Spindeldjuren är en stor djurgrupp som är vanliga i stort sett i alla landmiljöer världen över.  De finns i en mängd olika miljöer och uppvisar stor variation i utseende, levnadssätt och beteende. Det finns runt 100 000 beskrivna arter i världen (gissningsvis runt 600 000 egentligen). De spindeldjur som finns i Sverige är förutom de egentliga spindlarna även lockespindlar, klokrypare, kvalster och fästingar.

Spindeldjuren är inte insekter och skiljer sig från dem i ett flertal avseenden: De har generellt åtta ben (insekter har sex), saknar antenner och vingar, saknar facettögon (har istället upp till åtta punktögon), och har kroppen indelad i två regioner (framkropp och bakkropp). Hos svenska spindeldjur är det dock bara de egentliga spindlarna som har tydligt tvådelad kropp – hos de andra är kroppsregionerna mer eller mindre sammansmälta. Förutom benen har spindeldjuren ytterligare två par extremiteter: Käkar och pedipalper. De senare sitter framför benen, ser oftast ut som dessa fast mindre, och fyller en rad olika funktioner hos olika spindeldjur såsom fångstorgan, lukt- och känselorgan eller parningsorgan (spindelhannar). Spindeldjur är typiskt rovdjur, med undantag för kvalster.

Spindeldjur i Sverige:

Egentliga spindlar (ordn Araneae)

800px-Micrommata_virescens_Luc_Viatour (250x173)Ca 42 000 arter i världen, runt 730 i Sverige.  Spindlar är rovdjur och förekommer i alla tänkbara landhabitat. De jagar med gift (alla utom två av de svenska arterna), men få kan ens bita genom huden på en människa och bettet är överlag ofarligt. Alla spindlar producerar silke som används för en rad olika ändamål, däribland bytesfångst, äggkokonger, spridning och bobygge. Många bygger inga fångstnät, men hos de som gör det kan nätets utseende vara till hjälp vid bestämningen.

Lockespindlar (ordn Opiliones)

Opilio_parietinus (250x167)Ca 20 arter i Sverige. Lockespindlarna liknar spindlar men saknar tydligt tvådeladkropp och har oftast långa tunna ben som lätt går av. De är ofta något av allätare, som inte bara jagar utan även äter döda småkryp, svamp med mera. Lockespindlar saknar både gift- och silkeskörtlar, men har stinkkörtlar som försvar mot rovdjur.

787px-Ar_1 (250x191)Klokrypare (ordn Pseudoscorpionida)

20-talet arter i Sverige. Klokrypare är mycket små spindeldjur som har långa pedipalper med gripklor. De är rovdjur, och klorna är försedda med en giftkanal (ofarliga för människor). Klokrypare sprider sig ofta genom att ”lifta” med större flygande insekter eller rentav fåglar.

 

 

800px-Ixodes_ricinus (250x150)Kvalster (underklass Acari)

I Sverige över 1000 arter. Kvalster är mycket små, och larver har ofta bara sex ben (oftast åtta hos vuxna). De är en stor och variabel grupp som finns i alla tänkbara habitat och omfattar både rovdjur, parasiter, växtätare och nedbrytare. Fästingar (ordning Ixodidae) hör till klassen kvalster.

 

