana chariclea, arktisk pärlemorfjäril. To, Besses 1100 m.ö.h. påträffades 9.7 tre larver under förpuppning fästa på kantljung (Cassiope tetragona). Fjärilarna kläcktes 23.7 (FAZS, JHES). Lu, Sierkatjåkkå. 100-tals ex 23-27.7. Arten flög inom ett mycket begränsat område på bergets nordostsida på ca 1200 m.ö.h. Fjärilarna uppträdde som talrikast i utkanten av stora snöfält där vegetationen var mycket sparsam. Kantljung (Cassiope tetragona) som har angetts som värdväxt för arten (Henrikssen 1982) förekom inom det område som mest frekventerades av fjärilarna (FAZS, JHES).
Clossiana thore, gråkantad pärlemorfjäril. To, Jiebrenjåkk 1 ex 11.7 (BZZS, FAZS, GUSS).
Clossiana frigga, Friggas pärlemorfjäril. To, Nikkaloukta enstaka ex 8.7 (LNHS, F. Lind); Krokvik-Jänkänalusta ca 10 ex 7.7 (FAZS, HEYS), Krokvik 4 ex 8.7 (AAUS), Halju 1 risigt ex 22.7 (KJCS, KJKS, RYRS); Lu, Jokkmokk 5 ex 6.7; Pi, N Arvidsjaur, Sleng flera ex 5.7 (LNHS); Ån, Åte 1 ex 24.6 (EQTS, PGAS); Dr, Idre, Nipfjället 1 ex 1.7;
Clossiana improba, dvärgpärlemorfjäril. To, Njulla ca 30 ex 13.7 (BZZS, FAZS, GUSS) och rikligt förekommande 19.7 (LNHS, F. Lind); Lullehacorru 1 ex 13.7 (JCAS).
Euphydryas iduna, lapsk nätfjäril. Hade ett osedvanligt gott flygår månadsskiftet juni-juli i To, Abisko-området (flera rapp.). Också allmänt förekommande på norra sidan av Torneträsk 10-11.7 (BZZS, FAZS, GUSS); Pältsan några ex 29-30.6 (EQTS, PGAS); Besses 1000 m.ö.h. 1 ex 9.7 (FAZS, JHES); Njulla 900 m.ö.h. några ex 9.7 (LNHS, F. Lind); Borrascohkka 850 m.ö.h. 3 ex 13.7 (JCAS).
Oeneis norna, gulbrun gräsfjäril. To, Abisko 1 ex 4.7 (AAUS); Pältsastugan ca 10 ex 29.6 (EQTS, PGAS); Vittangi 1 ex 8.7 (EQTS, PGAS); NO Svappavaara enstaka ex 8.7 (LNHS, F. Lind). Lu, Jokkmokk 3 ex 6.7 (FAZS, HEYS); N. Jokkmokk riklig 6.7 (LNHS); Aralåbtå mer än 10 ex 16-22.7 (FAZS, JHES).
Oeneis bore, grågul gräsfjäril. To, Pältsastugan 7 ex 30.6 (EQTS, PGAS); Abisko, Paddus 9.7 (LKHS).
Erebia embla, gulringad gräsfjäril. Nb, Pajala några ex 27.6 och To, Vittangi flera ex 8.7 (EQTS, PGAS); Lu, Jokkmokk 5 ex 6.7 (FAZS, HEYS); To, NO Svappavaara riklig 8.7 (LNHS, F. Lind); Nb, Kengis 1 ex 13.7 (LJRS, LNHS, LTSS, F. Lind).
Erebia disa, Disas gräsfjäril. To, Nikkaloukta 4 ex 28.6 och Abisko Ö 3 ex samma datum (FAZS, JHES); Karesuando, Kaarevaara allmän 28.6 (EQTS, PGAS); Krokvik 3 ex 7.7 (FAZS, HEYS).
Lycaena helle, violett guldvinge. Se även Palmqvists rapport över storfjärilsfynd i detta nummer av ET.
Albulina orbitulus, fjällvickerblåvinge. Hr, Bruksvallarna 5 ex 1.7 (RYRS, TBÖS, TSSS); Bruksvallarna ca 20 ex 28.7 (FAZS, JHES).
Argiades glandon, högnordisk blåvinge. To, Jiebrenjåkk ca 10 ex 10.7 och Björkliden, kratersjöarna 1 ex 12.7 (BZZS, FAZS, GUSS). Lu, Aralåbtå allmän 16-22.7 samt Sierkatjåkkå 3 ex 22-27.7 (FAZS, JHES).
Jodis putata, blåbärslundmätare. To, Nissuntjårro 1300 m.ö.h. 1 ex 13.7 (BZZS, FAZS, GUSS). Ännu en liten fjäril som tycks ha förvirrat sig upp i fjällvärlden (jfr Triaxomera fulvimitrella).
Xanthorhoe abrasaria, lapsk fältmätare. To, Abisko 1 ex 6.7 (AAUS), 7-8.7 (LKHS) och 5 ex 13.7 (BZZS, FAZS, GUSS); Nakkajärvi 13.7 (LJRS, LNHS, LTSS, F. Lind); Jukkasjärvi ca 10 ex 14.7 (BZZS, FAZS, GUSS); utbredd i Pessinki och runt Halju 20-31.7, eftersom det var i slutet av flygperioden sågs lika många honor som hanar vilket annars är ovanligt hos denna art (KJCS, KJKS, RYRS).
Entephria polata, högnordisk fältmätare. To, Kärkevagge 14-15.7 några ex och Lapporten 4 ex 17.7 (LJRS); observerad To, Njulla 19.7; Lu, Padjelanta, Arasloukta och Mulka 3.8 (LNHS, F. Lind). Lu, Aralåbtå 1 ex 16-22.7 samt Sierkatjåkkå ca 50-100 ex 22-27.7 (FAZS, JHES).
Entephria byssata, sidenglänsande fältmätare. To, Njulla 1 ex 13.7 (BZZS, FAZS, GUSS) och 2 ex 19.7 (LNHS, F. Lind); Kärkevagge några ex 14-15.7 (LJRS). Lu, Sierkatjåkkå flög i hundratal 22-27.7 (FAZS, JHES).
Entephria nobiliaria, gråblå fältmätare. To, Abiskojåkk 5 ex 11.7 (BZZS, FAZS, GUSS); Kärkevagge 14.7 mer än 200 ex (LJRS, LNHS, LTSS, F. Lind); Nissunjåkk 1 ex 17.7 (LJRS, LTSS). Lu, Aralåbtå > 500 ex 16-22.7 samt Sierkatjåkkå 5 ex 22-27.7. Arten hade en anmärkningsvärt individrik förekomst i branterna vid Aralåbtå där hundratals fjärilar svärmade varje kväll (FAZS, JHES).
Chloroclysta infuscata, olivgrå fältmätare. To, Jukkasjärvi 3 ex 14.7 (BZZS, FAZS, GUSS) och drygt 100 ex 18.7 (LJRS, LTSS).
Thera serraria, finsk fältmätare. To, Nakkajärvi 13.7 (LJRS, LNHS, LTSS, F. Lind); Jukkasjärvi ca 50 ex 14.7 (BZZS, FAZS, GUSS), ytterligare några ex 16.7 (Fred Ockruck), vanlig vid Halju 20-31.7 (KJKS, KJCS, RYRS).
Colostygia turbata, mörkbrämad fältmätare. To, Kiruna 7 ex 28.6 (FAZS, JHES), 3 ex 1.7 (AAUS) och 6.7 rikligt förekommande (LJRS, LNHS, LTSS, F. Lind).
Coenocalpe lapidata, stenmätare. Nb, Kengis en larv 12.7 (LJRS). Fjärilen kläcktes i aug.
Psychophora sabinii, polarfältmätare. To, Nissuntjårro 1200 m.ö.h. 5 ex (BZZS, FAZS, GUSS). Lu, Sierkatjåkkå 1 ex 22-27.7. Fjärilen hittades på Sierkatjåkkå:s topparti på ca 1300 m ö h (FAZS, JHES). Denna art som håller till i fjälltopparnas "stenravel" är endast känd från ett fåtal lokaler, möjligen är detta fynd det sydligaste i landet.
Perizoma minorata, fjällängsmätare. To, Abisko 3 ex 6.7 (LKHS); Björkliden, kratersjöarna 5 ex 13.7 (BZZS, FAZS, GUSS). Lu, Aralåbtå hundratals ex 16-22.7 samt Sierkatjåkkå 5 ex 22-27.7 (FAZS, JHES).
Eupithecia analoga, mindre grankottmätare. To, Nakkajärvi 1 ex 13.7 (LJRS, LNHS, LTSS, F. Lind).
Eupithecia pygmaeata, dvärgmalmätare. To, Masugnsbyn 5 ex 8.7 (EQTS, PGAS); Nb, Pajala camping 1 ex 12.7 (LTSS).
Eupithecia venosata, glimmalmätare. Hr, Funäsberget 6 ex 1.7-23.8 samt Tänndalen, Skarvruet 1 ex 31.5-30.6 och 5 ex 31.6-23.8 (KJCS, RYRS). Arten tycks även i år haft en god population i Härjedalens bergsbranter (jämför även med nejlikflyna).
Eupithecia actaeata, paddbärsmalmätare. Ån Ramsele 1 ex 3-15.7 (AEPS, ATTS); Hr, Sveg, Duvberget 1 ex 29.6 – 24.8, Tänndalen, Skarvruet 1 ex 31.5-30.6 (KJCS, RYRS).
Eupithecia virgaureata, gullrismalmätare. To, Jukkasjärvi vanlig 21 21.6 (BJOS, WCMS ),1 ex 29.6 (AAUS).
Acasis appensata, trolldruvelobmätare. Nb, Kengis bruk 10 honor 26.6 (EQTS, PGAS).
Lycia pomonaria, äpplevintermätare. To, Nikkaloukta 2 larver 8.7 (LJRS, LTSS), Halju 1 parasiterad larv hittad 24.7 (KJCS, KJKS, RYRS).
Lycia lapponaria, lapsk vintermätare. To, Pältsastugan 4 honor 29.6 (EQTS, PGAS), Halju 1 parasiterad larv hittad 29.7 (KJCS, KJKS, RYRS).
Alcis jubata, skägglavmätare. Ån Ramsele 2 ex 16.7-21.8 (AEPS, ATTS); Hr, Sveg, Duvberget 2 ex 29.6 – 24.8 (KJCS, RYRS).
Cosmotriche lunigera, fjällspinnare. To Halju 1 hona fångades ca kl 22 den 20.7 när den var på väg att lägga ägg på en ca 5 meter hög tall i trädgränsen (KJCS, KJKS, RYRS).
Setina irrorella, stor borstspinnare. Ån Ramsele 1 ex 16.7-21.8 (AEPS, ATTS).
Pararctia lapponica, lapsk igelkottspinnare. To, Abisko 5.7 (LKHS); Jänkänalusta 3 ex 7.7 och Krokvik 1 ex samma datum (FAZS, HEYS); Nikkaloukta 1 hona 8.7 (LNHS, F. Lind).
Acerbia alpina, nordisk igelkottspinnare. To, Nissuntjårro 30 kokonger 26.6 (FAZS, JHES); 28.6 ca 40 kokonger varur 2 hanar och 2 honor kläcktes redan de närmaste dagarna (BJOS, SVNS, WCMS, ÅCHS); 30.6-3.7 ett 30-tal kokonger (LKHS). Det insamlade materialet innehöll ett tiotal friska puppor som kläcktes efterhand. Flertalet kokonger i övrigt var antingen redan kläckta, upphackade av fåglar, söndertrampade av renar eller innehöll döda larver. Kokongerna påträffades på spridda, men starkt begränsade förekomstytor 1000-1200 m.ö.h. och var fästa på eller invid små eller medelstora stenar. En parad hona fick lägga ägg och särskilt uppmärksammades det då att inga flygförsök gjordes mellan äggläggningarna. Honan förflyttade sig endast krypande, vilket skulle kunna förklara varför kokongerna påträffas på begränsade ytor. Endast tre växtslag noterades i närheten av kokongerna: kantljung (Cassiope tetragona), lågvuxet glest gräs (Poa spp.) och dvärgvide (Salix herbacea). Senare kläckta larver från nämnda äggläggning hade ett ljusskyggt uppträdande och åt på sitt foder från undersidan. Inga kokonger hittades i områden med endast kantljung - larvernas behov och beteende pekar härvid mot dvärgvide som trolig värdväxt för alpina-poulationen på Nissuntjårro (LKHS). Som kuriositet kan nämnas att en nykläckt hona lockade till sig tre exemplar av Perizoma minorata på myrmark vid Abisko (LKHS). Se även Palmqvists rapport över storfjärilsfynd i detta nummer av ET.
Grammia qvenseli, alpigelkottspinnare.To, Abisko, Paddus 9.7 (LKHS).
Holoarctia fridolini, To, Nissuntjårro, 1 puppa 29.6 som kläcktes efter en vecka (BJOS, WCMS).
Syngrapha diasema, lapskt metallfly. Hr, Tänndalen, Skarvruet 3 ex 31.6-23.8 (KJCS, RYRS). Detta var troligen det "sämsta" året sedan 1988-89 då effekterna av katastrofåret 1987 fortfarande märkes på diasema. Troligen har kombinationen av förra höstens, denna vårs och sommarens kylslagna väder slagit hårt mot larvpopulationen.
Syngrapha parilis, högnordiskt metallfly. Vid feromonlockning observerades 1 ex 12.7 på myr 1,5 mil SV To, Karesuando (LJRS, LNHS, LTSS, F. Lind) samt flera ex vid Nikkaloukta 18.7 (LJRS, LTSS), Halju 1 hona som lade ägg på dvärgbjörk (Betula nana) 22.7 (KJCS, KJKS, RYRS).
Caloplusia hochenwarthi, fjällmetallfly. To, Karesuando 7-12.7 konstaterades en riklig flygning (BZZS, EQTS, FAZS, GUSS, LJRS, LNHS, LTSS, PGAS). Fjärilarna flög snabbt, rakt och lågt ca 50 cm-1 m över marken både i solsken och då det var molnigt. En hane följdes under en 20-minutersperiod på förmiddagen. Under denna tid besöktes ca 25 olika blommor, bl.a. rölleka (Achillea millefolium), strandveronika (Veronica longifolia), åkerbär (Rubus arcticus) och blågull (Polemonium sp.). Blombesöken var ganska korta (2-7 s) utom vid besök av blågull (10-30 s). Vid vila gömde fjärilen sig påfallande ofta djupt nere i vegetationen, också då solen sken. Den var då mycket orädd och svår att stöta upp. Ett beteende som kan göra arten lätt att förbise på lokaler där den inte förekommer rikligt. Det studerade exemplaret höll sig inom ett begränsat område ca 20 m x 20 m och någon tendens till längre flygsträckor noterades ej ens när det blev skrämt (LJRS). Dessutom vid N. Torneträsk, Bessenjokki 5 ex 9-10.7 (BZZS, FAZS, GUSS).
Apamea maillardi, fjällängsfly. To Halju 1 ex 27.7 och 1 ex 29.7, båda på bete (KJCS, KJKS, RYRS). Denna art som i Finland betraktas som sällsynt hittas mycket sällan norr om polcirkeln.
Mesoligia literosa, strandängsfly. Ån Ramsele 1 ex 22.8-13.9 (AEPS, ATTS).
Athetis lepigone, gråbrunt kärrängsfly. Massförekomst i Nb. Frevisören 22-23.6. Vid en känd lokal på Seskarö dagen innan kunde inte ett enda ex. observeras (BJOS, WCMS), Båtskärsnäs rik flygning 25.6 även puppor hittades under brädor och grenar på sandstranden (EQTS, PGAS).
Hillia iris, nordiskt pilfly. Hr, Tänndalen, Skarvruet ca 20 ex 31.6-23.8 (KJCS, RYRS). Troligen hade arten just börjat flyga p.g.a. den kalla sommaren när fällorna plockades in vilket möjligen förklarar den, i relation till föregående två års siffror, låga numerären.
Sympistis funebris, svartbandat hedfly. To, Abisko Ö 1 ex 27.6 (FAZS, JHES); Hr Messlingen flera ex 14-17.7 flygandes i glimtar av solsken i anslutning till snölegor (Barry Goater).
Sympistis lapponica, lapskt hedfly. To, Nissuntjårro 1 ex 28.6 (FAZS, JHES); Björkliden 7.7 (LKHS); Jiebrencorru 1 ex 8.7 (BZZS, FAZS, GUSS); Kärkevagge 6 ex 14-15.7 (LJRS, LNHS, LTSS, F. Lind); Lapporten 1 ex 17.7 (LJRS).
Sympistis zetterstedti, Zetterstedts hedfly. To, Njulla 8.7 (LKHS) samt ytterligare 1 ex samma dag (Fred Ockruck). Lu, Aralåbtå ca 50-100 ex 16-22.7 samt Sierkatjåkkå mer än 10 ex 22-27.7 (FAZS, JHES).
Anarta cordigera, vitfläckat hedfly. To, Pältsastugan 1 ex 29.6 (EQTS, PGAS).
Anartomima secedens, Bohemans hedfly. To, Abisko 29.6 och 4.7 (LKHS); Jukkasjärvi 1 ex 7.7 (FAZS, HEYS); flera ex 12.7 (BZZS, FAZS, GUSS); 1 nykläckt hona 18.7 (LJRS, LTSS).
Hada leucocycla, Dovrefjällfly. Lu, Aralåbtå relativt allmän (10-50 ex) i branterna 16-22.7 (FAZS, JHES).
Hada staudingeri, högnordiskt hedfly. To, Björkliden, kratersjöarna 3 ex 9.7 och 5 ex 14.7 (BZZS, FAZS, GUSS). Lu, Sierkatjåkkå mer än 10 ex 22-27.7. Arten flög endast inom samma område som den arktiska pärlemorfjärilen (FAZS, JHES).
Hada skraelingia, lappfjällfly. To, Jukkasjärvi flera ex 12-14.7 (BZZS, FAZS, GUSS); 1 hona 18.7 (LJRS, LTSS), 1 ex 17.7 samt 2 ex 18.7 (Fred Ockruck).
Polia richardsoni, Richardsons hedfly. To, Nissuntjårro 30.6 (LKHS) och 1 ex 17.7 (LJRS, LTSS); Jiebrenjåkk 2-3 ex 9.7 och Njulla 1 hona (BZZS, FAZS, GUSS); Kärkevagge ett par observationer 14.7 (LJRS); Njulla 1 hona 19.7 (LNHS, F. Lind). Lu, Sierkatjåkkå mer än 10 ex 22-27.7. Även denna art flög endast inom samma område som den arktiska pärlemorfjärilen (FAZS, JHES).
Polia lamuta, sibiriskt lundfly. To, Jukkasjärvi flera ex 12-14.7 (BZZS, FAZS, GUSS); 2 ex 18.7 (LJRS, LTSS).
Xestia quieta, spensligt hedfly. To, Lapporten 2 ex 17.7 (LJRS).
Xestia lyngei, fjällhedfly. Vanlig på Nissuntjårro och Njulla 30.6-19.7 (flera rapp.).
Xestia rhaetica, rhätiskt fjällfly. To Halju, arten visade sig förvånansvärt nog finnas vid Halju, detta är troligen den enda kända populationen som förekommer norr om polcirkeln. Mellan 23 och 30.7 fångades ca 20 exemplar (KJCS, KJKS, RYRS); Hr, Skarvruet, Funäsberget och Duvberget relativt vanlig i augusti (KJKS, RYRS); Dr, Styggforsen, 1 ex 20.7 (Barry Goater & Fred Ockruck); 4 ex 28.7 (FAZS, JHES).
Xestia sincera, barrskogsfjällfly. Hr, Sveg, Duvberget, 2 ex 30.6-24.8 (KJKS, RYRS); Dr, Styggforsen 3 ex 4.7 (FAZS, HEYS).
Xestia gelida, Meves fjällfly. To, Jukkasjärvi relativt vanlig 6.7-18.7 (flera rapp.), Halju enstaka slitna exemplar flög fortfarande 20-26.7 (KJCS, KJKS, RYRS).
Xestia borealis, nordiskt jordfly. To, Jukkasjärvi enstaka ex 6.7 (LNHS); 4 ex 7.7 (FAZS, HEYS); 1 ex 8.7 (AAUS); 2 ex 12.7 och 3 ex 14.7 (BZZS, FAZS, GUSS), 1 ex 18.7 (Fred Ockruck); Halju enstaka exemplar flög fortfarande 20.7 dessutom fångades en mycket sliten hona 26.7 (KJCS, KJKS, RYRS).
Xestia laetabilis, högnordiskt fjällfly. Massflygning noterades To, Jukkasjärvi 13-14.7 och 18.7 (flera rapp.), förekom även vid Halju 20-29.7 (KJCS, KJKS, RYRS). Hr, Funäsberget allmän i slutet av juli-augusti, dessutom i Sveg, Duvberget 3 ex 30.6-24.8, arten har endast vid enstaka tillfällen visat sig på Duvberget (KJKS, RYRS).
Xestia distensa, östligt fjällfly. Även denna art flög rikligt på samma lokal och vid samma tid som föregående art (flera rapp.). Anmärkningsvärt var att denna art inte tycks förekomma vid Halju trots att skogarna ser mycket lämpliga ut (KJCS, KJKS, RYRS); Hr, Sveg, Duvberget 5 ex 30.6-24.8, arten har aldrig visat sig på Duvberget tidigare! Att döma av fjärilarnas utseende har alla flugit relativt långt innan de gått i fällan vilken troligen indikerar att den egentliga biotopen inte finns i närheten (KJKS, RYRS).
Xestia lorezi, norskt fjällfly. To, Jiebrenjåkk 1 ex 9.7 och Björkliden ca 50 ex 11.7 (BZZS, FAZS, GUSS); Kärkevagge några ex 14.7 (LJRS); Lu, Padjelanta, Pårkas 800 m.ö.h. 1 hona aktivt flygande i solsken vid 16-tiden 3.8 (LNHS, F. Lind). Lu, Aralåbtå 2 ex 16-22.7 (FAZS, JHES); Hr, Tänndalen, Skarvruet 15 ex 31.6-23.8, Funäsberget 1 ex 1.7-23.8 (KJCS, RYRS).
Xestia atrata, Haralds fjällfly. Se även Palmqvists rapport över storfjärilsfynd i detta nummer av ET.

