Nya dofter ger upphov till fler arter

Nya dofter ger upphov till fler arter

Nya fjärilsarter kan uppstå till följd av förändringar i honornas
parfym. Forskare från Lunds universitet har visat hur en liten genetisk
förändring kan leda till stora förändringar i fjärilarnas
kommunikationssystem, vilket i sin tur kan medföra att nya arter
utvecklas. Forskningsresultaten publiceras nu i den internationella
tidskriften Nature.

I jakten på en fjärilshona utnyttjar hanarna sitt välutvecklade
luktsinne. De kan känna doften av en hona på flera hundra meters
avstånd. Honorna producerar så kallade sexualferomoner, doftämnen med
vars hjälp de lockar till sig hanarna. Det finns ungefär 180 000
fjärilsarter på jordklotet; de flesta av dem kommunicerar med hjälp av
feromoner. Små skillnader mellan de olika parfymerna gör att hanarna
hittar honor av sin egen art.

- Kommunikation handlar om sändare och mottagare. Vår forskning i just
detta sammanhang har sikte på sändarens signalproduktion, alltså honans
feromontillverkning, säger Christer Löfstedt, professor på Biologiska
institutionen vid Lunds universitet.

Tillsammans med andra forskare i Sverige och Tyskland har forskargruppen
i Lund studerat feromoner hos majsmottet, en nattaktiv fjäril som lever
i Europa och Nordamerika. Hos majsmottet finns två raser som producerar
olika typer av sexualferomoner. Nu har forskarna identifierat och
undersökt den gen som styr produktionen av feromonerna, och de kan
konstatera att en enkel förändring i arvsmassan ligger bakom uppkomsten
av de två olika feromontyperna hos fjärilen.

- Vi misstänker att majsmottet befinner sig mitt i en pågående
artbildning, det vill säga att arten är på väg att splittras i två
feromonspår för att på sikt landa i två separata arter, säger Jean-Marc
Lassance, doktorand vid Biologiska institutionen i Lund.

Forskarna spekulerar nu i om genetiska förändringar i
feromonproduktionen kan vara en bidragande orsak till den stora
artrikedomen bland Jordens många fjärilar. Den genetiska förändringen
hos majsmottet uppstod av en slump, troligen för mer än 75 000 år sedan.
De parningsivriga majsmotthanarna har sedan dess villigt låtit sig
lockas av båda feromontyperna. Men under årens lopp har samtidigt olika
typer av hanar utvecklats, där vissa föredrar den ena eller den andra
feromontypen, en smaksak som nu driver artens utveckling in på två olika
spår. Forskarna kan dock inte svara på när artbildningen eventuellt kan
vara ett faktum.

- Artbildning kan ta tid och som forskare är att du sällan där just när
det händer, säger Christer Löfstedt.

Doftgenen hos majsmottet har två varianter, så kallade alleler. Dessa
ligger bakom tillverkningen av ett så kallat enzym, ett ämne som
omvandlar fettsyror till alkoholer, vilka sedan utgör ingredienser i
fjärilsparfymerna. Forskarna har fått fram sina resultat genom att
överföra doftgener till jästsvampar, som då producerar olika
fjärilsdofter beroende på vilken genvariant de har begåvats med.

- Att jästsvampar med insektsgener producerar fjärilsdofter bevisar
genens betydelse för doftproduktionen, säger doktoranden Marjorie
Liénard som har arbetat med att utveckla tekniken.

Nu redovisas feromonforskarnas resultat i tidskriften Nature. Nyligen
publicerade forskarna även en annan undersökning som visar på betydelsen
av de beskrivna enzymerna för doftproduktion hos flera andra fjärilar (i
tidskriften PNAS).

Länk till Nature:
http://www.nature.com/nature/journal/vaop/ncurrent/full/nature09058.html

Länk till PNAS:
http://intl.pnas.org/content/107/24/10955.abstract

För mer information, kontakta:
Professor Christer Löfstedt, tel 046-222 93 38,
Christer.Lofstedt@ekol.lu.se
Doktorand Jean-Marc Lassance, tel 046-222 04 84, 0738-24 98 54,
Jean-Marc.Lassance@ekol.lu.se
Doktorand Marjorie Liénard, tel 046-222 37 90, 0768-16 37 50,
Marjorie.Lienard@ekol.lu.se

« Tillbaka