Litteratur

Araneae

Almquist, S. (2005). Swedish Araneae, Part 1. Families Atypidae to Hahniidae (Linyphiidae excluded). Insect Systematics and Evolution Supplements. 62.
Almquist, S. (2007). Swedish Araneae, Part 2. The families Dictynidae to Salticidae. Insect Systematics and Evolution Supplements. 63.
Brændegård, J. (1966). Edderkopper eller spindlere I. Danmarks Fauna. 72.
Brændegård, J. (1972). Edderkopper eller spindlere II. Danmarks Fauna. 79
Brændegård, J. (1972). Edderkopper eller spindlere II. Danmarks Fauna. 80.
Dahl, F. (1926). Spinnentiere oder Arachnoidea, 1 = Springspinnen (Salticidae). Die Tierwelt Deutschlands. 3.
Dahl, F. & Dahl, M. (1927). Spinnentiere oder Arachnoidea, 2: Lycosidae s. lat. (Wolfspinnen im weiteren Sinne). Die Tierwelt Deutschlands. 5.
Dahl, M. & Wiehle, H. (1931). Spinnentiere ode rArachnoidea VI: Agelenidae und Araneidae. Die Tierwelt Deutschlands. 23.
Dahl-Bischoff. (1937). Spinnentiere oder Arachnoidea. Teil VIII: Gnaphosidae —Anyphaenidae — Clubionidae — Hahniidae — Argyronetidae — Theridiidae. Die Tierwelt Deutschlands. 33.
Gajdos, P., S. Toft, S. Langemark & N. Scharff (2000). The fishing spiders Dolomedes (Araneae, Pisauridae) in Denmark. Steenstrupia. 25(2):201-208.
Hauge, E. (1982). Edderkopper. Tabell til alle norske familier. Norske Insekttabeller. 2.
Heimer, S. & Netwig, W. (1991). Spinnen Mitteleuropas.
Holm, Å. (1947). Araneae fam. 8-10 Oxypodidae, Lycosidae och Pisauridae. Svensk Spindelfauna.
Jones, D. (1983). The Country Life Guide to the Spiders of Britain and Northern Europe.
Jones, D. (1989). A. Guide to Spiders of Britain and Northern Europe.
Jones-Walters, L.M. (1989). Keys to the families of British Spiders. AIDGAP Guides.
Locket, G.H. & Millidge A.F. (1951). British spiders vol. I.
Locket, G.H. & Millidge A.F. (1953). British spiders vol. II.
Locket, G.H., Millidge A.F. & Merrett, P. (1974). British spiders vol. III.
Palmgren, P. (1974). Die Spinnenfauna Finnlands und Ostfennoskandiens. 4, Argiopidae, Tetragnathidae und Mimetidae. Fauna Fennica. 24.
Palmgren, P. (1974). Die Spinnenfauna Finnlands und Ostfennoskandiens. 5, Theridiidae und Nesticidae. Fauna Fennica. 26.
Palmgren, P. (1975). Die Spinnenfauna Finnlands und Ostfennoskandiens. 6, Linyphiidae 1: (die Linyphiinae und Linyphiinaeähnlichen Micryphantinae). Fauna Fennica. 28.
Palmgren, P. (1976). Die Spinnenfauna Finnlands und Ostfennoskandiens. 7, Linyphiidae 2: (Micryphantinae, mit Ausnahme der Linyphiinae-ähnlichen). Fauna Fennica. 29.
Palmgren, P. (1977). Die Spinnenfauna Finnlands und Ostfennoskandiens. 8, Argyronetidae, Agelenidae, Hahniidae, Dictynidae, Amaurobiidae, Titanoecidae, Segestriidae, Pholcidae und Sicariidae: Anhang: Bestimmungstabelle der in Finnland repräsentierten Spinnenfamilien und kommentiertes Register der Teile I-VIII der Spinnenfauna. Fauna Fennica. 30.
Roberts, M.. The Spiders of great Britain and Ireland. Vol 1-3.
Roberts, M.J. (1995). Spiders of Britain & Northern Europe. Harper Collins.
Tullgren, A. (1944). Araneae fam. 1-4 Araneae, Salticidae, Thomisidae, Philodromidae och Eusparrassidae. Svensk Spindelfauna.
Tullgren, A. (1946). Araneae fam. 5-7 Clubonidae, Zoridae och Gnaphosidae. Svensk Spindelfauna.
Wiehle H. (1953). Teil Spinnentiere oder Arachnoidea (Araneae) IX: Orthognatha – Cribellatae – Haplogynae Entelegynae. Die Tierwelt Deutschlands. 42.
Wiehle, H. (1956). Spinnentiere oder Arachnoidea (Araneae), 10, Linyphiidae – Baldachinspinnen. Die Tierwelt Deutschlands. 44.
Wiehle, H. (1960). Spinnentiere oder Arachnoidea (Araneae), 11: Micryphantidae – Zwergspinnen. Die Tierwelt Deutschlands. 47.
Wiehle, H. (1963). Teil Spinnentiere oder Arachnoidae (Araneae) XII. Tetragnathidae — Streckerspinnen und Dickkiefer. Die Tierwelt Deutschlands. 49.
Zabka, M. (1997). Salticidae (Arachnida: Araneae) of Poland. Fauna Polski. 19.

Opiliones

Hillyard, P.D. (2005, 3 ed.). Harvestmen. Synopses of the British Fauna. 4.
Hillyard, P.D. & Sankey, J.H.P. (1989, 2 ed.). Harvestmen. Synopses of the British Fauna. 4.
Martens, J. & A. Ausobsky. (1978). Spinnentiere, Arachnida: Weberknechte, Opiliones. Die Tierwelt Deutschlands. 64.
Sankey, J.H.P. & Savory, T.H. (1974). British Harvestmen. Synopses of the British Fauna. 4.
Stol, I. (1999). Norske og nordiske Langbeinarter (Opiliones). Norske Insekttabeller. 16.