Figurtexter
Fig 1. En nykläckt hona av Clossiana chariclea. Tre larver under förpuppning påträffades av en slump vid Besses 9.7 (1 100 m ö h) på norra sidan Torneträsk. Foto Markus Franzén.
Fig 2. Sanddyner vid Pältsastugan lokal för bl.a. grånad småstävmal (Gnorimoschema herbichi), nordlig småstävmal (G. nordlandicolella) och grågul gräsfjäril (Oeneis bore). Foto Göran Palmqvist.

Tack
Ett varmt tack till alla rapportörer som möjliggjort denna sammanställning. Det är mycket glädjande att se att intresset för norra delen av 

Rapportörer
AAUS = Anders Amandusson, AEPS = Peder Andrén, ATTS = Ulla Britt Andrén, BJOS = Jan Olov Björklund, BZZS = Per-Eric Betzholtz, EQTS = Håkan Elmquist, FAZS = Markus Franzén, FPLS= Per Frederiksen, GUSS = Bertil Gunnarsson, HEYS = Benny Henriksson, JCAS = Anders Jacobsson, JHES = Henrik Jeansson, LJRS = Jesper Lind, KJCS = Clas Källander, KJKS = Karl Källander, LKHS = Hans Lindmark, LNHS = Henrik Lind, LTSS = Mats Lindeborg, PGAS = Göran Palmqvist, RYRS = Nils Ryrholm, SVNS = Ingvar Svensson, TBÖS = Björn Torstenius, TSSS = Stig Torstenius, WCMS= Bengt Wickholm, ÅCHS = Christer Ågren

Litteratur

Eggertsson Karlström, C. 1999. Väder och vatten. En tidning från SMHI- väderåret 1998.
Henriksen, H.J. & Kreutzer, I. 1982. Skandinaviens Dagsommerfugle i Naturen. Skandinaviskt Bogforlag (Odense).
Palmqvist, G. & Hellberg, H. 1999. Coleophora paeltsella (Lepidoptera: Coleophoridae), a new species of Microlepidoptera described from northern Sweden. – Ent. Tidskr. 120 (1-2): 37-42.
Palmqvist, G. 1999. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 1998. – Ent. Tidskr. 120 (1-2): 59-74.
Ryrholm, N. & Ohlsson, A. 1997. Intressanta fynd av fjällfjärilar i Sverige 1996. – Ent. Tidskr. 118 (1): 43-48.
Ryrholm, N. & Ohlsson, A. 1998. Intressanta fynd av fjällfjärilar i Sverige 1997. – Ent. Tidskr. 119 (1): 41-45.
Svensson, I. 1999. Anmärkningsvärda fynd av småfjärilar (Microlepidoptera) i Sverige 1998. – Ent. Tidskr. 120 (1-2): 23-35.

Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 1998.     Topp

Palmqvist, G.: Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 1998. [Remarkable records of Macrolepidoptera in Sweden 1998.] – Ent. Tidskr. 120 (1-2): 59-74. Lund, Sweden 1999. ISSN 0013-886x.

This is the 26th consecutive annual report on interesting finds and provincial records of Macrolepidoptera in Sweden. The weather in spring was variable but in the end of April the warmth came and lasted several weeks with some short interruptions. In June establishing of a low pressure in Scandinavia, which lasted the whole summer, resulted in mainly cool and rainy weather with a short spell of warmth in end of July. From the beginning of September the warmth with prevailing SE winds came to southern and the middle parts of Sweden and lasted to the end of the month. The rest of the autumn was mainly cool.

Among the many interesting re-finds this season, belonging to the native fauna, were Eulithis pyropata, Melanthia procellata, Mythimna albipuncta and Xestia atrata. The threatened butterfly Mellicta britomartis was found on a few new sites. However, many individuals of the endangered butterfly Euphydryas maturna were found dead, probably due to the poor weather conditions. With the warmth and SE winds, in the end of April, started the immigration to Sweden of Vanessa atalanta and Autographa gamma. In the end of May one Macroglossum stellatarum was seen. Large numbers of Cynthia cardui and one Agrius convolvuli appeared as migrants in June. In connection with a short spell of warmth, in the end of July, one Orthonama obstipata, one Eilema griseola and two Cucullia fraudatrix were caught. With the warm weather and prevailing SE winds starting the last days of August many migrants like Colias crocea, Rhodometra sacraria, Agrius convolvuli, Acherontia atropos, Macroglossum stellatarum, Hyles lineata, Nycteola asiatica, Luperina zollikoferi, Spodoptera exigua, Heliothis armigera and Protoschinia scutosa came. The last observed migrant was Peridroma saucia in November. This report also deal with the sibling species Leptidea reali, previously confused with Leptidea sinapis and found widespread in Sweden. Specimens, including the Linnaean type-specimen of sinapis, are figured as well as the genitalia. Including Leptidea reali the total number of Macrolepidoptera found in Sweden is 1078. The latest information and the present status of some endangered species in Sweden is also given. The classification is according to Catalogus Lepidopterorum Sueciae (1994).

G. Palmqvist, Sjösavägen 133, S-124 55 Bandhagen, Sweden.

Inledning
Denna årliga sammanställning över intressanta storfjärilsfynd är den 26:e i följd som publicerats i Entomologisk Tidskrift. Systematik och nomenklatur följer "Catalogus Lepidopterorum Sueciae" (Svensson et al. 1994). Den första delen av årsrapporten behandlar arter nya för landet, sällsynta, migrerande eller i övrigt intressanta fynd. I denna del har även arternas svenska namn medtagits (Svensson & Palmqvist 1990). Avslutningsvis följer en förteckning över nya landskaps- och lappmarksfynd. Ordningsföljden är densamma som i "Catalogus" men auktorsnamnen har utelämnats. Rapportörernas namnkoder är uppställda enligt ZOO-TAX (Cederholm 1978, 1991). För äldre fynd anges årtalet i texten eller förkortat efter namnkoden. Det är glädjande att så många rapportörer (c:a 80) medverkat också detta år. Därutöver har Nils Ryrholm gått igenom Tage Allegårds, Sören Berggrens och Stig Överbys samlingar som förvaras på Umeå universitet. Bland annat hittade Nils en lista över nya landskapsfynd som Sören Berggren sammanställt från Allegårds samling, men som han inte hann publicera på grund av sin oväntade och för tidiga död. Dessa uppgifter om nya landskapsfynd redovisas därför i denna sammanställning.

Lämna utförliga uppgifter om fynd med lokal, antal ex, datum och övriga uppgifter som kan vara av intresse. Samtliga rapporter arkiveras och blir ett viktigt dokument för framtida faunistiska undersökningar. Trots årets omfattande sammanställning kan naturligtvis inte samtliga rapporterade fynd redovisas. Här kan dock påminnas om de regionala fjärilssammanställningar som publiceras av de entomologiska lokalföreningarna. Fjällfjärilarna presenteras sedan några år tillbaka mer detaljerat i en särskild artikel (Ryrholm & Ohlsson 1999). Den som har tillgång till internet kan besöka "Swedish Lepidoptera" med adress http://www.fcom.se/butter.htm. Från denna hemsida kan du sedan länka vidare till bl.a. aktuella fyndrapporter, meddelanden och andra länders fjärilshemsidor.

I denna rapport har liksom tidigare flera rödlistade arter kommenterats (se Ehnström et al. 1993). För dessa har inom parentes hotkategori angetts. Artfaktabladen till dessa rödlistade arter finns tillgängliga på Artdatabanken i Uppsala och kan beställas därifrån.

Några av arterna har presenterats översiktligt med hjälp av den information jag haft tillhanda. I sådana fall har jag ej skrivit ut alla de medverkande rapportörernas namnkoder. Alla som bidragit med rapporter är dock nämnda i ZOO-TAX listan i slutet av årsrapporten.

Återfynden av orangebandad parkmätare (Eulithis pyropata), klematisfältmätare (Melanthia procellata) (larvfynd) och vitpunkterat gräsfly (Mythimna albipuncta) är speciellt intressanta eftersom de talar för att de är bofasta. Arter som förra året nästan helt saknades, t.ex. metallflyna (Autographa- arterna), har åter visat sig (jfr Palmqvist 1998). Efter flera års efterforskningar har äntligen Haralds fjällfly (Xestia atrata) blivit återfunnen. En av Sveriges mest hotade fjärilsarter, veronikanätfjäril (Mellicta britomartis), har glädjande blivit funnen på nya lokaler. Däremot tycks den blöta och kyliga sommaren haft mycket negativa konsekvenser för boknätfjäril (Euphydras maturna) med flera fynd av döda fjärilar, förmodligen exemplar som dött av svält. Speciellt gynnsamma väderförhållanden för immigration med värme och S-SO luftströmmar inträffade under våren-försommaren och särskilt senare i september med fynd av flera intressanta migrerande fjärilsarter (se nedan). Den enda nya arten för landet är Leptidea reali, en dubbelart till skogsvitvinge (Leptidea sinapis). Denna överraskande upptäckt visar med all tydlighet att även bland en sådan välkänd grupp som dagfjärilarna finns fortfarande arbete kvar att göra som kräver insamlingar och beläggexemplar. Antalet kända storfjärilsarter är nu i Sverige 1078.

Även fortsättningsvis tas rapporter om intressanta fynd tacksamt emot, helst före mitten av januari. Rapportörer som anmäler fynd för första gången uppmanas att ange adress och födelseår för att lättare möjliggöra en säker identifiering med ZOO-TAX kod.

Väderutvecklingen 1998
Inledningen på året blev mild och fuktig med mycket nederbörd. Landets södra delar fick fortsatt milt i februari medan det i norr tidvis var mycket kallt. Första halvan av mars gav rejäl kyla i hela landet och i slutet av månaden dominerade milda SV vindar främst i Sydsverige. I början av april återkom vintern med extrema mängder snö i mellersta och norra Götaland. Den kyliga och nederbördsrika perioden varade till 20 april då det åter blev varmare i hela landet. Avslutningen på april gav SO vindar och försommartemperaturer i södra Sverige. Efter en varm första maj följde åter kyligt väder. Från mitten av månaden blev det åter varmt. I slutet av månaden kom kylan tillbaka med rekordsena snöfall i norra Norrland. Sydsverige hade en varm pingsthelg. Kylan från norr rörde sig sakta söderut och juni blev sval och regnig. Det lågtrycksområde som etablerade sig i juni över Skandinavien kom envist att ligga kvar hela sommaren. Detta medförde att det svala och regniga vädret fortsatte i juli med undantag för norra Norrland som i nordväst var varmare och torrare än normalt. Även i augusti dominerade det ostadiga och svala vädret med svåra översvämningar på en del håll i Norrland. September inleddes med ett högtryck och SO vindar och sensommarvärme som gav temperaturer på över 20 grader i Mellansverige 21-22 september. Längst i norr kom vintern med snö redan i mitten av månaden. Från början av oktober blev det mycket ostadigt med stora nederbördsmängder. I november blev det kallare, en av seklets kallaste novembermånader. Vintern kom dock av sig i december och vädret kom att kännetecknas av regn med översvämningar främst i Västsverige och extrema snöfall i Gävle- området med c:a 1,5 m snö 4-6 december. Sammanfattningsvis blev året en halv grad varmare än normalt men med få varma dagar över 25 grader och till följd av det ofta mulna vädret små skillnader i temperatur mellan natt och dag. Tabellvärden och ytterligare sammanställning av väderåret 1998 lämnas av Eggertsson Karlström (1999).

Fenologi, migration och extragenerationsdjur
Årets första kläckta fjäril tycks vara grå fjädermätare (Apocheima pilosaria), som noterades 11.2 på Öl, Arontorp (BZZS). Under den milda perioden i början av januari observerades på Öland en del aktiva övervintrande nattflyn och plattmalar (BZZS). I Ha, Vindrarp sågs 21.2 flera ex av grågul frostmätare (Agriopis marginaria) (KURS). Med det milda vädret från mitten av mars till början av april flög de tidiga vårmätarna i Syd- och Mellansverige. Arternas uppträdande under sommaren präglas av det ostadiga vädret med försenade och utdragna flygtider för vissa, särskilt de dagflygande arterna. Avslutningsvis på året noteras att trots det vinterlika vädret i november flög fortfarande allmän frostfjäril (Operophtera brumata) på Öland så sent som 19.12 (KDVS).

