upis_lStörre svartbagge Upis ceramboides (Linnaeus, 1758)

Större svartbagge är tydligt brandgynnad art som kan ha massförekomster under barken på branddödad björk. Den påträffas även sällsynt på andra lövträd som sälg och asp. Naturvårdshänsyn, som kvarlämnade sälgar på hyggen, ger svartbaggen bra överlevnadsmöjligheter. Den förekom tidigare i stort sett över hela landet, men under 1900-talet finns endast fynd från Dalarna och norrut. Det är den minskade förekomsten av gamla döda björkar som har gjort att arten försvunnit från södra Sverige. Födotillgången i form av solexponerade, grova björkar och hyggesbränning har minskat i norra Sverige, vilket gjort att den även gått tillbaka i Norrland. Larverna lever i mycelhaltig innerbark och splintved. Deras utveckling är minst två- eller treårig. De fullväxta larverna förpuppar sig sommartid under barken. Den fullbildade skalbaggen övervintrar och fortplantar sig följande vår.

Större svartbagge räknas idag som en hotad art och upptagen som ”sårbar” på den s.k. rödlistan. I Norrland är den fortfarande lokalt allmän, främst i Västerbottens och Norrbottens kustland. I Vindelns kommun är det fortfarande vanligt att ”köksskörven”, som den lokalt kallas för i Västerbotten, förekommer inomhus, när man eldar med björkved vintertid. Större svartbagge förekommer i det boreala barrskogsområdet på hela norra halvklotet.

Arten har gått mycket kraftigt tillbaka i landet men som fortfarande har en stark population i Västerbotten. Den är därför en värdig landskapsinsekt för landskapet.

Text: Markus Forslund Foto: Rune Axelsson