strimlus2 Strimlus Graphosoma Lineatum (Linnaeus)
Ett fult namn på ett vackert djur. Strimlusen är ingen lus utan en skinnbagge. Genom sin storlek (10-11 mm) och röda färg med svarta längsstrimmor utgör de en praktfull anblick när de, ofta flera tillsammans, sitter i vita blommorna av flockblomstriga växter. Näringsväxterna är flockblomstriga växter, hos oss vanligen hundloka. I trädgårdar ses den ofta på kummin eller spansk körvel. Den är dock inte något skadedjur. Både nymfer och fullbildade djur suger fruktämnen och frön.

Arten övervintrar som fullbildad i lövförna i skogsbryn och under buskar. När näringsväxterna börjar blomma ses de där från juni-juli, sysselsatta med parning och äggläggning. Nymferna är bruna med gula teckningar. De blir fullbildade från början av augusti och är till en början blekt gulröda. I augusti till början av september flyger de till närbelägna övervintringsplatser. Arten behöver mycket sol och värme för sin utveckling. Solfattiga eller kyliga somrar hinner många djur inte bli fullbildade innan höstkylan kommer. Dessa djur dör, eftersom strimlusen bara kan övervintra som fullbildad insekt. Varma, solrika somrar ökar populationen i storlek, och kommer flera sådana i rad utökar strimlusen sitt utbredningsområde. Ogynnsamma somrar medför motsatsen. Arten uppvisar därför stora skillnader i individantal och i antalet rapporterade lokaler mellan olika år.

Arten har en vidsträckt utbredning från Mellan-och Sydeuropa bort till södra Sibirien och Centralasien. I Sverige hittades den första gången 1817 i Berga i östra Småland. Där fanns den kvar till mitten av 1850-talet, men påträffades där igen i början av 1940-talet och finns fortfarande kvar. Även från Skåne finns ett 1800-talsfynd. 1916 dök den upp i Södermanland (Enskede) där den hållit sig kvar och spritt sig. Strimlusen och är nu vanlig i stora delar av Södermanland, Uppland, södra Västmanland och Östergötland. Från östra Småland har den spritt sig till Öland. Under 1990-talet har den påträffats på Gotland, i västra Skåne och i Danmark. Alla dessa nyfynd kan tillskrivas spridning från Baltikum, Polen och Nordtyskland där strimlusen spritt sig norrut.

Strimlusen är med sin starka koppling till Södermanlands ett naturligt val som landskapsinsekt.

Foto: Rune Axelsson    Text: Carl Cedric Coulianos