Med värmen och SO vindar, nådde oss i slutet av april och i maj de första migrerande arterna, nämligen amiraler (Vanessa atalanta), dropptecknat metallfly (Macdunnoughia confusa), gammafly (Autographa gamma) och kommajordfly (Agrotis ipsilon) liksom ett ex av stor dagsvärmare (Macroglossum stellatarum) i slutet av maj. I första hälften av juni började dessutom tistelfjärilar (Cyntia cardui) visa sig i antal. En åkervindesvärmare (Agrius convolvuli) påträffades också under denna period. Under den tillfälliga värmeböljan denna sommar som rådde i slutet av juli i Sydsverige togs en vandrarefältmätare (Orthonama obstipata) på Västkusten och askgrå lavspinnare (Eilema griseola) i Skåne samt gråbokapuschongfly (Cucullia fraudatrix) både på Öland och i Skåne. I samband med att ett stabilt högtryck växer in kring månadsskiftet augusti- september med varma SO vindar började migranter uppträda mer frekvent fram till slutet av månaden. Arter som anträffades under denna period är rödgul höfjäril (Colias crocea), svavelgul långbensmätare (Rhodometra sacraria), åkervindesvärmare (Agrius convolvuli), dödskallesvärmare (Acherontia atropos), vitribbad skymningssvärmare (Hyles lineata), stor dagsvärmare (Macroglossum stellatarum), bredvingad sälgfotsläpare (Nycteola asiatica), Zollikofers nattfly (Luperina zollikoferi), smalvingat lövfly (Spodoptera exigua), brunaktigt knölfly (Heliothis armigera) och svartfläckigt knölfly (Protoschinia scutosa). Förmodligen utgör fynden av vinkelbandat ordensfly (Catocala nupta), åtminstone i Halland och Uppland, och brungult nässelfly (Abrostola triplasia) migrerande exemplar. Det gåtfulla uppträdandet av svartfläckigt glansfly (Neustrotia candidula) i juni och augusti är svårtolkat men skulle kunna härstamma från en inhemsk population. De sista noterade migranterna är ett par exemplar av vittofsjordfly (Peridroma saucia) i oktober och november. En utförligare rapport över migrerande fjärilar (både stor- och småfjärilar) är sammanställd av Nils Ryrholm och finns utlagd på tidigare nämnda fjärilshemsida "Swedish Lepidoptera" på internet.

Trots den svala sommaren kan några arter ha hunnit med en andra generation. I Tab. 1 redovisas endast ett urval av dessa. Eftersom flygtiderna för flertalet andragenerationsdjur sammanfaller med den fina immigrationsperiod vi hade i september torde det vara omöjligt att avgöra om de är kläckta i landet eller möjligen immigranter.

