SEF - Brev från Svenska Djurhälsovården angående avvermektiner

Läs även SEF´s kommentar till brevet.

SVENSKA                                 BREV
DJURHÄLSOVÅRDEN            Kalmar 990908

Till:

Sveriges Entomologiska Förening
Naturvårdsverket
Länsstyrelsen i Kalmar
Statens Veterinärmedicinska Anstalt, Parasitologiska avdelningen
Entornologiska institutionen, Staffan Wiktelius, SLU

Angående avermektiners effekt mot dyngbaggar m fl insekter

Mina kollegor och jag har läst och reagerat på en artikel i Östra Småland den 20 augusti 1999 med rubriken "Kor sprider nervgifter över ängs- och djurmarker". I artikeln framhåller ordförande i Entomologiska Föreningen att avermektiner skulle vara ett hot mot insekters fortplantning, dyngbaggars överlevnad, den biologiska mångfalden mm. Svenska Djurhälsovården och Parasitologiska avdelningen SVA har även i andra sammanhang stött på detta påstående. Eftersom vetenskapliga studier har visat att avermektiner inte har den förödande effekt som påstås bl a i den refererade tidningsartikeln, har veterinärer inom Svenska Djurhälsovården och SVA reagerat. Bifogade synpunkter är även skickade till tidningen Östra Småland.

Undertecknad anser det vara viktigt att en dialog mellan forskare, entomologer, veterinärer m fl berörda parter initieras och föreslår därför ett möte senare i höst. Representanter från Sveriges Entomologiska Förening, Naturvårdsverket, Statens Veterinärmedicinska Anstalt, Svenska Djurhälsovården, entomologiska forskare och ev. fler berörda parter inbjuds. Mötet skall utgöra ett kunskaps- och erfarenhetsutbyte, samt syfta till att klargöra vissa frågor och förhoppningsvis till en fortsatt dialog. Följande frågeställningar bör tas upp:

• Utgör avermektiner ett hot mot den biologiska mångfalden? Vilka vetenskapliga rapporter eller          studier stöder/motsäger detta?

• Avermektinernas betydelse som avmaskningsmedel till betesdjur

• Behövs mer forskning?

• Hur går vi vidare? Hur kan vi hjälpas åt?

Undertecknad ser tacksamt fram emot Ert svar och synpunkter på det föreslagna mötet.

Med vänlig hälsning

Åsa Lindqvist

Till:    Tidningen Östra Småland
Synpunkter på tidningsartikel i Östra Småland den 20/8-99 av Gunilla Persson: "Kor sprider nervgifter över ängs- och djurmarker":

I artikeln intervjuas Sveriges Entornologiska Förenings ordförande Markus Forslund och refereras till ett möte anordnat av nämnda förening. Avermektiner som används som avmaskningsmedel hos nötkreatur kan enligt tidningsartikeln vara en stor fara för insekters fortplantning, dyngbaggars överlevnad, orkidéers och vissa fåglars överlevnad. Vidare påpekas faror med användning av andra typer av avmaskningsmedel och flugöronmärken. Artikeln illustrerades med en bild av köttkor och kalvar.

Avermektiner torde vara industriländernas mest använda avmaskningsmedel. Läkemedlet används på de flesta djurslag och har viktiga användningsområden på bl. a. får och nötkreatur även i vårt land. Om förslag att förbjuda användningen av medlen skulle verkställas , skulle allvarliga konflikter med djurskyddet kunna uppkomma. Avmaskningsmedlens miljöpåverkan har uppmärksammats som en konsekvens av de nya regler för registrering av läkemedel inom EU, där det numera krävs en miljöprofil. Avermektiner är den första grupp avmaskningsmedel som blivit registrerade enligt dessa regler. Av denna anledning är denna grupp läkemedels påverkan på miljön väl dokumenterade, medan tidigare godkända avmaskningsmedel ännu ej genomgått denna prövning.

Ytterligare studier över avermektiners inverkan på insekter på betet pågår fn. vid SVA (Statens Veterinärmedicinska Anstalt) i Uppsala. En okritisk användning av kemikalier kan leda till negativa miljökonsekvenser, varför även problem med mediciner till djur och människor bör granskas ur miljösynpunkt.

Farhågorna för nämnda medel torde dock vara betydligt mindre än vad som åsyftas i artikeln och särskilt i besättningar med inriktning på de djur som i artikeln avbildas. Avermektiner är receptbelagda och rekommenderas nämligen inte till köttkor eller dikalvar på bete. Avermektiner får ej heller användas i naturbetesmarker enligt det regelsystem som finns för miljöstöd till dessa och ej heller inom ekologisk produktion enligt t. ex. KRAV-regler. Avmaskningsmedel, som tillförs under betesperioden, används i första hand till förstaårsbetande rekryteringsdjur eller yngre tjurkalvar från mjölkproduktionen. Vuxna mjölk- och köttkor behöver aldrig avmaskas mot mag-tarm-parasiter. Mängden avermektin i avföringen har efter en engångsbehandling av nämnda ungdjur reducerats till nivåer så att det inte påverkar dyngbaggarna två veckor efter behandling. Träckmängden från          behandlade kalvar är en bråkdel av den mängd träck som vuxna mjölkkor och köttkor avger, varför endast en ringa del av dyngbaggars och andra insekters biotop blir utsatta för avmaskningsmedlet. Slutsatsen är alltså att större delen av dyngbaggars och andra dynglevande insekters biotop aldrig utsätts för maskmedel. Daggmaskar, vilka är av störst betydelse för en komockas försvinnande från betet påverkas inte av avermektin.

Frågeställningen i artikeln är mycket viktig, varför en dialog mellan olika företrädare inom biologisk forskning/verksamhet är väsentlig. Dock har frågeställningen föredragits för bl. a. Naturvårdsverkets avdelningschefer och i flera sammanhang bl. a. Jordbruksverkets och Lantbruksnämnders kurser för rådgivare till lantbrukare.

Uppsala och Kalmar den 8 september 1999

Dan Christensson, laborator, Parasitologiska avdelningen SVA, Uppsala
Åsa Lindqvist, djurhälsoveterinär, Svenska Djurhälsovården, Kalmar
Sven Viring, VMD, djurhälsoveterinär, Svenska Djurhälsovården, Uppsala

« Tillbaka