Pseudoscorpionida

Beier, M. (1963). Ordnung Pseudoscorpionidea (Afterskorpione). Bestimmungsbücher zur Bodenfauna Europas. 1.
Gärdenfors, U. & Wilander, P. (1992). Sveriges klokrypare med nyckel till arterna. Entomologisk Tidskrift. 113:20-35.
Legg, G. & Jones, R.E. (1988). Psuedoscorpions. Synopses of the British Fauna. 40.
Stol, I. (2005). Norske mosskorpioner (Pseudoscorpiones). Norske Insekttabeller. 18.

Acari

Amrine, J.W. (1996). Keys to the World Genera of the Eriophyoidea (Acari: Prostigmata). Indira Publishing House.
Amrine, J.W., Stasny, T.A. & Fletchmann, C.H.W. (2003). Revised Keys to the World Genera of Eriophyoidea (Acari: Prostigmata). Indira Publishing House.
André, M. (1946). Halacariens marins. Faune de France. 46.
Chant. D.A. & McMurtry, J.A. (2007). Illustrated Keys and Diagnoses for the Genera and Subgenera of the Phytoseiidae of the World (Acari: Mesostigmata). Indira Publishing House.
Gabrys, G. (1999). The World Genera of Microtrombidiidae (Acari, Actinedida, Trombidioidea). Instytut Tarnogorski i Museum.
Gerecke, Reinhar. (Ed.) (2006). Chelicerata: Aranea/Acari I. Süsswasserfauna von Mitteleuropa. 7:2-1.
Gerecke, Reinhar. (Ed.) (2010). Chelicerata Acari 2. Süsswasserfauna von Mitteleuropa. 7:2-2.
Green, J. & Macquitty, M. (1987). Halacarid mites. Synopses of the British Fauna. 36.
Hillyard, P.D. (1996). Ticks of North-west Europe. Synopses of the British Fauna. 52.
Hughes, A.M. (1961). Terrestrial Acarina III. Acaridiae. The Zoology of Iceland. 3(57c).
Jónasson, P.M. (1994). Oribatid mites (Acari). The Zoology of Iceland. 3(57e).
Karg, W. (1989). Acari (Acarina), Milben, Unterordnung Parasitiformes (Anactinochaeta), Uropodina Kramer, Schildkrötenmilben. Die Tierwelt Deutschlands. 67.
Karg, W. (1993, 2 ed.). Raubmilben. Acari (Acarina), Milben, Parasitiformes (Anactinochaeta). Cohors Gamasina Leach.. Die Tierwelt Deutschlands. 59.
Krantz G.W. & Walter D.E. (eds.) (2009). A Manual of Acarology, Third Edition. Texas Tech University Press, Texas, 807 pp.
Lindquist, E.E. (1986). The World Genera of Tarsonemidae (Acari: Haterostigmata). . Entomological Society of Canada.
Lundqvist, L. (1999). Taxonomic revision of the genus Dinogamasus Kramer (Acari Mesostigmata: Laelapidae). Entomologica Scandinavica Supplement. 54.
Lundqvist L. (1999) Kvalster – en stor grupp små djur. Växtskyddsnotiser, SLU, 35–47.
Makol, J. (2005). Trombidiidae (Acari: Actinotrichida: Trombidioidea) of Poland.
Motas, C. (1961). Hydrachnellae. The Zoology of Iceland. 3(56).
Niedbaia, W. (2008). Ptyctimous mites (Acari, Oribatida) of Poland.
Niedbala, W. (1991). Phthiracaroidea (Acari, Oribatida) Systematic Studies. Elsevier.
Prasad, V. (2011). Phytoseiidae and Otopheidomenidae (Acari: Mesostigmata) of the World. Indira Publishing House.
Senevet, G. (1937). Ixodidés. Faune de France. 32.
Thor, S. & Willmann, C. (1931). Spinnentiere oder Arachnoidea V: Acarina (Allgemeine Einführung) – Oribatei (Cryptostigmata). Die Tierwelt Deutschlands. 22.
Viets. (1936). Wassermilben. Hydracarina. Die Tierwelt Deutschlands. 31/32.
Walker, J.B. & Keirans, J.E. & Horak, I.G. (2005). The Genus Rhipicephalus (Acari, Ixodidae) A Guide to the Brown Ticks of the World. Cambridge University Press.
Weigmann, G. (2006). Hornmilben (Orobatida). Die Tierwelt Deutschlands. 76.