Intressanta fynd och observationer
Sesia apiformis, allmän poppelglasvinge. Jä, Hucksjöåsen 1 hona 15.8.1948, enda exemplaret från området sedan insamlingarna påbörjades 1939. Nordligaste inlandsfyndet i landet (ERNS).
Sesia bembeciformis, bålgetinglik glasvinge (hotkategori hänsynskrävande). Sk, Hagestads mosse 3 nykläckta hanar 17.7. Med en hona härstammande från Belgien lockades dessa hanar fram mellan kl 1000- 1200, trots att honan började locka redan kl 0800. Under ett mer normalt år borde det ha varit för sent på säsongen för flygande exemplar (RYRS).
Synanthedon spheciformis, rovstekellik glasvinge. Feromonlockade hanar på olika platser i Dalarna kom mellan kl c:a 1030 och 1600. Mellan kl 1100-1300, som angetts vara den locktid som gäller för spheciformis (pers. medd. Nils Ryrholm), kom däremot inga hanar (RPLS).
Pyrgus alveus, kattunvisslare (hotkategori hänsynskrävande). Ytterligare ett fynd från västra Sverige: Ds, Råggärd 1 ex16.7, infångad längs en grusväg nära ett större hygge (FZMS). I Grinduga-trakten söder om Gävle var arten mindre sällsynt än normalt och ett flertal ex togs och observerades i år, bland annat under Sveriges entomologiska förenings årsmötes exkursion (KJCS,RYRS m.fl.). Sällsynt och lokal i landet utom Gotland.
Leptidea reali Reissinger, 1989. Arten beskrevs från östra Pyrenéerna i Frankrike, i en föga känd icke periodisk tidskrift, som lorkovicii av Réal (1988). Till följd av att artnamnet tidigare använts inom släktet Leptidea (Leptidea duponcheli lorkovici Pfeiffer, 1932) blev detta en ogiltig homonym. Reissinger (1989) som publicerade en artlista över västpalearktiska Pieridae observerade detta och namngav på nytt arten till reali. Här i landet blev tidigt framlidne Erik von Mentzer intresserad av denna nybeskrivna art och besökte typlokalen både 1991 och 1992. Det visade sig snart att reali´s förekomster inte var begränsade till Frankrike utan arten konstaterades från flera länder i Europa bl. a. Sverige (Lorkovic 1993, Mazel & Leestmans 1996, Tolman & Lewington 1997). Eftersom Erik planerade ett större arbete om artproblematiken och artens utbredning i Sverige och Europa var tanken att vänta med att ta upp den i dessa årslistor tills arbetet var publicerat. Som underlag för denna presentation av reali i Sverige har jag haft tillgång till Eriks efterlämnade material. Habituellt skiljer sig försommargenerationen av sinapis från reali i följande (Fig. 1-3 och 4-6 nästa uppslag): hanarnas apikalfläck är hos sinapis mer gråaktig, hos reali innehåller apikalfläcken mer svarta pigment och är mer distinkt avgränsad och ofta har vingribborna Cu 1 och Cu 2 i vingens utkant mörka fjäll som bildar tydliga linjer (som regel ej så tydligt hos sinapis). För honornas del är den grå apikalfläcken tydligare och mer utbredd hos reali, ofta har sinapis honorna endast grå fjäll i anslutning till vingribborna nära vingspetsen. Hos sommargenerationen (Fig. 7-9 och 10-12 nästa uppslag) är utseendeskillnader mellan hanarna små: möjligen är apikalfläcken hos sinapis mer diffust avgränsad medan apikalfläcken hos reali är svart ända ut mot vingfransarna och ser mer fyrkantig ut. Hos honorna är skillnaden däremot stor: sinapis honan är nästan helt vit med endast svag antydan till apikalfläck. Fig. 10 visar en hane av L. reali från typområdet i Frankrike, Pyrénées Orientales. Genitalierna är tydligt åtskilda (Fig. 13-16 nästa uppslag): hos reali är aedeagus och ductus bursae betydligt längre än hos sinapis. Likaledes är saccus längre hos reali.
Jämförelse av utvecklingsbiologin är dåligt undersökt men smärre skillnader hos pupporna har rapporterats (Lorkovic 1993). Det förefaller som gulvial (Lathyrus pratensis) är den viktigaste värdväxten för reali (Lorkovic 1993). Detta styrks av en tidigare studie av äggläggning hos "sinapis" (Wiklund 1977) i olika habitat. På ängsmark lade "sinapis" nästan uteslutande äggen på gulvial medan i skogsmark valde honorna uteslutande gökärt (Lathyrus linifolius) för äggläggning. Det förefaller som sinapis föredrar skogsmark med mindre gläntor, skogsvägar och dylikt medan reali är bunden till ängsmarker eller mer öppna ytor. Frågan om hur skilt valet av habitat är, och i vilken utsträckning arterna förekommer tillsammans, är dock otillfredställande känt. Både fält- och experimentella undersökningar av Lorkovic (1993) tyder på att korsningsbarriärer föreligger bl.a. i uppvaktningsbeteendet. Så vitt känt är inga hybrider mellan arterna påräffade.Vad gäller valet av värdväxt måste det för sinapis del i norra delarna av Sverige vara någonting annat än gökärt, eftersom denna växt är mycket lokal eller saknas där (Mossberg et al. 1992).
Flygtiderna tycks för reali vara något tidigare än sinapis, från början av maj till in i juni. L. sinapis flygtid startar en-två veckor senare och kan vissa år sträcka sig in till början av juli. Båda arternas sommargenerationer flyger i senare delen av juli och in i augusti. Arternas utbredning i landet är f.n. inte helt klarlagd. I förteckningen över nya landskapsfynd (se nedan) har endast belagda uppgifter tagits med. För sinapis del har rapportörerna utelämnats (utom för To), medan för reali dessa är omnämnda. Som framgår har sinapis en utbredning som täcker in större delen av landet utom de sydligaste delarna av Skåne och fjällområdena. Från fjälltrakterna föreligger dock ett par fynd från To, Abisko 18.7 och 20.7. 1972 (Henriksen & Kreutzer 1982) och Kuokso 26.6.1974 (MTZS). Den hittills kända utbredningen för reali sträcker sig från Småland, Öland, Gotland till Västerbotten och Åsele lappmark. I Mellansverige tycks reali på många håll vara den klart dominerande arten. Eftersom det funnits vissa oklarheter kring arttillhörigheten av Linnes typdjur visas exemplaret som är en typisk sinapis (Fig. 17). Som svenskt passande namn för reali föreslås ängsvitvinge.
Pontia daplidice, grönfläckig kålfjäril (hotkategori sårbar). Ett ytterligare fynd som kompletterar förra årets rapport: Go, Mästermyr 1 ex 16.7.1997 (FZMS) (Palmqvist 1998). Fynd av arten i år på Gotland begränsas till Stånga och Mästermyr där arten noterats relativt fåtaligt i juli och början av augusti (EQTS).
Colias hyale, ljusgul höfjäril (hotkategori sällsynt), har endast rapporterats i 1 ex, Sk, Löderup 19.8 (FAZS,KDVS).
Colias crocea, rödgul höfjäril. Endast ett fynd från Ha, Halmstad, Grötvik 12.9 (ASJS).
Gonepteryx rhamni, citronfjäril, anträffad i Nb, Töre, Bjumissträsk i mitten av juli (LKHS). Nordligaste fyndet i landet.
Danaus plexippus, monark. I Vg, Göteborg 14.8.1997 sågs en blombesökande plexippus på nära håll utanför Operan (JSES). Detta fynd är det andra rapporterade från landet och ligger tidsmässigt tidigare än det exemplar som sågs i Sk, Falsterbo 19.8.1997 (Palmqvist 1998). Även om dessa två fynd sammanfaller i tiden är det svårt att helt säkert avgöra om dessa exemplar är resultatet av en spontan invandring. Det ligger förstås nära till hands att misstänka, att eftersom Göteborg är en stor hamn för containertransport, exemplaret där kan vara infört t.ex. via frukttransporter från Syd- och Mellanamerika. Att detta är möjligt visas av att ett ex är funnet i Vg, Hisingen, Älvsborgshamnen 17.11.1988, ur en container från Sydamerika (MG-S enl. ELHS). I Göteborg och Stockholm finns f.n. dessutom de enda två fjärilshusen i Sverige och i båda dessa förekommer plexippus. Hos de europeiska populationerna i Spanien och på Kanarieöarna är de ljusa fläckarna i vingspetsen gulvita medan exemplar från den amerikanska kontinenten har helt vita fläckar (Kauri Mikkola muntl. medd.). Skulle något mer friflygande exemplar visa sig i Sverige vore det spännande att studera just denna detalj, ifall det nu skulle röra sig om migrerande exemplar.
Apatura iris, stor skimmerfjäril (hotkategori sällsynt). Ett ex från Sk, Båstad 5.7.1993, funnen död, troligen påkörd av bil, inlämnad på Naturhistoriska Museet i Göteborg av K. Seeberg (enl. ELHS). I Sk, Klagshamnsudden tycks arten inte ha förekommit lika allmänt i år jämfört med tidigare år. Dessutom funnen på en ny lokal vid Stensoffa 3 ex 23.7 (O. Havle enl. WMAS).
Vanessa atalanta, amiral. De tidigaste fynden från Sm, Örsjö 1 ex 28.4 (FAZS) och Kalmar 1ex 6.5 (LTSS), Öl, Runsbäck 1 ex 2.5 (LTSS) och Up, Ingarö 1 ex 10.5 (JLÅS). Från slutet av maj och i juni uppträdde atalanta relativt allmänt i Syd- och Mellansverige. Flera obs av äggläggande honor. Längre norrut är följande fynd kända: Ån, Sollefteå 1 ex 15.6 (FPLS), Vb, Brattfors 1 ex 24.6 (EQTS,PGAS), Lu, Aralåbtå 1 ex 20.7 (FAZS,JHES), To, Masungsbyn 1 ex 27.6 (EQTS,PGAS). I juli anträffades larver på många platser i södra delen av landet. Under första halvan av augusti tycks fynd av atalanta saknas. Från slutet av månaden fram till början av oktober flög den relativt allmänt, förmodligen med påspädning av ytterligare invandrande exemplar.
Cynthia cardui, tistelfjäril, har också haft en påtaglig migration i landet detta år. De första cardui siktades de första dagarna i juni i södra Sverige. Arten spred sig snabbt över landet och är observerad på många platser i fjälltrakterna som Hr, Hamrafjället 1 ex 8.7 (TBÖS), To, Kiruna 3 ex 28.6 (FAZS,JHES), Karesuando 1 ex 28.6 (EQTS,PGAS), Pältsa 2 ex 29.6 (EQTS, PGAS), Björkliden 1 ex 7.7 (KAHS). Intressant att notera är att cardui flög nästan kontinuerligt under perioden juni-sept. Möjligen kan det dåliga vädret till del förklara den utspridda flygtiden. I slutet av augusti och under september ökar dock antalet observationer vilket antyder kläckning av inhemska djur och ytterligare inflygning.
Arascnia levana, kartfjäril. Arten har på Hofterups mosse, Ålstorp i Skåne flugit mycket rikligt dels i en vårgeneration i maj och sedan från mitten av juli till mitten av augusti i sommargenerationen.
Clossiana chariclea, arktisk pärlemorfjäril, påträffades i samband med inventering av fjärilsfaunan i Lu, Padjelanta nationalpark, inom ett begränsat område på Sierkatjåkkås NO-sida i mer än 100 ex under tiden 23-28.7 (FAZS, JHES). Från Lu är arten så vitt känt bara anträffad en gång tidigare 1960, vid Skierfe (JBKS). Tre larver hittades i To, Besses 13.7 under förpuppning fästade på kantljung (Cassiope tetragona). Dessa kläckte 23.7 (FAZS).
Mellicta britomartis, veronikanätfjäril (hotkategori sårbar), är idag en av de mest hotade fjärilsarterna i Sverige genom en klar minskning i numerär och utbredning (se Artfaktablad, Artdatabanken). Genom ett projektarbete gällande arten utfördes ett riktat sökande på de klassiska lokalerna i norra Kalmar län. Trots detta kunde den ej återfinnas där (EFAS). Artens förmodligen individrikaste förekomst i landet ligger i ett område norr om Millemålasjön i Småland. En genomförd linjetaxering som grund gav en uppskattad populationsstorlek där på c:a 500 individer (Eliasson 1999). Glädjande nog har britomartis upptäckts på nya lokaler. I Ög, Sandkulla, Rinna socken, flera 10- tal individer på en areal av c:a 2 ha från 7- 20.7. De blomrika ängsmarkerna är omväxlande torra, sandiga och fuktiga och hyser en rik fjärilsfauna i övrigt med arter som smalsprötad bastardsvärmare (Zygaena osterodensis) och bredbrämad bastardsvärmare (Z. lonicerae). För närvarande tycks inget hot mot lokalen direkt föreligga då området ej betas och ej heller har skogsplanteras (EGQS). Denna lokal ligger c:a 5 km NO Trehörna där arten verkar utgången sedan 1995 (Palmqvist 1997). Efter ett mycket sökande efter britomartis så har Göran Ripler funnit den på flera nya lokaler: Vs, Fagersta, Bråfors 3 ex 5- 9.7.1997, Dr, Ludvika, Dagkarlsboberget 1 ex 28.6.1997, Söderbärke, Hemshyttan 1 ex 4.7.1997, Söderbärke, Heden 1 ex 4.7.1997 (RPLS). Förnyade undersökningar 1998 gav följande resultat: Vs, Bråfors 6 ex 17- 21.7, Bråfors, Igeltjärnen c:a 30 ex 21.7, Bråfors, Bjursätra c:a 10 ex 21.7, Bråfors, Bistorp 1 ex 26.7. På en av platserna NV om Bråfors har intensivt fårbete troligen fått arten att försvinna därifrån. Genom förståelse och tillmötesgående, från lantbrukaren Erik Brate, har ängen inhägnats. Förhoppningsvis sker en återkolonisering av denna äng. Platser för övriga fynd är yngre granplanteringar, hyggen och dikesrenar, alltså biotoper i snabb succession (RPLS).
Euphydryas maturna, boknätfjäril (hotkategori akut hotad), har haft det sämsta reproduktionsåret sedan 1987. Det mulna och regniga vädret förstörde artens flygning totalt. Från Västmanlands- lokalerna rapporteras om flera fräscha ex som dött av svält (ELHS).
Coenonympha hero, brun gräsfjäril (hotkategori hänsynskrävande), återfunnen i Gä, Torsåker, Stenbäck (ny lokal) 9 ex 3.7 (EÅAS,FKIS). Första fynden under 1990-talet i Gästrikland.
Thecla betulae, björksnabbvinge. Vg, Skara 1 ex 22.8, arten ovanlig i detta område (JMKS). Dr, Ludvika 2 ex 16.8 och 4.9, förmodligen ej anträffad i Dalarna sedan 1948, då ett fynd finns från Vikmanshyttan, leg. Elis Dahlgren (RPLS). Nordström et al (1955) anger ett äldre fynd från Falun som det nordligaste i Dalarna. Värdväxten slån (Prunus spinosa) når inte så långt norrut (Mossberg et al 1992), men andra Prunus-arter (även odlade) anges också kunna användas liksom undantagsvis björk (Betula) (Henriksen & Kreutzer 1982, Porter 1997). Arten har en liknande utveckling i Gästrikland. Före 1995 var betulae inte observerad sedan 1940- talet. Från 1995 då två ex togs i Trösken-trakten föreligger från 1997 mer än 50 fynd. Exemplar har också anträffats i Bäckebro i västra Gävle och Sätra. Den bästa lokalen i Trösken-området är Grinduga, där arten flög på en gammal slåtteräng med mycket tistlar omgiven av hägg (Prunus padus) (KJCS).
Lycaena helle, violett guldvinge (hotkategori hänsynskrävande). Efter många försök lyckades det äntligen att finna arten i Hr, Duvberget vid Sveg 30- 31.5. Populationen verkade vara relativt liten, men möjligen berodde detta på att det var i början av flygperioden. Detta är ytterligare en indikation på att helle finns kvar här och var på fäbovallar och liknande kulturmarker i Norrlands inland (KJCS,RYRS).
Scolitantides orion, fetörtsblåvinge (hotkategori sårbar). Efter flera års arbete i Vg, Halleberg och Hunneberg lyckades det äntligen att återfinna arten i ett ex 29.5 vid rasbranterna på östsidan av Hunneberg (FZMS).
Drepana binaria, eksikelvinge (hotkategori sällsynt), har åter haft ett bra flygår i Skåne med flertal fynd från Törringe lund, Hagestad och Sandhammar- området. Från Öland bekräftar ytterligare fynd från Ottenby lund 1 ex 1.6 (FAZS, LTSS) och 2 ex 11.9 (FAZS,KDVS) att arten är bofast där.
Hemistola biliosata, smaragdgrön lundmätare (hotkategori hänsynskrävande). Vg, Främmestad, Nossebro 1 ex 30.5.1992 (Jack Karlström), förmodligen det första i Vg sedan 1800-talet, troligen före 1850 av "Edgren enl. Wallengren" i Lampas katalog (enl. ELHS).
Cyclophora porata, brunvattrad gördelmätaren (hotkategori sällsynt). Fynd av arten är begränsade till Sandhammar-området i Skåne: 1 ex 7.8 (FAZS,HEYS,KDVS), 2 ex 16.8 (KDVS), 2 ex 17.8 (EQTS,LGÖS).
Rhodometra sacraria, svavelgul långbensmätare, ett ex Ha, Halmstad, östra stranden 12.9 (ROAS). Det sjätte svenska fyndet, senast funnen 1987 (Palmqvist 1988).
Orthonama obstipata, vandrarefältmätare. Ett anmärkningsvärt tidigt fynd: Bo, Lane Ryrs Holme, Uddevalla 1 ex 24.7 (PHNS).
Catarhoe rubidata, rödbandad fältmätare (hotkategori akut hotad). En hona Sk, Kämpinge 21.7 (WMAS). Arten är inte rapporterad från Skåne på åtskilliga decennier.
Eulithis pyropata, orangebandad parkmätare. Under perioden 18-26.7 anträffades 6 hanar på Go, Sundre, Barshagen (EQTS,GÅMS,IMBS).
Melanthia procellata, klematisfältmätare. Efter att arten blivit funnen ny för landet i Sk, Falsterbo i 1 ex 12.8.1996 (Palmqvist 1997, Wedelin 1998) har flera eftersökningar i området gjorts utan framgång. I samband med ljusfångst 6-7.9 i Falsterbo undersöktes ett antal klematisbuskar varvid ett antal larver av två typer hittades. Förutom larver av den allmänna svartgördlad strimmätare (Horisme tersata) så fanns där också procellata-larver, som var tydligare tecknade med framför allt analsegmentens ryggteckning mörkare i jämförelse med tersata. Senare då larverna förpuppades framträdde också tydliga cremasterskillnader mellan arterna (se Forster & Wohlfahrt 1981) (OAOS,WMAS). Efter tips insamlades ytterligare c:a 15 larver i Falsterbo 24.9 (BZZS,FAZS). Enligt uppgifter från Danmark tas de flesta flygande procellata genom håvning med pannlampa (WMAS). Då procellata i Sverige förekommer inne i Falsterbo samhälle på klematis i anslutning till trädgårdar, gator och gångvägar uppmanas till stor försiktighet och hänsyn vid insamling där. Eftersom populationen förmodligen är liten är även en vädjan om begränsade insamlingar av denna art befogad.
