Svavelgul höfjäril Colias palaeno (Linnaeus, 1761) |
Bild |
En mycket karakteristisk
dagfjäril som med sina gula eller gulvita vingar med brett svart yttre band, knappast kan
förväxlas med någon annan fjäril i Hälsingland. Den vanliga citronfjärilen har
oftast slutat flyga då den Svavelgula höfjärilen kommer på vingarna. Om man granskar
ett exemplar närmare upptäcker man den vackra röda kant som omger varje vinge.
Grundfärgen hos hanen är som namnet anger svavelgul medan honan är gråvit till
grönvit. Vissa hanar kan dock i södra norrland ha en nästan gulorange grundfärg.
Colias hör till de många vackra släktnamn som Linnélärjungen Fabricius år
1807 hittade på. Ett Grekiskt bergsnamn fick här stå förebild. Artnamnet hämtade
Linné 1761 från sitt favoritområde, den grekiska mytologin där palaeno syftar på en
av de berömda nympherna.
Av de fem höfjärilar vi har i vårt land är den svavelgula vanligast. Den anses ha s k
cirkumpolär utbredning vilket innebär att den finns i såväl centrala och norra Europa,
norra Asien som i norra Nordamerika. Hos oss föredrar den moss- och kärrmarker där den
gärna, med en snabb flykt under juni - juli, patrullerar stora områden. I likhet med
övriga höfjärilar dröjer det till långt fram på förmiddagen innan de avslutat sitt
näringssök och börjar flyga på allvar. Riktigt aktiv blir den först vid middagstid i
klart solsken. Redan vid tretiden på eftermiddagen går den sedan oftast åter till vila.
De spetsigt ellipsformade röda äggen fästs enstaka på ovansidan av värdväxten
odon. Ägget mörknar dock till nästan blåsvart innan det kläcks. Den gröna larven
övervintrar som liten i andra larvstadiet i ett hopspunnet blad som faller till marken.
På våren och försommaren växer den ljusgröna larven till sig och får längs sidorna
ett klargult, nedtill mörkkantat band. Vid närmare sudier kan man här också se de
vita, svartkantade andningshålen. Den äter på natten men gömmer sig dagtid. Efter det
att larven ätit upp sig och blivit drygt 3 cm lång i början av juni väljer den ut ett
lämpligt strå eller tunn gren. Här spinner den en gördel som ger stöd till den
gröngula kraftigt välvda gördelpuppan som med sin kamoflageteckning är nästan
omöjlig att upptäcka under de drygt 2 veckor det tar innan fjärilen kläcks.
En karaktärsart på landskapets myrmarker och en välkänd fjäril hos många
naturintresserade personer och därför mycket lämplig som landskapsinsekt.
Text: Göran Sjöberg Foto: Lars Imby
« Tillbaka ©
2008
Sveriges Entomologiska Förening
Webbansvarig: Markus Forslund
Senast uppdaterad:
2008-08-24