Det kan finnas många skäl att anpassa sin trädgård efter insekternas krav. Dels är det som lockar insekter oftast också njutbart för våra sinnen; en entomologisk trädgård blir vacker. Dels vistas de flesta av oss mer hemmavid än ute i naturen, och det är roligt att ha sina vänner omkring sig; en entomologisk trädgård är spännande.

Förutsättningarna är ju alltid olika. Anpassa dig efter de naturliga biotoper och marktyper du har. Om det finns naturliga svenska inslag som vårblommande buskar och träd – behåll dem!

Träd och buskar som ger lä

Ordna lä! Tänk på att arrangera detta också efter väderstreck. Blommor i solsken lockar mer. Tidiga vårblommande vilda arter som sälg och hägg bör behållas om de finns, rönn likaså, men den kan också planteras. Häckbusken snöbär har små och oansenliga blommor som dock lockar mängder av steklar och flugor. (De vita bären till vintern och fåglarna är ju ingen nackdel.) Liguster är en buske som också användes i häckar, vanligen så effektivt klippt att den knappast blommar. Men friväxande är den mycket snabbväxande med en starkt doftande högsommar-blomning – inte alltid så angenäm för mänsklig näsa men desto mer för svärmare. Kornell har tilltalande stora breda kronor av småblommor blommande på försommaren. Schersmin är en buske med ljuvligt nattdoftande vita blommor som lockar fjärilar. Av kaprifol finns många arter av svenskt, utländskt och framodlat ursprung med olika period och längd på blomningen; trivs inte som friväxande men gärna mot väggar eller murar. Dels lockar den svärmare, dels ger den bekantskap med det vackra kaprifol-fjädermottet vars larver tyvärr ödelägger blomknopparna också. (Vid problem: klipp brutalt bort hela den första knoppgenerationen så försvinner motten och en ny knoppsättning med full blomning följer.) För eftersommarblomningen bland buskarna svarar den överdådiga fjärilsbusken syrenbuddleja (Buddleja davidii) som väl lever upp till sitt namn. Tidigare på sommaren blommar sommarbuddleja (Buddleja alternifolia) som också är mer frosttålig än syrenbuddlejan.

Höga örter

Både perenna och annuella har en stor roll i insektsträdgården. Allra bäst är olika arter ur växtfamiljerna flockblomstriga (Apiacae) och korgblommiga (Asteraceae). Sätt dem inte enstaka utan i större monokulturstånd så blir effekten större, både estetiskt och entomologiskt.

Av astrar finns det 250 olika arter men allra tacksammast för insektsvännen är kanske ändå höstaster som placerad i soliga eftersommarlägen lockar många av den sena sommarens och höstens kvardröjande insekter. Under sommarens tidigare skeden finns andra astrar att tillgå samt rudbeckia, högvuxen och ursprungligen gul men nu också i andra färger.

Temynta är en halvmeterhög, vinrött storblommig korgblommig perenn som lockar många besökare. Och glöm inte solrosorna, lätta att direktså med frö på våren, men undvik de polypetala formerna vars teddybjörns-lika blompäls inte bjuder på något åt insekterna. Ur andra familjer väljer vi bolltistlar (Echinops), särskilt den blå med klotrunda blomställningar på drygt meterhög stängel i juli – augusti. Plymspirea (Aruncus) med sina gulvita ½ – 1 meter höga plymer drar många besökare i juni.

Om man har en damm får man inte försumma att i dammkanten med rötterna i vätan plantera rosenflockel som växer upp till 1 ½ meter höga purpurröda attraktiva facklor. Malvaväxten stockros (Alcea) blir upp till 2 meter hög och vill gärna stå med stöd eller mot en varm vägg; varför inte den vägg där man också har bihotell för steklarna uppsatta? Där trivs också kungsljusen (Verbascum) med sina höga gula eller vita blomspiror.

Blomstertobak (Nicotiana) förodlas från frö eller köpes som ettåriga plantor. De är oöverträffade som lockbeten för nattflyn och svärmare från högsommar till höst. Men använd helst blomstertobak (N. x sanderae) eller stor blomstertobak (N. alata/affinis) som har en mera bjudvänlig kalk än narcisstobak (N. sylvestris) som har en så lång och smal pip att inte ens svärmare göre sig besvär.

Bland de flock-blomstriga växterna i trädgården står faktiskt den överåriga persiljan i särklass. Om persiljan får stå kvar går den andra året i blom med en hög bred flockkrona i oansenligt gulgrönt men den har andra kvaliteter som drar till sig fler blomflugor och steklar än några andra i trädgården. På samma sätt blir det med morot och palsternacka andra året.

Kryddor och dofter

Kryddodling har man inte bara för sin egen kulinariska njutning utan i högsta grad även för insektlivet. Skapa ett kryddland med stånd av timjan, kungsmynta (Origanum), salvia (enklast med den frosthärdiga och högvuxna stäppsalvian Salvia nemorosa), lavendel, åbrodd, isop, reseda (R. luteola för färgens skull eller ännu hellre R. odorata för doftens skull)! Kanta odlingarna med blå skyar av försommarblommande kantnepeta och klipp brutalt ned dem till 5 cm höjd efter blomningen så kommer det en ny frampå sommaren! Gör likadant med timjan.

En damm?