Eupithecia egenaria, lindmalmätare (hotkategori hänsynskrävande). Up, Uppsala, Husbyborg 2 ex 2.7 (KJCS). Är tillsammans med fynden från Dr, Ludvika 1989 (Palmqvist 1990) de nordligast kända i landet.
Eupithecia selinata, kirskålmalmätare (hotkategori sällsynt). Ett ytterligare ex har framkommit vid genomgång av äldre insamlat material: Sk, Sandhammaren, i buskaget mot Rubus-markerna, N. Hammarskölds hus 8.7.1975 (KSMS). Överraskande har ännu ett fynd blivit känt, nämligen 1 ex Backåkra 28.7 1996 (GUSS). Detta talar för att selinata trots allt finns kvar i Sandhammar-området. Fynd av arten har saknats i Sverige sedan 1989 (jfr Palmqvist 1976 och 1990).
Eupithecia millefoliata, backmalmätare (hotkategori sällsynt). Sk, Löderup 3 ex 9.7 (RYRS), Lomma 1 ex 16.7 (WMAS), Kämpinge 1 ex 21.7 (WMAS), Arlöv 1 ex 21.7 (WMAS), Kivik 2 ex 27.7 (SVNS), Lomma, 7 larver 24.9 (THMS) och några larver i början av oktober (WMAS), Gessie 1 larv 25.9 (WEDS), Nybrostrand 7 larver 26.9 (WEDS), Backåkra 2 larver (parasiterade) 18.10 (LJRS), Malmö, Riseberga c:a 50 larver (PNGS). Arten har minskat dramatiskt sedan förra årets rekordnoteringar (Hydén 1998, Palmqvist 1998).
Aplocera praeformata, stor taggmätare. Endast ett fynd känt detta år: Up, Östhammar, Söderökulla 1 ex 7.8 (HYDS).
Nothocasis sertata, brunbandad lobmätare (hotkategori akut hotad). Sk, Skäralid ett stort antal ex skakades ned från småträd 19.9 (JHES, JMLS) och för första gången funnen utanför Skäralid i Kågeröd, Axelvold 2 ex 23.9 (K. Johansson enl. WMAS).
Apochemia hispidaria, taggig vintermätare. En hane funnen 30.3 på en villatomt i Sö, Eskilstuna (GÅMS). Nordligaste fyndet i landet.
Eriogaster arbusculae, dvärgbjörkspinnare. To, Krokvik, Kiruna k:n, en larvkoloni funnen 12.7.1996 (LKHS). (se Ryrholm & Ohlsson 1998)
Agrius convolvuli, åkervindesvärmare. Funnen i 100- talet ex, det tidigaste i Sk, Kullaberg 1 hona 13.6 (FAZS,JHES) vilket antyder tidig inflygning i juni och möjligheter till larvutveckling i Sverige. Fynden i övrigt är koncentrerade i tiden från slutet av aug till slutet av sept enligt följande rapporter; Alnarp 1 ex 7.9 (FROS), Hagestad 1 ex 18.9 (G. Karlsson enl. WMAS), Löderup 1 ex 19.9 (KJCS,RYRS), Nybrostrand 1 ex 21-26.9 (ÖRDS), Borrby strand 1 ex 21-26.9 (ÖRDS), Bunkeflostrand 1 ex 22.9 (M. Svensson enl. WMAS), Bl, Sölvesborg 3 ex mitten av sept (enl. BEFS), Sm, Kalmar 1 ex i slutet av aug (LTSS), Västervik 2 ex 8.9 (EFAS), Växjö 7 ex 15-17.9 (EKIS), Växjö 3 ex (M. Peterson enl. JMKS), Öl, Näsby 1 ex 4-8.9 (BZZS), Gårdby 10 ex 11.9 och c:a 10 ex 14.9 (FAZS), Arontorp 2 ex 15.9 (BZZS), Runsbäck 1 ex 15.9 (LTSS), Haga Park 3 ex 16.9 och 4 ex 17.9 (SLES), Möckleby, Dörby c:a 30 ex 23.8-26.9 (KAHS), Go, Klinte 3 ex 30.8 (EÅTS), Sundre, Hallbjäns 1 ex 17.9 (KJCS,RYRS), Hamra 3 ex 13.8-16.9 (KJCS,RYRS), Vg, Axvall 2 ex 6.9, 2 ex 7.9, 1 ex 18.9 (JMKS), Sö, Oxelösund 1 ex 28.8 (FÄNS), Eskilstuna 1 ex 7.9 och 1 ex 21.9 (GÅMS), Trosa 1 ex 9.9, 1 ex 10.9, 1 ex 13.9 och 1 ex 22.9 (LJRS), Torö 1 ex 19.9 (PGAS), Vagnhärad 10-tal ex i mitten av sept (HGNS, LGÖS, LJRS), Vs, Fagersta 1 ex 19.9 (WEDS) och nordligast Me, Kovland, Bjärme 1 ex i början av sept (M-B. Liedén enl. LLVS).
Acherontia atropos, dödskallesvärmare. Ett ex 12.9, hittades sittande på en trädstam i en villaträdgård, Bl, Nättraby, Karlskrona. Efter mycket närgånget beskådande skrämdes fjärilen och flög iväg (enl. BEFS).
Hemaris tityus, svävfluglik dagsvärmare (hotkategori hänsynskrävande), för första gången funnen i Hr, Sveg, Duvberget 4 ex 30-31.5. Uppenbarligen hade arten en fast population här under 1997-98. Troligen är denna nyetablerad även om det inte kan uteslutas att den funnits här tidigare då tidigare försök att finna arten här oftast försvårats av dåligt väder (KJCS,RYRS).
Hemaris fuciformis, humlelik dagsvärmare. Ett exemplar av en dagsvärmare, med största sannolikhet fuciformis, observerad på nära håll under ett par minuter då den svävande över blommor bl a Pelargonia i en blomrabatt i en villaträdgård i Pi, Arvidsjaur 24.7 (Lars Sellbom). Eftersom exemplaret inte är helt säkert bestämt kan det inte registreras som ett nytt fynd för Pite lappmark.
Macroglossum stellatarum, stor dagsvärmare. Ög, Getå, ett ex 30.5, flygande på nära håll i branterna av Kolmården (LLVS) och Sk, Hofterups mosse, Ålstorp, 31.8, ett ex observerades flygande under eftermiddagen (ARNS)
Hyles lineata, vitribbad skymningssvärmare. Sm, Växjö, ett ex 17.9 infångades på tobak (Nicotiana) (EKIS). Mycket sällan sedd immigrant i Sverige.
Notodonta torva, asptandvinge. Go, Norrlanda, Hammars 1 ex 14.7.1993 (BJOS). Fyndet är gjort samtidigt med fynd av Cloroclystis w-ata, Eilema griseola och Callimorpha dominula, vilket antyder att det rör sig om ett tillfälligt migrerande exemplar (se Ryrholm 1994).
Lymantria dispar, lövskogsnunna (hotkategori sårbar). Endast en imago rapporterad: Öl, Arontorp 11.8 (BZZS). Ett par fynd av larver vid Algutsrum 27.6 samt ett larvfynd från 1977 (Christoffer Fägerström) betyder att dispar fortfarande har permanenta populationer på Öland. Arten har under senare år haft ett migrationsartat uppträdande i sydöstra Sverige.
Pelosia muscerda, punkterad lavspinnare (hotkategori hänsynskrävande). Utanför Skåne, där arten har flera förekomstområden, endast rapporterad från Öl, Ottenby lund 6 ex 2.8 (FAZS). Mycket talar för att den också är bofast i Ottenby lund.
Eilema griseola, askgrå lavspinnare. Sk, Hagestads naturreservat 1 ex 27.7 (Fred Ockruck enl. RYRS), troligen ett migrerande exemplar.
Lithosia quadra, stor lavspinnare (hotkategori sällsynt). Har förmodligen detta år varit bosatt på Öland, främst då de norra delarna vilket följande fynd indikerar: Trollskogen mer än 100 ex 3-30.8 (FAZS,HEYS,GUSS,LJRS), flera lokaler norra Öl, flera 10-tal ex i början av aug (TBÖS), Arontorp 1 ex 7.8 (BZZS), N. Möckleby, Dörby 1 ex 2-13.8 (KAHS). Förutom Öland ett tillfälligt fynd Sk, Hagestad 30.7 (Fred Ockruck enl. RYRS). Ett faktum som stöder tanken på en fast öländsk population är att trots sedvanlig insamlingsinsats på södra Gotland noterades där inte ett enda ex detta år (KJCS,RYRS).
Acerbia alpina, nordisk igelkottspinnare, är påträffad på den klassiska lokalen på Nissuntjårros SV-sida, c:a 100 kokonger både kläckta och okläckta 26.6-29.6 (BJOS,FAZS,JHES,SVNS, WCMS,ÅCHS). Imagines (2 hanar, 2 honor) påträffade 11.7 nära toppen på Nissuntjårro och 3 ex flygande på dagen 13.7 (BZZS,FAZS, GUSS).
Catocala nupta, vinkelbandat ordensfly. Sk, Rinkaby 1 ex 8.9 (SVNS), Ha, Eldsberga 1 ex 8.9 (LNYS), Halmstad; Påarp 1 ex 22.9 (LNYS), Öl, Runsbäck 1 ex 24.9 (LTSS), Bejershamn 7 ex 19.9- 12.10 (BZZS), Näsby 1 ex 19.9-12.10 (BZZS), N. Möckleby, Dörby 6 ex 12.9-9.10 (KAHS), Go, Sundre flera lokaler 4 ex 17.9-6.11 (KJCS,KJKS,RYRS), Up, Häverö 1 ex 26.9 (TSSS). Är möjligen bofast på Öland och Gotland. Övriga fynd torde med stor säkerhet utgöras av migranter.
Catocala sponsa, vågbandat ordensfly (hotkategori hänsynskrävande). I landets nordligaste förekomstområde föreligger följande fynd: Up, Rådmansö, Strömsborg 2 ex 5- 26.9 (ELHS, KJCS,RYRS), Up, Östhammar, Söderökulla, 2 larver 18.6, funna i sista larvstadiet med hjälp av pannlampa på ekgrenar c:a 2-2,5 m över marken (HYDS).
Neustrotia candidula, svartfläckat glansfly (hotkategori sällsynt). Sm, Västervik, Borgö 3 ex 10-13.6 (BZZS,EFAS,GUSS), Öl, Trollskogen, Grankullavik 1 ex 14.8 (FAZS,LJRS). Gåtfull art som uppträder sporadiskt oftast enstaka, möjligen bofast för närvarande.
Nycteola asiatica, bredvingad sälgfotsläpare. Funnen i åtminstone 75 ex, vilket är den största kända invandringen ett enstaka år. Tidigare rekord är från 1995 (Palmqvist 1996). Exemplaren är fördelade enligt följande: Sk, Löderups strandbad 1 ex 6.9 (M. Svensson enl. WMAS) och 1 ex 27.9 (HTIS), Nybrostrand 1 ex 7-12.9 och 1 ex 13-16.9 (ÖRDS), Borrby strand 2 ex 15-17.9 och 2 ex 21-26.9 (ÖRDS), Ö. Hoby, Spraggehusen 2 ex 13-19.9 (KJCS, RYRS) och 1 ex 20-27.9 (KJCS,KJKS,RYRS), Ålstorp, Hofterups mosse 1 ex 24.9 (WEDS), Ravlunda skjutfält 2 ex 26.9 (OAOS), Maglehem 1 ex 26.9 (OAOS), Bl, Mjällby, Sillnäs 3 ex 8.9 (PEBS) och 1 ex 14.9 (BEFS), Ha, Eldsberga 1 ex 23.9 (LNYS), Halmstad, Snöstorp 1 ex 23-25.9 (ÅHRS), Vindrarp 1 ex 23.9 och 1 ex 26.9 (KURS), Yttra Berg, Gällared 1 ex 22-25.9 (ÅHRS), Sm, Växjö 1 ex 20.9 (EKIS), Kalmar 1 ex 10.10 (LTSS), Öl, Ottenby 1 ex 11.9 (FAZS, KDVS), N. Möckleby, Dörby 2 ex 7-12.9 (KAHS), Runsbäck 1 ex 12.9 och 2 ex 13.9 (LTSS), Gårdby, 1 ex 14.9 (FAZS), Bostorp 1 ex 14.9 (FAZS), L. Frö 1 ex 13.9, 1 ex 16.9, 1 ex 17.9 och 1 ex 27.9 (KDVS), Go, Sundre, Hallbjäns 2 ex 17.9 (KJCS,RYRS) och 2 ex 18.9-6.11 (KJCS,KJKS,RYRS), Vg, Ljunghem 8 ex 15.9 och 1 ex 23.9 (FHDS), Sö, Trosa 1 ex 22.9 (LJRS), Up, Rådmansö, Strömsborg 3 ex 5-26.9 (ELHS,KJCS,RYRS), Uppsala, Husbyborg 14 ex 14-21.9 (KJCS), Vr, Väse 3 ex 10.9 (PENS), Dr, Brovallen, Krylbo 1 ex 19.9 (ÅCHS), Gä, Sandviken, Årsunda 4 ex 12.9-3.10 (KJCS).
Autographa gamma, gammafly. Det första exemplaret för året rapporteras från Öl, Runsbäck 29.4 (LTSS). Från början av juni tycks en större inflygning ske med fynd på många platser i södra Sverige. En spridning norrut dokumenteras av följande fynd: Ån, Arnes 2 ex 24.6 (EQTS, PGAS), Ån, Ramsele 3 ex 3.6-15.7 (AEPS, ATTS), To, Nissuntjårro 2 ex 28.6 (FAZS, JHES). Först i samband med den immigration som noteras från slutet av augusti och i september visar sig gamma åter frekvent i Sydsverige
Abrostola triplasia, brungult nässelfly (hotkategori sällsynt). Det stora antalet fynd och spridningen av dessa talar för en migration. Följande fynd är kända: Sk, Gislöv 1 ex 19.8 (SVNS), Ha, Eldsberga 1 ex 21.9 (LNYS), Öl, Trollskogen 1 ex 4.8 (FAZS), Bejershamn 1 ex 3.8, 1 ex 22.9 och 3 ex 25.9 (BZZS), L. Frö 4 ex 13.9 (KDVS), Runsbäck 1 ex 15.9 (LTSS), Dörby 1 ex 15.9 (LTSS), N. Möckleby, Dörby 5 ex 12-18.9 (KAHS), Skarpa- Alby 1 ex 21.9 (JHES), Arontorp 1 ex 22.9 (BZZS), Karum 2 ex 27.9 (FOUS), Sö, St. Vika, Nynäshamns k:n 1 ex 30.8-11.9 (PGAS), Björkbacken, Västerljung 1 ex 17.9 (LGÖS), ,Gä, Gävle, Engesberg 1 ex 12.9-6.10 (FYKS,KJCS). Från Gotland rapporteras ett stort antal fynd från slutet av september till början av oktober (KJCS,RYRS)
Abrostola aesclepiadis, tulkörtsfly. I Tage Allanders fjärilssamling satt två felbestämda exemplar tillsammans med grönvitt nässelfly (Abrostola tripartita). Dessa djur är etiketterade "Me Tynderö 9.7 1974" respektive "Me Tynderö 9.6 1975". I övrigt fanns det inga aesclepiadis i hans samling. Nils Ryrholm:s första tanke var att djuren måste vara feletiketterade eftersom tulkört (Vincetoxicum hirundinaria) saknas längs Norrlandskusten. Vid kontroll i en äldre regional flora visade det sig dock att Gunnar Adlerz i början av 1900 talet planterade in tulkört på stadsberget i Sundsvall och att växten därefter brett ut sig på denna lokal. Eftersom Tynderö ligger mindre än 10 kilometer från stadsberget kan det ju inte uteslutas att det har funnits eller möjligen finns en population av tulkörtsflyet där.
Acronicta tridens, treuddtecknat aftonfly (hotkategori hänsynskrävande). Ett par fynd utanför artens förekomstområden i landet: Go, Sundre, Barshage 1 ex 12.8 (KJCS) och 1 ex Sö, Torö, Herrhamra 1 ex 27.7-9.8 (PGAS)
Cryphia domestica, blekgult lavfly (hotkategori hänsynskrävande). En anmärkningsvärd riklig flygning rapporteras från Go, Östergarn 21.7 då 21 exemplar noterades (EQTS,IMBS).
Phlogophora meticulosa, tandfly. Har förekommit relativt allmänt under hösten i Syd- och Mellansverige. Intressant är också fynd av larver i Vs, Norberg 25.7 (WEDS). Frågan är om meticulosa har permanenta populationer i Mellansverige. Flera observationer tyder på att den ökat sedan början 1990- talet i Mellansverige.
Photedes brevilinea, rotstreckat stråfly, har även i år anträffats allmänt i Sk, Gessie-området i första hälften av augusti.
Luperina, zollikoferi, Zollikofers nattfly. Sk, Maglehem 1 ex 26.9 (OAOS). Senast funnen i landet förra året (Palmqvist 1998).
Spodoptera exigua, smalvingat lövfly. Öl, Karum 1 ex 20- 25.9 (FOUS). Har påträffats årligen under senare år.
Athetis lepigone, gråbrunt kärrängsfly. I Tage Allanders fjärilssamling satt en felbestämd hona tillsammans med Athetis palustris nordiskt kärrängsfly. Djuret är ettiketterat "Me Söråker 7.8 1955"(RYRS). Arten togs ny för landet 1946 i Vb, Bjuröklubb (Nordström 1947)
Cucullia fraudatrix, gråbokapuschongfly. Sk, Nybrostrand 1 ex 19- 23.7 (ÖRDS) och Öl, L. Frö 1 ex 29.7 (KDVS). Förmodligen migranter, men förra årets larvfynd av arten på Öl, Gårdby, utesluter inte kläckta djur på platsen. (Palmqvist 1998).
Cucullia praecana, nordiskt kapuschongfly (hotkategori hänsynskrävande). Sk, Svarte c:a 10 larver 8.8 (FAZS,HEYS), Vellinge 2 larver 10.8 (WMAS), Maglehem 1 larv 15.8 (OAOS), c:a 50 larver mellan Svarte och Smygehuk 19.8 (FAZS,KDVS) och 7 larver 1.9 (BZZS,KDVS).
Lithophane lamda, blågrått träfly. Bo, Lane Ryrs Holme 2 ex 25.4 (PHNS).
Hadena compta, vitbandat nejlikfly. Sm, Eksjö 1 ex 19.7 (EKIS). Torde vara det första exemplaret utanför Skåne på många år.
Mytimna albipuncta, vitpunkterat gräsfly Sk, Hagestad 1 ex 22.8 (JHES,JMLS) och 1 ex 18.9 (G. Karlsson enl, WMAS), Nybrostrand 1 ex 10-12.8, 1 ex 17-20.9 och 1 ex 21-26.9 (ÖRDS), Borrby strand 2 ex 12- 18.8, 1 ex 31.8-6.9, 1 ex 10-12.9, 2 ex 15-17.9, 1 ex, 18-20.9 och 6 ex 21-26.9 (ÖRDS), Ö. Hoby, Spraggehusen 1 ex 13-19.9 och 1 ex 20-27.9 (KJCS,KJKS,RYRS), Löderup, Strandbadsåsen 1 ex 19.9 (KJCS, RYRS) och 4 ex 20.9-18.11 (KJCS,KJKS, RYRS), Löderup, Järahusen 2 ex 20.9-27.9 (KJCS,KJKS, RYRS), Löderups strandbad 1 ex 27.9 (HTIS), Hagestad 2 ex 22.9 (SIRS,THMS). Fynden i Skåne talar för att arten nu är bofast där. Dessutom funnen på Öl, Bejershamn 1 ex 11.9 (BZZS), Runsbäck 2 ex 15.9 (LTSS) och L. Frö 1 ex 24.9 (KDVS) förmodligen som migranter.
Mythimna pudorina, rödgrått gräsfly. Sm, Västervik, Borgö 1 ex 30.6-12.7 (EFAS,FOUS). Ett av de nordligare fynden i Sverige.
Peridroma saucia, vittofsjordfly. Sk, Löderup, Järahusen 1 ex 19.9-28.11 (KJCS,KJKS, RYRS), Borrby strand 1 ex 23-31.10 och 1 ex 7-13.11 (ÖRDS)
Euxoa species, vetejordfly. Denna allmäna art har sedan en tid saknat användbart namn p.g.a. att typexemplaret av tritici (L, 1761) visat sig överensstämma med crypta (Dadd, 1927) (Mikkola & Honey 1993). För den art som tidigare kallats tritici har Michael Fibiger föreslagit E. nigrofusca (Esper, 1788) som giltigt namn (Karsholt & Stadel Nielsen 1998).
Noctua janthina, violettgrått bandfly är en art under spridning. Bl, Torhamn, Sibbaboda 1 ex 1.8 (LTSS), Öl, Trollskogen 3 ex i aug (FAZS), N. Möckleby, Dörby 1 ex 12.9 (KAHS). På södra Gotland fångades ett tiotal ex 13.8-16.9 (KJCS, RYRS) (jfr Palmqvist 1998).
Noctua janthe, brunviolett bandfly. Bo, Högåsa, Björlanda 1 ex 20.8 (PHNS). Det nordligaste fyndet på Västkusten.
Xestia atrata, Haralds fjällfly. Hr, Funäsberget 1 hane 31.7-23.8 (KJCS,RYRS). Det tredje svenska exemplaret (se Ryrholm 1995) och fjärde i Europa. Detta exemplar flög tydligen tillsammans med de övriga Xestia- arterna, som uppträdde flera veckor försenade i första hälften av augusti. Fyndet är gjort i en urskogsliknande barrskog vilket bör indikera att arten finns bofast någonstans i trakten.
Heliothis armigera, brunaktigt knölfly. Öl, L. Frö 1 ex 16.9 (KDVS), Näsby 1 ex 12-14.9 (BZZS), Go, Sundre, Hallbjäns 2 ex 17.9-6.11 (KJCS,KJKS,RYRS), Sö, Trosa 1 ex 18.9 (LJRS). Migrant som anträffats årligen under senare år.
Protoschinia scutosa, svartfläckigt knölfly, är också exempel på en art som antäffats årligen under senare år. Årets fynd: Öl, Eriksöre 1 ex 15.8 (FOUS), Näsby 1 ex 12.9 (BZZS), Skarpa- Alby 2 ex 21.9 (JHES), Karum 1 ex 27.9 (FOUS), Go, Sundre, Suders 1 ex 17.9-6.11 (KJCS,KJKS,RYRS), Vg, Axvall 1 ex 15.9 (JMKS).

