Notice: Undefined index: HTTP_REFERER in D:\HostingSpaces\vdcshobh\sef.nu\wwwroot\index.php on line 13
Sveriges entomologiska förening | Trollsländor, flicksländor och jungfrusländor (Odonata)

Trollsländor är stora insekter som lätt känns igen på att de har långsmal kropp, långa vingar och vackra färger. De är utpräglade rovdjur och är förbluffande skickliga flygare, vilket de har stor nytta av när de jagar sina byten. Vingarna kan röras helt separat från varandra och många trollsländor kan till och med flyga baklänges. De har stora framträdande ögon och mycket bra syn, vilket också är en fördel när de ska upptäcka och fånga sina byten, som kan bestå utav fjärilar, flugor, andra trollsländor m.m. Antennerna är mycket små (ser ut som ett par korta borst), vilket avslöjar att trollsländor i princip saknar luktsinne. Hos larverna fungerar antennerna dock som ett viktigt känselorgan. Trollsländor är knutna till vatten för sin fortplantning, och det är också i anslutning till vatten som de oftast påträffas flygande kors och tvärs. Speciellt icke könsmogna individer kan dock ses långt från vattnet ibland.

fulvahona

Trollsländorna är indelade i två grupper (underordningar): egentliga trollsländor samt flick- och jungfrusländor. De egentliga trollsländornas vetenskapliga namn, Anisoptera, betyder ungefär ”vingar med olika form”, medan flick- och jungfrusländornas namn, Zygoptera, betyder i det närmaste ”vingar med samma form”. Detta är bra att komma ihåg när man ska skilja de båda grupperna åt. Vingspannet på våra svenska arter varierar från 25 till 110 mm.

781px-Calopteryx_virgo2 (250x192)Trollsländorna tillbringar största delen av sitt liv som larv (nymf) i vatten. Det finns dock två undantag bland flicksländorna: släktet smaragdflicksländor Lestes lever nästintill lika stor del som larv och vuxen medan släktet vinterflicksländor Sympecma lever större delen av sitt liv som vuxen (imago) på land. Trollsländor tillhör de ”primitiva” insekterna, och saknar puppstadium under förvandlingen från ägg till vuxen. Puppstadium finns t.ex. hos fjärilar, som har fullständig (holometabol) förvandling. Trollsländor har istället ofullständig (hemimetabol) förvandling, vilket innebär att larven som kommer ur ägget växer till och ömsar sitt yttre hudlager ett antal gånger (ett tiotal för just trollsländor), för att sedan i sista stadiet bli till en fullbordad insekt. Liksom de flesta insekter som vi i dagligt tal kallar sländor (med undantag för vissa), lägger trollsländor sina ägg i vatten, eller i nära anslutning till vatten, där även larverna lever fram tills de är redo att krypa upp, t.ex. på ett grässtrå, för att fullborda sitt sista förvandlingssteg.

523px-Anisoptera_larva (218x250)Larverna (nymferna) liknar de vuxna trollsändorna med sina stora fasettögon, långa ben, korta antenner och sin långsträckta bakkropp. Det finns dock ett par saker som skiljer larverna från de vuxna. Först och främst har de väldigt små, förkrympta vingar, som visar sig först i de senare larvstadierna. Egentligen rör det sig endast om vinganlag om man ska vara helt korrekt. Dessutom är mundelarna byggda på ett annat sätt. De består utav en så kallad fångstmask som i vila ligger dubbelvikt under främre delen av kroppen och kan slungas fram, likt en katapult, för att fånga byten. Anledningen till att det kallas fångstmask är att hela strukturen hos en del arter täcker hela ansiktet och ser därav ut som en skyddsmask. Eftersom larverna lever i vatten andas de genom ett slags gälar, s.k. trakégälar, vilka är placerade på olika ställen hos de egentliga trollsländorna och flick- och jungfrusländorna. På de egentliga trollsländorna är de korta och sitter fästade längst bak på bakkroppen vid tarmöppningen, medan de hos flick- och jungfrusländor bildar långa, platta utskott som sitter fästade längst bak på bakkroppen. Larverna är väl kamouflerade mot bottnen och därför kan de skifta i allt från sandfärgade till mörkt bruna.

