Ekhjärtknäppare  Cardiophorus gramineus

Ekhjärtknäppare  Cardiophorus gramineus (Scopoli, 1763)
Elateridae, Coleoptera, Insecta.


Akut hotad (CR)

Utbredning och status
En mycket sällsynt och ytterst lokalt utbredd art som är påträffad på ett par lokaler i Kalmar län nämligen vid Strömsrum och Halltorps hage. I Småland påträffades arten för första gången 1951 och sista exemplaret blev funnet 1977. I Halltorps hage är arten påträffad mellan 1949 och 1964. Våren 2002 gjordes ett fynd av en halssköld i Halltorps hage (1). Arten är närmast funnen i England och Tyskland. I England är arten ej påträffad under 1900-talet. I Tyskland anges arten som tämligen allmän i speciellt södra delen av landet.

Biologi
Arten lever i anslutning till gamla träd. I Sverige är arten tagen på och i gamla hålekar. I Tyskland är arten även tagen i anslutning till gamla tallar och larven kan där förekomma i sanden vid basen på träden. I Sverige indikerar fynden att larvutvecklingen försiggår inne i trämjölet inne i stammarna på ekarna. Förmodligen lever även larven till denna art som rovdjur på andra insektslarver. De fullbildade skalbaggarna kläcks på hösten och övervintrar inne i hålträden. De har i Sverige visat sig framme redan i maj.

Hot
Genom att arten i Sverige är knuten till gamla, grova hålekar är utvecklingsplatsen en stor bristvara i landskapet. Förmodligen måste även träden stå solexponerade genom att arten lever som värmerelikt hos oss. Troligen hänger artens eventuella framtida existens i landet på hur i främst hand Strömserumslokalen sköts. Flera passande träd har avverkats under sen tid och några av de kvarvarande träden står nu beskuggade. Arten är ganska lätt att fånga in då den lämnar stamhåligheterna på försommaren och skulle en population finnas kvar i något gammalt hålträd runt Kalmarsund är förmodligen stammen av djur så individsvag att den ej tål någon form av insamling.

Åtgärd
Gamla hålekar bör generellt bevaras och kontinuerligt friställas inom det aktuella området liksom i andra delar av landet. Fler ekar under uppväxt bör friställas så att frekvensen av hålträd om 300 - 400 år ej äventyras. En riktad inventering borde göras inom Strömserumsområdet för att visa om arten fortfarande finns kvar i någon hålek och de kommande åtgärderna utformas efter detta. På grund av alla andra rödlistade arter som även finns i områdets hålekar bör naturligtvis ingen avverkning av gamla, ihåliga ekar ske inom området. Träden bör dessutom friställas så att de ej växer in i barrskog som har skett på flera ställen. Förmodligen har arten redan försvunnit i Halltorps hage. Någon form av insamling av ytterligare exemplar bör ej ske och arten bör fridlysas i Kalmar län.

Referenser

  • Horion, A. 1953. Faunistik der mitteleuropeischen Käfer. III:226-227. München.
  • Nilsson, S. G. & Baranowski, R. 1994. Indikatorer på jätteträdskontinuitet - svenska förekomster av knäppare som är beroende av grova, levande träd.- Ent. Tidskr. 115: 93.
  • Palm, T. 1953. Anteckningar om svenska skalbaggar VII-VIII.- Ent. Tidskr. 74:175.
  • Palm, T. 1954. Anteckningar om svenska skalbaggar IX.- Ent. Tidskr. 75:18.
  • Palm, T. 1959. Die Holz- und Rindenkäfer der süd- und mittelschwedischen Laubbäume. Opusc. Ent. Suppl. XVI:244.

1997, B. Ehnström, förf,  (1) kompletterad 2002 av Markus Forslund
© 1997 ArtDatabanken.
Foto © Rune Axelsson

« Tillbaka

 © 2010 Sveriges Entomologiska Förening
Webbansvarig: Markus Forslund
Senast uppdaterad: 2010-05-08