Nya landskapsfynd- och lappmarksfynd
168 Taleporia borealis Vr (PENS 77) - 172 Bruandia norvegica Hs (SVNS) - 1724 Hesperia comma Me (AGDS 61) - 1730 Leptidea sinapis Sk, Bl, Sm, Öl, Go, Ög, Vg, Bo, Ds, Nä, Sö, Up, Vs, Vr, Dr, Gä, Me, Jä, Vb, Nb, To (MTZS 74, Henriksen & Kreutzer 82) - 1730 a L. reali Sm (BEFS,HHLS,MTZS, PGAS), Öl (BEFS), Go (EQTS,KJCS), Ög (SVNS), Vg (RYRS), Bo (RYRS,SVNS), Ds (EQTS), Nä (HHLS), Sö (BÖNS,EQTS,HHLS,MTZS, PGAS), Up (EQTS, HHLS,MTZS,TSSS), Vs (MTZS), Vr (BSÖS,PENS), Gä (KJCS), Me (AGDS enl. RYRS), Ån (AGDS, EQTS,PGAS), Jä (KJCS), Vb (BSÖS enl. RYRS), Ås (BSÖS enl. RYRS) -1742 Gonepteryx rhamni Nb (LKHS) - 1743 b Danaus plexippus Vg (MG-S 88 enl. ELHS, JSES 97) - 1909 Orthonama obstipata Bo (PHNS) - 1916 Xanthorhoe quadrifasiata Hr (KJCS, RYRS) - 1936 Anticlea derivata Dr (ÅCHS) - 1945 Eulithis mellinata Vb (BSÖS 87 enl. RYRS) - 1947 E. pyraliata Nä (SEHS) - 1950 Chloroclysta siterata Ån (PFLS) - 1958 Thera firmata Hr (KJCS,RYRS) - 1966 Electrophaes corylata Me (AGDS 58) - 1991 Epirrita christyi Vr (PENS) - 2035 Eupithecia assimilata Jä (ERNS ) -2058 E. lariciata Vb (SVNS) - 2071 Aplocera plagiata Me (AGDS 78) - 2072 Aplocera efformata Bo (PHNS) - 2088 Acasis viretata Me (AGDS 76) - 2101 Itame loricaria Vr (BZZS,FAZS) - 2115 Ennomos autumnaria Ån (PFLS) - 2130 Apocheima hispidaria Sö (GÅMS) - 2133 Lycia pomonaria Me (AGDS 78) - 2139 Agriopis aurantiaria Ån (PFLS) - 2141 Erannis defolariaria Me (AGDS 67) - 2178 Eriogaster arbusculae To (LKHS 96) - 2187 Phyllodesma ilicifolia Jä (ERNS 39) - 2194 Agrius convolvuli Hr (Per Högvall 97 enl. RYRS & KJCS) - 2201 Hemaris tityus Hr (KJCS,RYRS) - 2218 Notodonta torva Go (BJOS 93) - 2283 Spilosoma lutea Vr (PENS 83) - 2300 Rivula sericealis Me (AGDS 75) - 2304 Schrankia costaestrigalis Bl (PEBS) - 2325 Callistege mi Hr (KJCS, RYRS) - 2348 Nycteola asiatica Ha (KURS, LNYS,ÅHRS), Vg (FHDS), Sö (LJRS), Dr (ÅCHS) - 2350 Diachrysia tutti Nb (SVNS) - 2355 Plusia festucae Me (AGDS 46), Jä (ERNS 39) - 2356 P. putnami Jä (ERNS) - 2370 Abrostola asclepiadis Me (AGDS 74 enl. RYRS) - 2406 Ipimorpha subtusa Jä (ERNS) - 2433 Apamea scolopacina Gä (KJCS) - 2442 Mesapamea didyma Me (AGDS 50 enl. RYRS) - 2478 Hoplodrina octogenaria Me (AGDS 52) - H. blanda Hr (KJCS,RYRS) - 2490 Athetis lepigone Me (AGDS 55 enl. RYRS) - 2501 Cucullia umbratica Me (AGDS 77) - 2518 Brachionycha nubeculosa Me (AGDS 52) - 2522 Lithophane socia Ån (PFLS) - 2525 L. lamda Bo (PHNS) - 2551 Agrochola nitida Vr (PENS) - 2579 Sideridis albicolon GS (JOJS 79),- 2597 Hadena confusa Hr (KJCS,RYRS) - 2599 H. bicruris Vr (PENS) - 2599a H. capsincola Vr (PENS), Me (AGDS 51 enl. RYRS) - 2632 Euxoa obelisca Vr (PENS) - 2634 a E. eruta Sm (PENS), Öl (PENS), Vr (PENS) - 2643 Agrotis ipsilon Me (AGDS 71 enl. RYRS), - 2660 Noctua janthe Bo (PHNS) - 2678 Diarsia florida Me (AGDS 51 enl. RYRS) - 2713 Protoschinia scutosa Vg (JMKS)

