Beskrivning
En på håll till synes alldaglig gräsfjäril med
gråbruna vingöversidor. På nära håll framträder en rad av gulkantade,
delvis stora ögonfläckar, som tangerar varandra längs vingarnas yttre del.
Ovansidans ögonfläckar är rent svartbruna inuti medan undersidans
ögonfläckar har en liten vit mittprick. Vingundersidans gula och svartrandiga
marginalband de bredd gulkantade ögonfläckarna och de uttrycksfulla vita
markeringarna längre in på vingplanet gör denna gräsfjäril till en av våra
mest bedårande arter.
Utbredning och status
Arten förekommer inom ett område på ca 50 km² söder
om Linköping i Östergötland. Den sammanlagda ytan av lokalerna där den lever
är dock bara ca 150 ha. På Gotland finns den inom ett område mellan Roma och
Stånga på ca 200 km². Lokalernas sammanlagda areal är där betydligt större
än 150 ha, men den korrekta siffran är okänd. Arten har tidigare funnits vid
Norrköping och Söderköping, på Medhamra äng vid Vadstena i Östergötland
samt vid Stehag i Skåne. Den förekommer endast lokalt inom större delen av
sitt totala utbredningsområde, vilket sträcker sig från södra Fennoskandien
genom centrala Europa mot Ryssland, Nord- och Centralasien till Japan.
Populationer är troligen större i de östra delarna av utbredningsområdet än
i de västra. Dårgräsfjärilen bedöms som akut hotad eller sårbar i sju
europeiska länder och är upptagen på Bernkonventionens lista över hotade
arter i Europa.
Ekologi
Dårgräsfjärilen lever i Östergötland i öppna
lövskogar, vanligtvis bestående av ek med ett välutvecklat buskskikt av
hassel på frisk mark. På Gotland är habitatet delvis annorlunda; öppen
ängstallskog med ett välutvecklat buskskikt av brakved, rönn, en och oxel på
frisk mark. Fältskiktet i de båda områdena är däremot relativt likartat.
Det finns rikligt med lundstarr (Carex montana) på lokalerna. Arten har
en generation per år. Fjärilarna är aktiva från slutet av juni till slutet
av juli. Både hanarna och honorna flyger framförallt i gläntor, men honorna
utnyttjar även mera slutna områden för sin äggläggning. Äggen läggs en
bit in i kantzonen mellan öppen mark och slutet buskskikt. Övervintringen sker
i larvstadiet. Larverna lever i Östergötland huvudsakligen på lundstarr
(Bergman, opubl.) och troligen utnyttjas samma värdväxt även på Gotland.
Fjärilarna har dålig spridningsförmåga och flyttade vid märkning- och
återfångstförsök maximalt 700 m. De var mer benägna att flytta sig över
skogsmark än öppen mark (Bergman, opubl.). Ovanstående uppgifter baseras i
huvudsak på undersökningar i Östergötland.
Hot
Granplantering, slutavverkning, hård röjning och
gallring. Fjärilen hotas i Östergötland framförallt av att lokalerna växer
igen eftersom endast ett fåtal av dem hävdas. Gotlandslokalerna verkar inte
lika känsliga för igenväxning.
Åtgärder
Samtliga förekomster i Östergötland bör skyddas liksom
även lämpliga men än så länge obesatta lokaler i närheten. Många av
lokalerna måste också röjas och hävdas. Ett lätt bete är troligen den
bästa metoden. På Gotland, där utbredningsområdet är större, är ett
försiktigt skogsbruk (plockhuggning) på dårgräsfjärilens lokaler troligen
möjligt, förutsatt att det finns orörda lokaler i närheten från vilka den
kan återkolonisera områdena efteråt.
Referenser
- Bergman, K.-O. 1996. Röjning i lövskogen
kan rädda dårgräsfjärilen. Fauna och Flora (2–3):
6–11.
- Bergman K.-O. 1998. Host plant choice, habitat selection,
dispersal ability and population structure of a threatened butterfly, Lopinga
achine. Licentiatavhandling nr 686. Linköpings universitet.
- Bergman, K..-O. 1999. Habitat utilization by Lopinga achine
(Nymphalidae: Satyrinae) larvae and ovipositing females: implications for
conservation. Biological Conservation 88:
69–74.
- Bergman, Karl-Olof.
2006. Åtgärdsprogram för bevarande av Dårgräsfjäril (Lopinga achine).
Naturvårdsverket.
- Enekvist, B., Elmqvist, H., Forslund, M. 1992.
Dårgräsfjärilen - akut utrotningshotad art på Gotland. Natur
på Gotland 1: 4–7.
- Heath, J. 1981. Threatened rhopalocera (butterflies) in
Europe. Europarådet. Nat. and Environment, ser 23:
119. Strasbourg.
- Kjellander, E. 1943. Pararge
achine Scop. (Deianira L.)
en fjäril som kanske försvunnit från vårt land, jämte anknytande
djurgeografiska reflektioner. Opusc. Ent. 8: 830–838.
- Nordström, F. 1955. De fennoskandiska
dagfjärilarnas utbredning. Lund.
Förf.
Bengt Ehnström 1986. Rev. Karl-Olof Bergman 1995.
© ArtDatabanken, SLU 2000
Foto
©
Hämta artfaktablad uppdaterat 2005 som
pdf-fil.
|