När larven genomgått samtliga hudömsningar är den redo att byta skepnad och bli en fullbildad trollslända., En tidig, varm morgon kryper den upp ur vattnet, oftast på ett strå eller en gren i vattnet, men det kan också vara en sten eller något liknande, för att kläckas som vuxen individ. Denna process kallas metamorfos. Trollsländor kan ha en utvecklingstid från 1–6 år beroende på vattentemperatur och födotillgång. En art som har en utvecklingstid på 1–2 år i Skåne kan ha en utvecklingstid på 5–6 år i norra Sverige. I varmare länder kan trollsländor till och med ha flera generationer under ett år. Under vintern när temperaturen i vattnet är under 8–10 grader går larven in diapaus (vinterdvala) och tillväxer i princip inte alls, men under sommaren när vattentemperaturen är högre kan den växa väldigt snabbt. Exakt vad det är som gör att larverna väljer att krypa upp ur vattnet för att ta sig ur sin larvhud vet man inte. Liksom en fjärilslarv som ska förpuppas slutar den äta en tid innan den kryper upp och gör sig redo för ett liv som vuxen. Den slutar också äta inför varje hudömsning. Den främre delen av sländan kommer först ut ur larvhuden, sedan följer ben och vingar och till sist drar sländan ut den långa bakkroppen och gör sig fri från sin larvhud. Om man studerar larvhuden kan man se att det sticker ut små vita trådar där larvhuden spricker upp. Det är delar av trakégälarna som dras ut för att trollsländan ska kunna andas när den lämnar vattnet.  Därefter pumpar trollsländan ut sin kroppsvätska i samtliga delar av kroppen och ut i vingarna. Nykläckta sländor är ytterst sköra och mjuka och sårbara för vädrets makter och fiender. Om det blåser mycket den dag de kläcks eller om de råkar de sätta sig för nära något föremål som är i vägen kan de skadas under kläckningen och aldrig kunna ta sina första vingslag. Som nykläckt är en trollslända glansig och saknar sina vackra färger (den får inte sin definitiva färg förrän den uppnått könsmognad). Vingarna är nästan mjölkvita. Men efter bara några timmar, beroende på vädret, börjar skelettet och vingarna stelna och man börjar kunna skönja sländans färger. Först då är den redo att ta sina första vingslag.

Hitta mer fakta på Trollsländeföreningens hemsida.

Litteratur

Svenska trollsländeguiden : en fälthandbok. Billqvist, M., Swash, A., Smallshire, D. 2012.
Trollsländor i Sverige – en fälthandbok. Länsstyrelsen i Södermanlands län, Entomologiska föreningen i Stockholm. 2007.

Askew R. R. (2004, 2 ed.). The Dragonflies of Europe. Apollo Books.
Dannelid, E. & Sahlén, G. (2008, 2 ed.). Trollsländor i Sverige – en fälthandbok.
Dijkstra, K.-D. B. & Lewington, R. (2006). Field Guide to the Dragonflies of Britain and Europe. British Wildlife Publishing.
Fraser, F.C. (1956, 2 ed.). Odonata. Handbooks for the identification of the British Insects. 1:10.
Wildermuth, H., Gonseth, Y., and A Maibach. (2005). Odonata Die Libellen der Schweiz. Fauna Helvetica. 12.
Wildermuth, H., Gonseth, Y., and A Maibach. (2005). Odonata Les libellules de Suisse. Fauna Helvetica. 11.
Heidemann, H. & Seidenbusch, R. (2002, 2 ed.). Die Libellenlarven Deutschlands. Die Tierwelt Deutschlands. 72.
Dijkstra, K-D.B., Kalkman, V.J., Ketelaar, R., and M.J.T. van der Weide (2002). De Nederlandse Libellen. Nederlandse Fauna. 4.
Landin, B.O. (1967). Ordning Odonata. Fältfauna. Insekter 1:123-132.
May, E. (1933). Libellen oder Wasserjungfern(Odonata). Die Tierwelt Deutschlands. 27.
Nielsen, O.F. (1998). De Danske Guldsmede. Danmarks dyreliv. 8.
Nilsson, A (ed). 1997. Aquatic insects of Northern Europe. A taxonomic handbook, Vol. 2: Odonata. Diptera.
Sahlén, G. (1996). Sveriges Trollsländor. Fältbiologerna.
Sandhall, Å. (2000, 2 ed.). Trollsländor i Europa. Interpublishing.
Sjöstedt, Y. (1914, 2 ed.). Psedoneuroptera Sländor Odonata, Trollsländor. Svensk Insektsfauna. 3.
Smallshire, D. and Swash, A. (2010, 2 ed.). Britain’s Dragonflies.
Tuxen, S.L. (1976). Odonata. The Zoology of Iceland. 3(39a).

Bidragande författare: Linda Strand
Faktagranskning: Linda Strand
Litteraturlista: kompilat av Naturinorr, samt nät (Thomas Persson Vinnersten)
Specialistkontakt: Linda Strand