Figurtexter
Tab. 1. Fynd av storfjärilsarter i Sverige 1998 vilka representerar en partiell andra generation.
Fig. 1-12. Leptidea, habitus, naturlig storlek (natural size). – Första raden (first row) 1-3. Skogsvitvinge (Wood White), Leptidea sinapis, försommargenerationen (1 st generation). -Andra raden (second row) 4-6. Ängsvitvinge (Réal´s Wood White), Leptidea reali, försommargenerationen (1 st generation). – Tredje raden (third row) 7-9. Skogsvitvinge (Wood White), Leptidea sinapis, sommargenerationen (2 nd generation). – Fjärde raden (fourth row) 10-12. Ängsvitvinge (Réal´s Wood White), Leptidea reali, sommargenerationen (2 nd generation). -1. hane (male), To, Kuokso 26.6.1974 leg. E. von Mentzer. - 2. hane (male), Dr, Hässle 23.6.1997 leg. G. Palmqvist. - 3. hona (female), Dr, Hässle 23.6.1997 leg. G. Palmqvist. - 4. hane (male), Ån, Arnes 24.6.1998 leg G.Palmqvist. - 5. hane (male), Sm, Solnehult 16.6.1996 leg. G. Palmqvist. - 6. hona (female), Sö, Erikslund, Tyresta 13.6.1995 leg. G. Palmqvist. - 7. hane (male), Sö, Råby, Rönö 29.7.1971 leg. P.-E Böcklin. - 8. hane (male), Sö, St. Vika 29.7.1997 leg. G. Palmqvist. - 9. hona (female), Sö, Råby, Rönö 2.8.1971 leg. P.-E. Böcklin. - 10. hane (male) Frankrike, Pyrénées Orientale, Mont Louis 15.7.1991 leg. E. von Mentzer. - 11. hane (male), Up, Ella, Näsby 1.8.1976 leg. E. von Mentzer. - 12. hona (female), Sö, Råby, Rönö 29.7.1971 leg. P.-E. Böcklin. Foto: G. Palmqvist.
Fig. 13-14. Leptidea, genitalier hanar (males). - 13. överst (above) Leptidea sinapis. - 14 underst (below) Leptidea reali. ae = aedeagus, sc = saccus. Foto: H. Hellberg.
Fig. 15-16. Leptidea, genitalier honor (females). - 15. vänster (left) Leptidea sinapis. -16. Leptidea reali, höger (right). db = ductus bursae. Efter Lorkovic 1993.
Fig. 17. Skogsvitvinge, Leptidea sinapis (Linnaeus, 1758), typdjuret i Linnés samling. Foto: Martin Honey, British Museum

