Kommittén för svenska djurnamn

Kommittén för svenska djurnamn har inrättats av Svenska artprojektets ledningsgrupp, vid ArtDatabanken. Kommittén som hade sitt konstituerade möte 2004-03-11 ska arbeta med svenska namn på (i första hand) nordiska djurarter. Beträffande fågelnamn ska dock Sveriges Ornitologiska Förening ha huvudansvaret. De svenska namn som Kommittén beslutar blir normerande för namnanvändningen inom Svenska artprojektet, med rekommendation till andra verksamheter som använder svenska namn att också följa dessa beslut.

Kommitténs medlemmar  

Kommitténs uppgifter är:

- att ställa upp rekommendationer för hur svenska namn på djur bör vara utformade och hur de kan ändras 

- att granska förslag till namngivning och -ändring 

- att vid behov bistå i skapandet av nya svenska namn 

- att efter handläggning och lämplig justering fastställa listor för organismgrupper eller enskilda arter 

- att efter behov uppdatera och komplettera tidigare beslutade namnlistor 

- att hålla kontakt och utbyta erfarenheter med Sveriges Ornitologiska Förenings taxonomiska kommitté, Arbetsgruppen för svenska växtnamn, eventuella motsvarande grupper i våra grannländer samt, eventuella motsvarande grupper i våra grannländer samt svenska noden av Global Biodiversity Information Facility (GBIF) och FishBase vid Naturhistoriska Riksmuseet. 


Kommitténs principer för svenska namn 

1 Om etablerade namn redan finns, behåll dessa så långt som möjligt.
(Ju vanligare och mera välkänd arten är desto starkare bör denna princip gälla. För arter som är lite kända eller där namnet är fullkomligt missvisande kan principen lättare få stå undan. Likaså kan smärre språkliga justeringar eller förkortningar lättare accepteras om det är uppenbart att namnet avser samma art som tidigare.) 

2 Namnet bör säga något om arten, t.ex. om hur den ser ut, var eller hur den lever, speciella beteenden eller lätet.
(Undvik samtidigt att namnge efter karaktärer som är svårobserverbara, som t.ex. kräver avancerad teknik för att avgöra.) 

3 Namnet bör inte vara direkt missvisande.
(Om namnet t.ex. bygger på helt felaktig uppgift av värdväxt bör det bytas.) 

4 Namnet bör vara så kort som möjligt. 

5 Undvik flerordiga namn.
(Detta görs helst genom att finna alternativa benämningar i stället för att dra samman ett adjektiv med huvudnamnet.) 

6 Undvik namn som kan leda till inbördes förväxlingsrisk.
(T.ex. kan rökfärgad säckspinnare resp. röksäckspinnare lätt förväxlas.) 

7 Undvik självmotsägande namn.
(Dvärgjättemal eller röd grönbena är mindre lämpligt.) 

8 Undvik personnamn. 

9 Namnet bör vara lätt att uttala. 

10 Det vetenskapliga namnet kan vara en inspirationskälla men bör normalt inte användas rakt av.
(Risken är stor att det vetenskapliga namnet byts ut och då har plötsligt det svenska namnet inget berättigande. Dessutom säger ofta ett vetenskapligt namn inget för lekmannen, även om ett latiniserat svenskt namn kan vara stöd för att minnas det vetenskapliga.) 

11 Namnet får gärna spegla grupptillhörighet men bör samtidigt kunna överleva förändringar i klassificeringen av gruppen.
(Undvik dock att spegla hela systematiken i artnamnen. T.ex. kan familjen Julidae heta kejsardubbelfotingar medan arten Julus terrestris kan benämnas dolkkejsarfoting eller t.o.m. något där systematiken inte alls speglas.) 

12 Humor och fantasi är tillåtet så länge detta underlättar memorerandet av namnet, men namnet får inte vara löjeväckande eller anstötande. 

13 Hellre vackra och intresseväckande namn än sådana som ger negativa associationer. 

14 Undvik att namnge en av arterna med enbart gruppnamn och andra med epitet + gruppnamn.
(Sålunda inte guldbagge för en art och nordguldbagge för en annan.) 

15 Namnet bör vara tidlöst, undvik ”allmän”, ”vanlig”, ”dansk”, etc.
(En arts vanlighet och utbredning kan ändras relativt snabbt.) 

16 Använd hellre större och mindre än stor och liten; fast undvik helst dessa epitet helt och hållet.
(Stor och liten är kontextberoende – jfr stor rödmyra med liten skrikörn. Det är svårt att tala om flera ”liten ekbock”, och namnet går inte att ha i bestämd form (utan att böja – den “lilla ekbocken”). Det finns också större risk för missförstånd huruvida adjektivet tillhör artnamn eller inte om stor och liten används.) 

17 Namnet ska vara språkligt korrekt och ta hänsyn till svenska ordbildningsregler.
(T.ex. är placeringen av “s” viktig så att inte felsyftningar uppstår.) 

18 Vid sammansatta namn bör de enskilda ordleden vara lätt identifierbara för att undvika missförstånd.
(För namnet “Kvicksandbagge” är det inte klart om det är en kvick sandbagge eller en bagge som lever på kvicksand.) 

19 Finns norska, danska eller finlandssvenska namn på motsvarande arter bör dessa värderas för att i görligaste mån nå ett enhetligt namnskick inom Norden. 



Publicering och tillgängliggörande

- I normalfallet presenterar kommittén efter beredning namnförslag på ArtDatabankens hemsida ca. tre månader före namnen fastställs. 

- Efter fastställande publiceras kommitténs beslut på ArtDatabankens hemsida. 

- Beslutade listor kan i övrigt med fördel publiceras i intressetidskrifter och andra fora.

 © 2005 Sveriges Entomologiska Förening
Webbansvarig: Markus Forslund
Senast uppdaterad: 2005-05-21