intricatus

Bokskogslöpare Carabus intricatus Linnaeus

Bokskogslöparen är en av våra största och vackraste jordlöpare (25-38 mm). Kroppsformen är påfallande långsträckt och tillplattad med smal halssköld och långsmalt utdraget huvud; även ben och antenner är mycket långa och slanka. Färgen är svart med starkt blå metallglans på halssköld och täckvingar; de sistnämnda har en grov skulptur, bestående av i längsrader ordnade korn. Bokskogslöparen beskrevs av Linné år 1761, och det vetenskapliga namnet intricatus syftar på det invecklade mönstret på täckvingarna. Linné uppgav bokskogslöparen från Sverige utan närmare lokalangivelse, men eftersom den sedan under nästan två sekler ej återfanns, var det många som tvivlade på riktigheten i denna uppgift. Våren 1942 påträffades den emellertid vid Forsakar nära Degeberga, och några år senare även vid Stenshuvud. Den är fortfarande endast känd från dessa två områden. Den fridlystes redan 1942 i Kristianstads län och är sedan 1 januari 2000 fridlyst i hela landet.

Närmast finns arten i Danmark, där den har minskat under senare tid och nu endast finns kvar på några få lokaler. Också i Mellaneuropa är den en utrotningshotad art, som står upptagen på rödlistor i de flesta länder. I Sverige är bokskogslöparen knuten till bokskogsraviner med ett tjockt förnalager, där den både som larv och som fullvuxen lever av bl.a. sniglar och fjärilslarver. Den klättrar gärna upp på trädstammar i sin jakt efter bytesdjur. På våren äger parning och äggläggning rum, och larven har sin tillväxtperiod under sommaren. Den fullbildade skalbaggen kläcks på hösten, och övervintrar under mossa eller lös bark på stubbar och lågor samt i murken ved, och är mest aktiv under hösten och våren. Det är främst under dessa perioder som man med lite tur kan få syn på denna sällsynta skalbagge. Den är nattaktiv och håller sig på dagen gömd under stockar och stenar. Liksom flera andra stora jordlöpare saknar bokskogslöparen flygförmåga. Dess förekomst i Skåne och på Bornholm härrör säkert från den tid efter senaste istiden då en landbrygga fanns mellan Skåne, de danska öarna och kontinenten.

Trots att arten är mycket sällsynt är den en bra representant för den Skånska bokskogen och därför en passande landskapsinsekt för Skåne.

Foto: Åke Sandhall    Text: Håkan Ljungberg