Rapportörer
AEPS= Peder Andrén, AGDS= Tage Allegård, ARNS= Sten- Arne Andersson, ASJS= Börje Andersson, ATTS= Ulla Britt Andrén, BEFS= Christer Bergendorff, BJOS= Jan Olov Björklund, BÖNS= P-E Böcklin, BPOS= Per Olof Bengtsson, BSÖS= Sören Bergren, BZZS= Per Erik Betzholtz, BÅBS= Bengt Åke Bengtsson, DJÖS= Jörgen Dahlén, EFAS= Stefan Ekroth, EGQS= Göran Engqvist, EKIS= Bruno Enekvist, ELHS= Claes Eliasson, EQTS= Håkan Elmquist, ERNS= Harald Eriksson, EÅAS= Åsa Eriksson, EÅTS= Båtel Enekvist, FAZS= Marcus Franzén, FHDS= Nils Forshed, FKIS= Krister Frid, FOUS= Marcus Forslund, FPLS= Per Frederiksen, FROS= Jörgen Frohmark, FYKS= Ingemar Fryklund, FZMS= Mats Franzon, FÄNS= Johan Färnstrand, GUSS= Bertil Gunarsson, GÅMS= Mats Gårlin, HEYS= Benny Henriksson, HGNS= Göran Hagerum, HHLS= Hans Hellberg, HTIS= Bertil Hallmer, HYDS= Nils Hydén, IMBS= Lars Imby, JBKS= Hans Jörbeck, JCAS= Anders Jacobsson, JGAS= Gunnar Johansson, LGÖS= Göran Liljeberg, JHES= Henrik Jeansson, JLÅS= Lars- Åke Janzon, JMLS= Mikael Jeansson, JOJS= Jan Jonasson, KAHS= Hans Karlsson, KDVS= Dave Karlsson, KJCS= Clas Källander, KJKS= Karl Källander, KSMS= Peter Koch- Schmidt, KURS= Lars Kullmar, LJRS= Jesper Lind, LKHS= Hans Lindmark, LLVS= Lars Olof Liedén, LNHS= Henrik Lind, LNYS= Ronny Lindman, LTSS= Mats Lindeborg, MG-S= Naturhistoriska museet i Göteborg, MTZS= Erik von Mentzer, OAOS= Anders Ohlsson, PEBS= Bert Petterson, PENS= Carl-Åke Pettersson, PGAS= Göran Palmqvist, PHNS= Hans Petersson, PNGS= Gunnar Persson, ROAS= Anders Robertsson, RPLS= Göran Ripler, RYRS= Nils Ryrholm, SEHS= Peter Streith, SIRS= Ingvar Svensson (Staffanstorp), SJTS= Jan Sjöstedt, SLES= Lennart Sanded, SNTS= Thure Svensson, SVNS= Ingvar Svensson (Österslöv), TBÖS= Björn Torstenius, THMS= Erik Tham, TSSS= Stig Torstenius, WCMS= Bengt Wickholm, WEDS= Bengt Wendel, WMAS= Magnus Wedelin, ÅCHS= Christer Ågren, ÅKMS= Per- Magnus Åhrén, ÖRDS= Jan Olof Ördén

Tack
Ett varmt tack till alla rapportörer som möjliggjort denna sammanställning. Ett särskilt tack riktas till Nils Ryrholm, Clas Källander, Mats Lindeborg och Magnus Wedelin för värdefulla synpunkter på manuset. Genom Stig Torstenius försorg fick jag tillgång till Erik von Mentzers efterlämnade material, angående Leptidea reali, vilket jag tackar för. Slutligen ett stort tack till Hans Hellberg och Martin Honey för hjälp med bilderna.

Cederholm, L. 1978. Namnkoder - ett förslag till enhetliga personangivelser inom biologin. – Ent. Tidskr. 99: 135-141.
Cederholm, L. 1991. Svenska Zoolog-listan. Stencil. Zoologiska Museet i Lund.
Eggertsson Karlström, C. 1999. Väder och vatten. En tidning från SMHI - väderåret 1998.
Ehnström, B., Gärdenfors, U. & Lindelöw, Å. 1993. Rödlistade evertebrater i Sverige. Uppsala. (Databanken för hotade arter).
Eliasson, C.U. 1999. Veronikanätfjärilen (Mellicta britomartis). Biologi och utbredning norr om Millemålasjön, Nybro kommun. Rapport 1999:1. Miljökontoret, Nybro kommun.
Forster, W. & Wohlfart. T. A. 1981. Die Schmetterlinge Mitteleuropas. Spanner (Geometridae). Franckh´sche Verlagshandlung. Stuttgart.
Henriksen, H.J. & Kreutzer, I. 1982. Skandinaviens dagsommerfugle i naturen. Skandinavisk Bogforlag. Odense.
Hydén, N. 1998. Eupithecia millefoliata (Geometridae) i NV Europa 1940-1998. – Ent. Tidskr. 119(2): 65-76.
Karsholt, O. & Stadel Nielsen, P. 1998. Revideret katalog over de danske Sommerfugle. Entomologisk Forening og Lepidopterologisk Forening. Köpenhamn.
Lorkovic, Z. 1993. Leptidea reali Reissinger 1989 (=lorkovicii Real 1988), a new European species (Lepid., Pieridae). – Nat.croat 2 (1): 1-25.
Mazel, R. & Leestmans, R. 1996. Relations biogéographiques et taxonomiques entre Leptidea sinapis et L. reali Reissinger en France, Belgique et régions limotrophes (Lepidoptera: Pieridae). – Linneana Belgica XV no 8: 317-328.
Mikkola, K. & Honey, M. 1993. The Noctuoidea (Lepidoptera) described by Linnaeus. – Zoological Journal of the Linnean Society 108: 103-169.
Mossberg, B., Stenberg, L. & Ericsson, S. 1992. Den nordiska floran. Wahlström & Widstrand.
Nordström, F. 1947. För svenska faunan nya fjärilar jämte några andra. – Opusc. Ent.XVII: 159-172.
Nordström, F., Opheim, M. & Valle, K.J. 1955. De fennoskandiska dagfjärilarnas utbredning. Lund. C. W. K. Gleerup.
Palmqvist, G. 1976. Intressantare fynd av Macrolepidoptera i Sverige 1975. – Ent. Tidskr. 97: 43-44.
Palmqvist, G. 1988. Intressanta fynd av Macrolepidoptera i Sverige 1987. – Ent. Tidskr. 109: 59-64.
Palmqvist, G. 1990. Intressanta fynd av Macrolepidoptera i Sverige 1989. – Ent. Tidskr. 111: 61-68.
Palmqvist, G. 1997. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 1996. – Ent. Tidskr. 118 (1): 11-27.
Palmqvist, G. 1998. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 1997. – Ent. Tidskr. 119 (1): 13-27.
Porter, J. 1997. The Colour Identification Guide to Caterpillars of the British Isles (Macrolepidoptera). Viking.
Réal, P. 1988. Lepidoptères nouveaux principalment Jurassiens. – Mémoires de Comité de Liaison pour les Recherces Ecofaunistiques dans le Jura. Publication apériodique. Mémoire No 4: 17-24. Besancon
Ryrholm, N. 1994. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 1993. – Ent. Tidskr. 115 (1-2): 37-44.
Ryrholm, N. 1995. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 1994. – Ent. Tidskr. 116 (1-2): 31-45.
Ryrholm, N.& Ohlsson, A. 1998. Intressanta fynd av fjällfjärilar i Sverige 1997. – Ent. Tidskr. 119 (1): 41-45.
Ryrholm, N. & Ohlsson, A. 1999. Intressanta fynd av fjällfjärilar i Sverige 1998. – Ent. Tidskr. 120 (1-2): 43-53.
Svensson, I. & Palmqvist, G. 1990. Förteckning över svenska fjärilsnamn. Stockholm (Naturhistoriska Riksmuseet & Entomologiska Föreningen).
Svensson, I., Elmquist, H., Gustafsson, B., Hellberg, H., Imby, L. & Palmqvist, G. 1994. Catalogus Lepidopterorum Sueciae. Stockholm (Naturhistoriska Riksmuseet & Entomologiska Föreningen).
Tolman, T. & Lewington, R. 1997. Butterflies of Britain & Europe. Collins Field Guide. Harper Collins Publishers.
Wedelin, M. 1998. Tre för Sverige nya storfjärilar (Macrolepidoptera) funna i Falsterbo. – Ent. Tidskr. 119 (1): 29- 34.
Wiklund, C. 1977. Oviposition, feeding and spatial separation of breeding and foraging habitats in a population of Leptidea sinapis (Lepidoptera). – Oikos 28: 56-68. Copenhagen.

---

 © Sveriges Entomologiska Förening
Kontakt webbansvarig