lucanus_par

 lucanus_hona  lucanus_hane

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ekoxe    Lucanus cervus    (Linnaeus)

Ekoxehanen är Europas största och kanske mest egenartade skalbagge. Det breda huvudet med de långa, hornliknande käkarna ger honom ett imponerande utseende och gör att skalbaggen inte kan förväxlas med något annat djur. Honan är mindre och inte lika karakteristisk, ett förhållande som är mycket ovanligt bland insekter. Arten kan bli över 80 mm lång. ”Oxe” syftar förstås på de väldiga käkarna. Ännu mer passande namn är danskans eghjort och tyskans Hirschkäfer (hjortbagge) eftersom käkarna/hornen är något grenade. Ekoxen hör hemma i eklandskapet och är fortfarande lokalt ganska utbredd i den sydöstra delen av landet inte minst i de ekrika områdena i Blekinge, östra Småland, Öland och Östergötland. Ekoxen tycks föredra solexponerade sluttningar med ett glest ekbestånd där värmen når rotpartiet på träden. Eftersom områden med solöppna gammeleksbestånd blir allt sällsyntare blir även ekoxen alltmer lokal och sällsynt.

Skalbaggen är framme under slutet av juni och i juli och man hittar den lättast på savande ekar. Flera individer kan samlas på ett träd och där kan hannarna med hjälp av sina jättekäkar brottas med varandra. Det är honorna de kämpar om. Det finns en beskrivning från Tyskland där mer än 30 ekoxar påträffats på en savande ek. Merparten av baggarna, hannar och honor, utkämpade vilda bataljer med varandra om den eftertraktade maten. Framförallt i skymningen kan man med lite tur få se de jättelika baggarna komma flygande. Den karakteristiska siluetten med de uppåtriktade käkarna och den hängande kroppen avtecknar sig fint mot den ljusa kvällshimmeln. Larven, som behöver fyra-fem år för att utvecklas, lever i murken ved, särskilt stubbar och rötter. Ekstubbar är det vanligaste tillhållet men även andra lövträdsstubbar och sågspånshögar kan duga.

Ekoxen förekommer i Mellan- och Sydeuropa. Den förekommer inte i övriga Skandinavien men har tidigare funnits i Danmark där den troligtvis har utrotats. Den är sedan den 1 januari 2000 fridlyst i hela landet och står som ”sårbar” i den s.k. rödlistan. Ekoxen ingår i EU´s gemenskapslagstiftning (habitatdirektivet) som djurart av gemenskapsintresse, vilkas bevarande kräver att särskilda bevarandeområden utses.

Arten är utbredd i Blekinge, där den också är landskapsdjur. Självklart valdes den också till landskapsinsekt.

Foto: Åke Sandhall    Text: Per Douwes