Några tips när man filmar insekter

Foto av Hans Bergren

Lite om att välja utrustning 

De senaste 10-20 årens teknikutveckling har inneburit en revolution för filmandet. Idag är det knappast någon som filmar med dom gamla smalfilmformaten dubbelåtta eller superåtta. Dessa har övertagits av olika videoformat som exempelvis VHS, Super VHS (S-VHS) och Hi-8. De båda sistnämnda är klart bättre än det gamla VHS-formatet men lite dyrare. 

Men även dom är på väg att ersättas av de väsentligt bättre digitala formaten. Låt vara att kamerorna än så länge är klart dyrare än de analoga, men resultatet är desto bättre. I amatörsammanhang är det DV-formatet som blivit det helt dominerande medan lite dyrare kameror (50 000 kronor och uppåt) ofta bygger på något av systemen DVCAM (Sony) och DVC-Pro (Panosonic m fl). Högre upp på prisskalan tillkommer andra digitala format men dom faller utanför den här genomgången. 

Vilket format skall man då välja? Ja det beror helt på vilka ambitioner man har med sitt filmande och inte minst hur mycket pengar man är beredd att lägga ut. I de allra flesta sammanhang räcker det billigare DV-formatet mycket väl vad gäller bildkvaliteten. Med det systemet kan man få helt professionella resultat om man valt en kamera med bra optik. Det är nämligen optikens kvalitet som oftast är avgörande för slutresultatet. Men flertalet kameror har idag så bra optik att man inte behöver bekymra sig om den saken. På de flesta moderna kameror finns möjlighet att ställa in optiken i ett s k makroläge. Men eftersom den här inställning bara kan göras i optiken i vidvinkelläge blir den filmade insekten inte så stor på rutan som man kanske skulle önska sig. På vissa kameror innebär makroläget att man kan filma med krypet nästan helt inpå frontlinsen. Men hur ofta accepterar levande kryp att man blir så närgången? 

Ett sätt att komma djuren lite närmare inpå livet kan vara att skaffa en närbildslins som skruvas på framtill på objektivet. Dom här linserna fungerar inom hela zoomområdet vilket innebär att man också kan filma i objektivets teleläge och det ger en rejäl ökning av förstoringsgraden. Vid stillbildsfotografering med spegelreflexkamera löser man problemet enkelt antingen genom att använda mellanringar eller ett särskilt makroobjektiv. Den möjligheten finns tyvärr inte hos videokameror i konsumentklassen – ännu. 

En av de största fördelarna med videotekniken jämfört med smalfilmen är ”filmkostnaden”. Videobanden är relativt billiga och framför allt, de kan återanvändas sedan man spelat över de bästa scenerna på annat band eller till datorn. Här visar sig en annan av fördelarna med DV-tekniken. Förlusten vid kopiering mellan DV-band är i praktiken försumbar. Någon försämring i kvaliteten på bilen är inte synbar på kopian vid en första kopiering. Däremot vet alla som kopierat band med den gamla VHS-tekniken att kvaliteten blir betydligt sämre på kopian. 

Några tips vid själva filmandet 

Inledningsvis – glöm inte att ta några sekvenser på omgivningarna och den miljö insekten lever i. Dom här sekvenserna är viktiga dels för att ge en korrekt ekologisk beskrivning av djuret (om nu det är syftet) dels för att ge en god dynamik åt den färdiga filmen där slutresultatet ofta tjänar på en växling mellan närbilder, halvbilder och miljöbilder. Glöm inte att film är rörelse. Filma därför gärna djuren när de håller på med något intressant beteende som parning, ätande eller när de själva blir uppätna av rovdjur. Sådana bilder berättar mycket mera om djurets biologi och beteende än rena artporträtt. Sådana kan förvisso också ha sin plats i en film för att beskriva själva utseendet men en uppradning av bilder på stillasittande insekter blir sällan någon bildmässigt spännande eller fängslande upplevelse för publiken. Däremot bör man vara mycket sparsam med in- och utzoomningar. Utnyttja gärna objektivets zoomomfång till att skapa variation i bildutsnittet, men zooma före filmningen, inte under. 

Uthållighet är en egenskap som är viktig vid all naturfotografering, inte minst vid filmning av insekter. Stanna gärna kvar på samma ställe under en längre tid och du skall se att det hela tiden händer spännande saker runt omkring som är värda att dokumentera. På en blomsteräng, en sydsluttning på sandig mark eller vid stranden av en liten damm eller sjö. 

Blåsten är ofta stillbildsfotografens värsta fiende. Så inte för filmaren där måttlig vind i stället kan ge liv åt bilden. Men ibland kan det bli för mycket också för filmaren. Då kan man ta till en del knep som gör att man ändå kan få hyggliga bilder med sig hem. Ett enkelt sätt att skapa lite lä är att spänna upp fiberduk på några blomsterpinnar. Fiberduk kan man skaffa i närmaste trädgårdsshop. Där finns också blomsterpinnar av olika storlekar att spänna upp väven på. 

Ett annat problem för videofilmaren är skarpt solljus som kan vara svårt för tekniken att hantera. Bilderna blir gärna ”hårda” med stor kontrast och s k blödningar uppträder, särskilt när man filmar röda objekt med VHS-kamera. Bästa resultatet får man oftast vid lätt beskuggning av objektet. Även här kan man utnyttja fiberduk som spänts upp mellan några kraftiga blomsterpinnar. Blir effekten otillräcklig är det bara att fästa ytterligare lager mellan pinnarna. 

Ibland kan det räcka med att lätta upp skuggorna med en reflexskärm. Om insekten håller sig på marken kan man lätt ställa upp en lite vit skärm som man skurit ut i lämpligt format ur en s k Kapa-platta. Många gånger klarar man sig också bra med ett stycke aluminiumfolie som skrynklats till för att ge en jämnare belysning. För att få lite bättre styrsel på folien kan man klistra upp den på en kartong eller ett stycke Kapa-platta. 

Sist men inte minst – glöm inte stativet! Även om många moderna kameror har inbyggd stabilisator är det sällan man lyckas riktigt bra utan stativ. Filmar man dessutom med närbildslins eller i teleläge blir skärpedjupet så litet att insekten lätt hamnar ur fokus om inte kameran är fast förankrad. 

Ljudet då? 

För den totala upplevelsen av en naturfilm spelar ljudet en viktig roll. Även om alla videokameror har inbyggd mikrofon är det svårt att lyckas få bra ljud med en sådan mikrofon. Betydligt bättre är att använda en lös mikrofon som kopplas till kameran. De flesta kameror har en särskild mikrofoningång. På så vis undviker man alla missljud som uppstår när man hanterar kameran och kvaliteten på ljudet blir avsevärt bättre, förutsatt att man inte valt den allra billigaste mikrofonen. 

En stor del av ljudarbetet gör man numera i samband med redigeringen då lämpliga ljud kan läggas på från andra upptagningar. Kanske har du tillgång till en Minidisc-spelare som passar utmärkt för ljudupptagningar till film. Redigering av film på dator har inneburit fantastiska möjligheter inte minst på ljudsidan.

« Tillbaka