cinnabCinnoberbagge

Cucujus cinnaberinus (Scopoli, 1763)

Cinnoberbaggen har under många år varit en flaggskeppart bland sällsynta och skogslevande skalbaggar. Arten är ungefär 14 mm lång, platt och lysande cinnoberröd. Huvudet är påfallande brett och käkarna är tydliga. Den lätt igenkännbara larven är gulbrun, mycket platt och längst bak försedd med fyra korta utskott. Den är sedan 1944 fridlyst i Uppsala län och har fortfarande sitt individstarkaste fäste i hela Skandinavien i detta län, där den fortfarande förekommer på flera lokaler runt Uppsala, runt sjön Vällen i nordöstra delen av länet, i Fiby urskog samt vid nedre Dalälven.

Larvutvecklingen sker främst under barken på grova, nyligen döda aspar och är tvåårig. På lokaler med stora populationer av arten kan man även finna larver på trädslag som ek, alm och sällsynt även barrträd. Hur larven livnär sig är fortfarande diskuterat. Vissa har hävdat att den i huvudsak lever på barklevande insekter, medan andra anser att den främst lever på barkvävnad, och det sistnämnda utgör förmodligen sanningen.

Cinnoberbaggen är funnen i Norge och Finland samt i Baltikum, Ryssland och östra delen av Mellaneuropa. Österut finns även en närbesläktad art Cucujus haematodes som även är känd i några 1800-tals fynd från Finland. Vår cinnoberbagge har försvunnit från de flesta landskap i Sverige där den togs på 1800-talet och den finns med på den s.k. rödlistan under kategorin akut hotad. Den är från 1 januari 2000 fridlyst i hela landet. Cinnoberbaggen ingår i EU´s gemenskapslagstiftning (habitatdirektivet) som djurart av gemenskapsintresse, vilkas bevarande kräver noggrant skydd och att särskilda bevarandeområden utses.

Arten har sitt absolut starkaste fäste i Uppland varför det är naturligt att välja cinnoberbaggen som landskapsinsekt.

Foto: Rune Axelsson    Text: Bengt Ehnström