EREMITALäderbagge    Osmoderma eremita   (Scopoli)

Läderbaggen eller ryssbaggen som den också kallas är en stor, brunsvart skalbagge, med läderartade, finrynkiga täckvingar. Den kan bli upp till 30 mm lång. Kroppsformen är ganska klumpig och påminner något om en stor mörk guldbagge. Den kännetecknas av en egendomlig lukt som påminner om läder som specialgarvats och gör att det kallas ”ryssläder”. Läderbaggen är knuten till ihåliga lövträd, främst ek, ofta i anslutning till gamla naturbetesmarker, parker och alléer. Larven lever inne i stamhåligheternas mulm där de gnager på den omgivande fastare men murkna veden. Arten kan utnyttja samma träd väldigt länge, om det fortfarande lever, vilket gör att stora mängder av den karakteristiska spillningen ansamlas i de ihåliga träden. Den fullvuxna larvens spillning kan ofta vara det lättaste sättet att konstatera förekomst av arten. Den är 6-8 mm lång, pelletsliknande, mera tillplattad än cylindrisk och rakt avskuren i båda ändarna. Övriga djurs spillning i denna miljö är antingen mindre eller mer cylindrisk. Larvutvecklingen varar normalt i tre år i norra Europa. Den fullbildade skalbaggen lever ca 15-20 dagar från mitten av juli till mitten av augusti. Den är svår att upptäcka då den håller till inne i hålträden och sällan tycks lämna trädet. Läderbaggen lever i en miljö där vi även har många andra s.k. rödlistade insekter.

Arten förekommer sällsynt och mycket lokalt från Skåne till Uppland och Västmanland. De flesta fyndplatserna ligger i sydöstra Sverige i anslutning till större gods och herrgårdar. Läderbaggen har flest antal förekomster i Östergötland, Småland och Blekinge. Den förekommer ytterst sällsynt i våra nordiska grannländer samt Baltikum och vissa länder i Mellan- och Sydeuropa. Den är fridlyst i Danmark, Finland och sedan 1 januari 2000 även i Sverige.

Arten är hotad inom hela sitt utbredningsområde och det är tydligt att vi har ett stort internationellt ansvar för arten. Läderbaggen ingår i EU´s gemenskapslagstiftning (habitatdirektivet) som prioriterad djurart av gemenskapsintresse, vilkas bevarande kräver noggrant skydd och att särskilda bevarandeområden utses. Genom bidrag från EU och Naturvårdsverket pågår ett projekt  i Sverige för att bevara lokalerna för läderbaggen och alla andra hotade arter i denna miljö.

Eftersom läderbaggens har sin största förekomst i Östergötland är den lämplig som landskapsinsekt.

Foto: Thomas Johanson    Text: Kjell Antonsson