Vatten i trädgården lockar massor av djurliv, både insekter, groddjur och fåglar. Att anlägga en damm brukar ge rik belöning för insektsskådaren. Även en liten damm på mindre än 10 kvadratmeter lockar till sig trollsländor och kläcker dagsländor, attraherar vattenskalbaggar av ständigt varierande artsammansättning samt vattenskinnbaggar som skräddare, buk- och ryggsimmare. Därtill kommer flugfaunan på vattenytan och alla törstiga besökare på vattenväxter och torvkant. Den ständiga omsättningen av djur i dammen och de oupphörliga nya upptäckterna gör den till en veritabel entomologisk dramascen. Att bygga en damm kräver särskilda förberedelser, men man kan göra det enkelt också med en nedgrävd plastbassäng, parabolantenn eller plastjolle! Bara man förser den med vatten, bottenmaterial och vegetation kommer det att hända saker. En damm måste ha mycket vattenväxter för att inte tas över av alger, och vattenspindlar t. ex. trivs bara i vegetationsrika vattenmiljöer. Växterna kan hämtas från naturen.

Mark och bon

Den obevuxna marken har också mycket att erbjuda, kanske inte grusplanen av singel, men väl den fina torra sandplanen för vägsteklar och bin (och deras följeslagare) eller den våta grusplätten för törstiga fjärilar. Vattna den regelbundet och lägg den gärna intill dammen. Komposthögen är en viktig inrättning, här händer det mycket och här finns mycket entomologiskt att hämta: kortvingar, bladhorningar, knäppare, flugor o.s.v. Bon av steklar får man lätt också i s.k. bibatterier eller artificiella humlebon av olika typer. Och varför inte en bikupa i entomologträdgården?

Utmark och ogräs

Förakta inte nässlorna bakom uthuset! De kan bli en odling av nässelfjäril, påfågelöga och andra insekter. Och hundkäxen som tar över alltmer av ängen lockar mängder av blombesökande insekter. Maskrosorna i gräsmattan har också sin stora betydelse för vårens tidiga steklar och blomflugor.

Fjärilsträdgården

Glöm inte bort att plantera växter både för larver och vuxna fjärilar. Oftast äter larverna blad av helt andra växter än vad föräldrarna suger nektar ifrån. Nässlor. ärtväxter och korsblommiga växter är värdväxter för många fjärilsarters larver. Plantera dem i klungor så att larverna lätt kan ta sig till nästa planta när maten tagit slut på den senaste. Har du en damm kan du försöka så in ängsbräsma i de fuktiga partierna. Denna korsblommiga växt är nämligen värdväxt för aurorafjärilens larver.

Plantera nektarväxter som har starkt färgade blommor i en röd och gul färgskala, men kontrollera också att de har en stark doft. Många förädlade växter saknar nämligen doft. Bättre då med gammaldags växter vars doft fjärilarna känner på långt håll.

Tänk på att plantera växter så att blomningen täcker hela säsongen. På våren är det brist på många blommor i naturen och då kan pärlhyacinter, vårstjärnor, gullvivor och aubrietia i trädgårdens bästa solläge locka till sig många fjärilar. Längre fram på säsongen är det dags för några av fjärilarna favoriter; buddleja, kungsmynta, lavendel, timkan och rödblommiga tistlar. En kaprifol är också ett måste för man vill ju inte missa sommarnattens svärmare. Och så rosenflockel om du har en damm. Den drar inte bara till sig fjärilar av alla sorter utan också blomflugor, bin inkl. humlor.

Plantera hela härligheten så att både växter och insekter får vindskydd. En häck av något som fjärilslarver gärna äter t ex liguster bromsar vinden på ett naturligt sätt.

Använd inte några kemiska bekämpnings- eller gödselmedel i din trädgård. De tar död på mer liv än de skapar. Bland skadegörarna finns dessutom en massa intressanta insekter och dess naturliga fiender. Se boken Växtskydd i trädgård. Pettersson, M-L. & Åkesson, I. 1998. Natur och Kultur, LTs förlag. Om skadegörarna blir för många är det bättre att ta bort dem för hand eller spola bort dem med vatten eller genom att använda andra harmlösa metoder.

Bin

Det finns mycket att göra i trädgården för bina. Då menar jag inte tambina utan de ca 250 arter av humlor och solitära bin som finns i vårt land. Av dem lever ca en femtedel av arterna i växtstjälkar eller i larvgångar i ved. Solexponerad ved med flyghål av vedlevande skalbaggar är speciellt attraktiv som boplats för många vilda biarter och andra gaddsteklar. Äldre döda träd eller träd med partier av solbelyst ved i trädgårdsmiljöer kan härbärgera ett stort antal solitära bin under en följd av år. Gamla timmerväggar fungerar också utmärkt som boplatser, så städa inte undan gamla uthus och stockar. Förbättra dem hellre genom att gå lös med den sladdlösa borrmaskinen och öka antalet hål.

Man kan också göra s k ”bihotell” eller ”bibatterier” och placera ut i trädgården. Se fler bilder från bibatteritillverkning Genom att kapa kvartsmeterlånga stänglar av vass, hallon, fläder, hundkex, eller rent av ta grövre blompinnar av bambu och knyta ihop dem i buntar kan man hjälpa bina med boplatser. Placera ut dem i vågrätt läge under takutsprång,. För humlor kan man pröva med att gräva ner upp- och nedvända blomkrukor med hål i botten så att det bildas ett utrymme inuti. Stoppa gärna i rester av ett gammalt sorkbo som humlorna gärna bor i ute i naturen.

Bina besöker de blommande växter som finns i trädgården, de hjälper till med pollineringen av fruktträd och bärbuskar av den enkla anledningen att de föder upp sin avkomma huvudsakligen på pollen. Pollenet är också en viktig proteinkälla för bihonor när de skall utveckla sina ovarier och producera ägg. Den sockerhaltiga nektaren fungerar främst som flygbränsle.

Humlor har det kommit ett antal böcker om på svenska men det finns dåligt med böcker om övriga vilda bin på vårt språk. På engelska och tyska finns det däremot mer utgivet. Kolla in någon av de utländska bokhandlarna, tex NHBS.