Episyrhus_balteatus-ZIMG1601 (250x167)Lite fakta

Tvåvingarna är kanske den mest mångformiga av alla insektsordningarna när det gäller utseende och levnadssätt. De flesta ser ut som det vi kallar för myggor och flugor. Men det finns arter som i vuxet tillstånd liknar en liten korv, kula, pinne, lus, humla, geting eller spindel. Andra ser ut som små extremt håriga fjärilar och åter andra har otroligt tunna långa ben som nästan tre gånger längre än kroppen.

Alla dessa, och även de mer vanliga arterna kan man dock nästan alltid (i vuxet tillstånd) skilja från alla andra insekter genom att de har små klubblika balansorgan, s.k. svängkolvar, på mellankroppen. Ännu tydligare blir det när man ser att de har endast ett par vingar, medan nästan alla andra insekter har två par. Nu finns det förstås ovingade arter av tvåvingar och då får man försöka hitta sväng-kolvarna.

Med hjälp av svängkolvarna har många av flugorna blivit några av världens skickligaste flygare. Försök slå en husfluga med handen! Innan slaget når fram hinner den räkna ut precis vart handen ska hamna och flyga iväg i en annan riktning.

I Sverige finns cirka 115 familjer och nästan 7 500 arter av tvåvingar. Antalet ökar med fler än 50 arter per år. Det är så många som är okända att om du vill ge dig in på en grupp och bli expert så är det troligt att du hittar en ny art inte bara för Sverige utan även för vetenskapen.
Omkring 130 000 arter av tvåvingar är kända i världen men troligen är det långt mindre än hälften av alla som egentligen finns.

Ochlerotatus_punctor_male (166x250)Så här skiljer man på mygg och flugor och familjerna

Tvåvingar delas in i myggor (Nematocera) och flugor (Brachycera). Vuxna myggor har långa eller korta antenner med många liknande leder som oftast är fler än 5. Vuxna flugor har ofta korta antenner med inte fler än 5 olikformade leder.

Gränsen mellan myggor och flugor är dock inte skarp, men om man är lite van så är vingribborna det bästa sättet att skilja inte bara myggor och flugor åt, utan även de olika familjerna.

En del arter kan artbestämmas genom foton och förstoringsglas, men för de flesta krävs lupp eller mikroskop.

Här finns de och så här lever de

Du kan hitta tvåvingar överallt i Sverige utom i havsdjupen. De finns från Kebnekaises topp till botten av våra djupaste sjöar och några märkliga former av mygg lever på havsytan i Atlanten och Östersjön. Slår du med en vanlig insektshåv en kvart någonstans i Sverige en solig sommardag så kan du få ihop upp till 100 arter.

De flesta tvåvingar i Sverige har larver som lever som nedbrytare av dött material och är därmed viktiga för omsättningen av näringsämnen. Bland dessa finns några flugor (spyflugor, puckelflugor) med larver som lever i lik (inklusive människor) och är viktiga indikatorer inom kriminaltekniken.
Många andra tvåvingar är rovlevande som larver eller vuxna, eller parasiter som larver. Bland våra mest kända blomflugor finns till exempel många rovlevande arter.

Cirka tio familjer av tvåvingar ger oss och andra ryggradsdjur bekymmer genom att de suger blod, mest kända är stickmyggor, knott, svidknott, bromsar, lusflugor och enstaka arter av husflugor. Det är knappt 120 arter i Sverige som kan suga blod av människor.

Det finns några ”jättar” av tvåvingar i Sverige. Den största harkranken mäter 10 cm från frambenets framspets till bakbenets slutspets. De flesta tvåvingar är dock 2-7 mm. Gallmyggor, puckelflugor och gulflugor tillhör minstingarna där vissa blir endast 0,5 mm som vuxna.

Vill du veta mer

Den bästa boken för att bestämma myggor och flugor till familjerna i Sverige är ”The European Families of the Diptera” av Pjotr Oosterbroek Den är bra även för nybörjare.

Många fotointresserade med intresse för tvåvingar tittar på Diptera Info där man även kan publicera egna foton och få dem bestämda av världens ledande experter.

För välkända arter kan man som komplement för artidentifiering använda sig av den svenska Artportalens bildarkiv hos ArtDatabanken.

Alla svenska arter av Blomflugorna (Syrphidae) behandlas i två praktfulla delar av av Nationalnyckeln. Textförfattare är Hans Bartsch.

Litteratur

Eftersom Diptera innehåller en sådan stor mängd familjer, släkten och arter så är litteraturen oerhört omfattande. Målet är att här sammanställa ett urval av lämpliga skrifter.

Bidragande författare: Yngve Brodin
Faktagranskning: Yngve Brodin
Litteraturlista:
Specialistkontakt: Yngve Brodin